"You said I must eat so many lemons
'cause I am so bitter.
I said:- I'd rather be with your friends mate
'cause they are much fitter."
De här textraderna har fastnat i min skalle. Snacka om död relation! Men nu ska vi inte begrava oss i låtar om döda kärleksrelationer utan om bra låtar som skulle kunna bli ändå bättre med ett annat band och sångare. Vaddå, en cover som är bättre än originalet, hör jag några av er invända. Jajamensan. I tanken kan ju allt bli hur bra som helst, eller hur? I flera år har jag från och till fått Simon & Garfunkels 'Scarborough Fair' på hjärnan och då har det märkliga inträffat att jag mer tänker mig låten som en Pogues-låt än en Simon & Garfunkel-låt. Jag hör Shanes fraseringar, hans sura tonträffar och träffade toner, hans tonläge, kort sagt jag hör Shane MacGowan inte Simon och inte Garfunkel. Ska nån sjunga andrastämman tänker jag mig Kirsty MacColl eller Sinéad O'Connor. Vilket inte är så konstigt, de har bevisat att de klarar av att sjunga mot/med Shane, något som säkert inte kan vara allt för lätt. Sen har ju The Pogues visat både en, två och fler gånger att de kan lira ballader. Det är inget fel på Simon & Garfunkels originalinspelning, inte alls. Men skulle jag få välja mellan dem och The Pogues väljer jag de senare sex av veckans sju dagar. Simon & Garfunkel var helt enkelt för polerade för min smak. De har gjort en radda fantastiska låtar, men efter en halvtimme känns det precis som när man ätit för mycket godis. Lagom doser sötsaker är ok, men i längden vill jag ha fler smaker.
***
Är det nån som är på på årets 12 bästa låtar. Det vill säga vilka tolv låtar som har betytt mest för dig under 2007. Som vanligt blir det roligare om läsaren får en förklaring till varför du har diggat just dina låtar. Färdiga listor publiceras den 13 december på var och ens blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Å andra sidan - efter en lite för stor dos av Shanes mumlande fraser och sura toner kan man behöva svalka sig med ett glas uppfriskande, lättsköljt, lättdrucket av typen Simon & Garfunkel... Det ena utesluter verkligen inte det andra.
Sorry för avvikelse från ämnet, men det här hade i alla fall jag missat i nyhetsströmmen.
Rebellrobban kanske är så långt från Simon & Garfunkel man kan kommma, men nästan som en Stockholmsk version av Shane. Och han behöver hjälp med namnunderskrifter:
http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=1112
forts - "If I should fall from grace with god" med exempelvis Paul Simon och det dynamiska sväng-gäng han hade bakom sig på åttitals-skivan "Graceland", känns för mig som intressant tanke.
Första versen kanske acapella med Ladysmith Black Mambazos egenartade stämmor som enda komp, innan hela bandet med Bakithi Kumalo på bas och Okyerema Asante på trummor kickar igång i refrängen och resten av låten - "Diamonds on the soles of her shoes"-style.
Tolv bästa 2007 säger du? Mmm, vi får se. Men musik e ju alltid kul så...
...jag e på.
Neander, nu har du varit på glöggen alldeles för tidigt. ;-)
Feber, Rebellrobban!?! Det var då sannerligen en avvikelse.
Ankan, tror du att du grejar det till den 13:e, jag menar nu har du ju lite tid och det handlar bara om mest uppskattade låter, nytt eller gammalt spelar ingen roll.
Tolv låtar, nytt eller gammalt spelar ingen roll. Det borde jag väl kunna klara till Lucia.
Ja du Martin, hur svårt kan det vara att lista årets tolv mest uppskattade och betydelsefulla låtar?
;-)
Ja va fan. Hur svårt kan det va?!
Sånger...: Ingen glögg före första advent! Aldrig!
Nu är kanske inte "Scarborough fair" min käpphäst, men Simon & Garfunkel har min fulla beundran.
När man hör Shane McGowan sjunga den i huvudet så känns det dock för mig som att någon måste tutat i sig på tok för mycket Jameson. Vilket iofs säkert är vanligt i Shane McGowans fall.
Jameson är gott. Men tyvärr kan jag inte skylla på det, vissa låtar ska ha andra sångare, så är det bara. Shane dricker väl bara "dagens"? Vitt vin och sprite.
Skicka en kommentar