"Wasted and wounded, it ain't what the moon did, I've got what I paid for now
See you tomorrow, hey Frank, can I borrow a couple of bucks from you
To go waltzing Mathilda, waltzing Mathilda,
You'll go waltzing Mathilda with me"
Återigen dyker den upp, Tom Traubert's Blues. Återigen helt oväntat. Och återigen kommer jag att lyssna på den innan solen går ner. Det fascinerar mig; att låtar som jag inte lyssnat på på länge kommer till mig som om jag hade hört dem det sista jag gjorde innan jag gick och la mig. Nu blir det som påminnelser eller uppmaningar; Hej! Leta upp mig! Lyssna till mig! Och när det gälller kategorin gamla favoriter är man ju tvungen att falla till föga. Grannar idag ska ni få höra Tom Waits sjunga Tom Traubert's Blues för er och mig.
Vet ni inte vilken låt jag snackar om, hittar ni den här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Har man en gång tagit en sådan låt till sitt hjärta hänger den med. Vet inte hur många gånger jag själv lyssnat på den.
Vet man inte vad det är för låt är man att gratulera. Ens livskvalitet kommer höjas några hundra snäpp efter att ha klickat på länken.
Själv är man svårt nere med Buck Owens idag...
Det är nåt höstigt över Tom Waits tidiga lugna låtar, åtminstone intalar jag mig det nu när Tom Traubert hemsöker mig med viss regelbundenhet.
"Filipino Box Spring Hog" är bestämt vår-ig.
"Men den är ju varken tidig eller lugn?"
Jo, på en bootleg i min skivhylla är den det. Inspelad i mitten på 70-talet - och väldigt jazzig.
Jag har en god vän som alltid skrattade gott när han hörde dessa rader:
"There ain't no devil, there's just god when he's drunk"
"Heart attack & Vine"
"Well this stuff will probably kill you, let's do another line
What you say you meet me down on Heartattack and Vine..."
;-)
Skicka en kommentar