”I've been upset and I’ve been down I’ve been throwing things around since you no longer here beside me”
I går kväll ringde R och berättade att Hattte är död. Hatte hade varit sjuk en längre tid. Jag trodde i går kväll att jag redan sörjt färdigt, men vaknade klockan tjugo över fem i tårar samtidigt som en textsnutt från Anders Wendins låt To Win My Love klingade i huvudet.
Att det var Rågsvedstjejen R som ringde och berättade nyheten är väl ödets ironi. Jag träffade Hatte första gången i just Rågsved. Han var där som fotograf och gjorde ett reportage om punken och vårt band blev intervjuade. Strax efter ringde han mig och lirade nån platta som han hade torskat på. Jag tyckte han lät galen, men på ett roligt spännande vis. Trots ålderskillnaden började vi umgås. Han blev min plastfarsa/storebror/vän.
När jag slog upp tidningen för en stund sen såg jag att Nan Goldin fick Hasselbladspriset igår. Ett bra val. Det var Hatte som introducerade Nan Goldin i Sverige. 1989 fixade han en utställning och en slideshow baserad på hennes Ballad of Sexual Dependency. Tillsammans gick vi runt hela stan och satte upp affischer.
Hatte fick beskedet att han hade skelettcancer för två år sedan. I två år brottades han med vården och med sin egen ångest inför döden. I går natt upphörde fajten.
Bon viaggio, mio fratello.
I går kväll ringde R och berättade att Hattte är död. Hatte hade varit sjuk en längre tid. Jag trodde i går kväll att jag redan sörjt färdigt, men vaknade klockan tjugo över fem i tårar samtidigt som en textsnutt från Anders Wendins låt To Win My Love klingade i huvudet.
Att det var Rågsvedstjejen R som ringde och berättade nyheten är väl ödets ironi. Jag träffade Hatte första gången i just Rågsved. Han var där som fotograf och gjorde ett reportage om punken och vårt band blev intervjuade. Strax efter ringde han mig och lirade nån platta som han hade torskat på. Jag tyckte han lät galen, men på ett roligt spännande vis. Trots ålderskillnaden började vi umgås. Han blev min plastfarsa/storebror/vän.
När jag slog upp tidningen för en stund sen såg jag att Nan Goldin fick Hasselbladspriset igår. Ett bra val. Det var Hatte som introducerade Nan Goldin i Sverige. 1989 fixade han en utställning och en slideshow baserad på hennes Ballad of Sexual Dependency. Tillsammans gick vi runt hela stan och satte upp affischer.
Hatte fick beskedet att han hade skelettcancer för två år sedan. I två år brottades han med vården och med sin egen ångest inför döden. I går natt upphörde fajten.
Bon viaggio, mio fratello.
2 kommentarer:
Hej! Det är min farfars bror,
Jag sörjer än honom.
Sara, det är du sannerligen inte ensam om. Jag tänker på Hatte ofta.
Ha det bäst!
/Picko
Skicka en kommentar