"Jack had a gang that he called ”the many grams”, he was known as smack jack the cracker man, in life he was dealt some shit hands"
I morse hade jag inte ens lämnat kudden innan jag fick den här versen i skallen. Jag tycker den är strålande; på två rader lyckas Jamie T göra en tydlig skiss av Jacks liv. Den är från Jamie T:s låt Sheila. Men det var If You got the Money som först knockade mig. Jag hade sett nån annan av hans låtar flimra förbi tidigare på ztv. Eftersom videon inte impade försvann låten också, ett inte helt ovanligt öde när ens första möte med en låt är genom en video.
Jamie T:s styrka är texterna. Han är fenomenal på att på ett par rader guida dig runt i hans värld. Han är en värdig arvtagare till Ian Dury och föga förvånande hittar jag två Ian Dury-plattor på omslaget till Panic Prevention. Vill man kolla in Jamie T:s inspirationskällor är det bara att gå in på hans hemsida. Där har han satt ihop tre blandband (ja, du läste rätt, blandband) som är kanon. Rena partymixen av gammalt och nytt. Dessvärre kan man inte lyssna på dem.
Apropå many grams läser jag just nu Ludde Lindströms bok Tio liv. Ludde är mannen bakom rockklubbarna Ratz och Kool Kat. Jag köpte boken mest för att se om nån gammal polare hamnat mellan pärmarna. Ludde förvånar dock. Han har ett bra driv i språket och det märks att han har en historia han vill berätta. Att han sen skrävlar en aning om sin egen och sina klubbars förträfflighet, det ingår i paketet. Att han tappar kronologin ibland får väl skyllas på the many grams, eller en frånvarande redaktör. Tio liv fyller en lucka och gör det bra. Det är inte många som har skrivit böcker om punk- och rocktiden, från 1977 och framåt.
Mina egna minnen från Luddes klubbar är minst sagt diffusa. Det tydligaste är dock att jag slog sönder basen i scengolvet i stället för i skallen på nån idiot som stod och hånade vårt band ett helt gig igenom. Senare urartade hans klubbar till ett Mekka för pudelfrillor i spandexbrallor. Men då körde vi vårt eget race på Klubb Kött.
Några andra som fick shit hands var Inter igår. Utslagna. Igen. Zlatan var dock lysande. Tog löpningar och skickade in flera bollar i straffområdet som kunde ha gett utdelning. Men mittfältet vågade inte trycka upp spelet och då går det som det går. Utslagna. Undrar vilka konspirationsteorier Interfansen lyckas komma på den här gången? Efter matchen var det riktigt kul att se Johan Mjällby sitta i studion och försöka hålla ansiktet allvarligt när han pliktskyldigt fördömde amatörboxningsmatchen i mittcirkeln. Det gick inte så värst bra för Mjällby, milt uttryckt.
Även Barcelona fick shit hands. Men de har sig själva att skylla. På Nou Camp ska de regera. Men den senaste tiden har det varit lite si och så med regerandet. För många står stilla, för få tar löpningar och de som tar dem får inte några bollar att leka med. Hoppas Reijkard får ihop laget igen. Både inför lördagens prestigematch och för resten av ligaspelet.
onsdag 7 mars 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar