"My finger tips are holding onto the cracks in our foundation,
and I know that I should let go,
but I can't"
Ibland lever vi onekligen i olika tidszoner; nyheten om Bobby Byrds död läste jag om i senaste numret av Uncut. Då hade Bobby Byrd varit död i två månader. Två månader! Rena medeltiden om ni frågar mig. Vad svenska kulturmedier pysslar med kan man undra. Musikbyrån borde redan ha sänt en special till Bobby Byrds minne. Vem var då Bobby Byrd? Jo, han var mannen som tog sig an en ung James Brown efter att han avtjänat ett fängelsestraff. Bobby Byrd lät James Brown vara med i hans band, The Avons. Resten är historia. Tillsammans var de med och skapade soulen och funken. Två av de svängigaste plattorna i min samling är från tidigt sjuttiotal: James Brown's Funky People. Brown klappar händer, spelar tamburin, skriker "Yeah" och producerar sina vänner. Självklart är Bobby Byrd med. Två av de starkaste spåren, I Know You Got Soul och Hot Pants... I'm Coming, lyfts ändå mer av hans underbara pipa. Nu har pipan tysnat.
Bobby Byrd, Soul Man, 1934-2007.
***
Ankan skrev på kommentarstråden igår att det nog är dags för mig att lämna jobbet och det har han nog mer än rätt i. Men som vanligt finns det alltid, minst, ett krux. I det här fallet är det att jag verkligen älskar en del av mitt jobb. Den kreativa delen. När det är som bäst är det fantastiskt spännande och har jag otroligt stor frihet i det jag gör. Vilket jobb jag än byter till kommer det nog inte ge samma utmaningar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Man får förlita sig till soulbloggarna för att få någorlunda snabba nyheter om vad som händer artister som Bobby Byrd. Nöjes- och musikjournalisterna på dagstidningarna har ju fullt upp med idol, myspacehyper och kommande melodifestivaler.
Förvisso, men jag har svårt för folk som är helt insnöade på en linje, oavsett om det handlar om musik eller politik, fundamentalism är inget skoj. Därför läser jag sällan renodlade bloggar. Men inte ens du uppmärksammade den tråkiga nyheten
Jag ligger efter med allt... Dessutom är mitt förhållande till allt James Brown-relaterat fortfarande splittrat. Jag undrar när funken ska drabba mig på samma sätt som hans soulballader.
Ta det du bara lugnt, rätt tid och plats och sen ger det sig själv och du kommer att bli en lyckligare och svettigare människa.
Man kunde förlitat sig på gamla hederliga(?) Billboard om man kollat på den:
www.billboard.com/bbcom/news/
article_display.jsp?vnu_content_id=1003640735
Amerikanska tidningar var rätt snabba med att skriva om Bobby Byrds död. Varför de engelska magasinen halkade efter kan man ju undra. Men dom har ju rätt tidig pressläggning och så vidare.
På de svenska nöjesredaktionerna kan det nog till en del bero på bristande kunskaper och intresse.
Fast jag ser nu att Mojo hade nyheten på sin webbsajt veckan efter BB:s död.
Rubriken var:
BOBBY BYRD DIES,
WORLD LESS FUNKY
Så sant, så sant!
För den som aktivt söker info finns den där, men jag får väl lov att erkänna att jag sällan surfar in på vare sig den engelska eller amerikanska musikpressens sidor. Jag tror att jag är för konservativ; jag gillar papperstidningen.
Märkligt. Här hade jag skrivit en kommentar som tydligen aldrig kom in. Det var något om att jag också gillar papperstidningar bäst, men ibland söker lite nyheter och inspiration på nätet. Tja, viktigare än så var det väl inte.
Skicka en kommentar