"All bra Rock n Roll speedar på slutet"

"Du-du-du-du-du-du-du-du"

Så började det. Som ett "du" genom ett Roland bandeko. Sen en gång till: "Du-du-du-du-du-du-du-du". Sen exploderade det:

"Du ska va president-ent-ent-ent-ent-ent-ent-ent-ent".

Tystnad. Mitt huvud låg kvar på kudden, förundrad. Gjorde Imperiet nånsin en dubversion av Du ska va president?

En Hi-Hat börjar höras: ts ts ts ts, den clash-inspirerade basgången faller in. Sen blir det tyst igen. Även om Imperiet gjorde en dubversion, så är jag övertygad om att deras version aldrig kommer att slå det jag hörde i morse. Min version bar sina tydliga spår av Scientist. Det genomarbetade trumljudet på hans produktioner var alltid otroligt levande. Den djupa basen lät som om den var hämtad från Justice Tonight (version).

Så här i efterhand kan man väl konstatera att väldigt lite av det som spelades in på 80-talet har nåt sväng överhuvudtaget. Låtarna kan vara hur fantastiska som helst, men produktionerna var likstela. Det fick inte speeda å inte sacka. Inte en ton skulle vara sur.

I en annan tid: The Clash har just spelat in Brand New Cadillac. Topper Headon är missnöjd, för att låten ökar tempo på slutet, och vill göra en omtagning. Guy Stevens svarar att det kommer inte på fråga, "all bra Rock n Roll speedar på slutet". Vad hörde Guy Stevens, som Topper missade för att han var helt koncentrerad på tempot? Jag tror att han hörde liv.