"well they laid their plans of the mice and men
out on the kitchen floor
said rookie if you don't want to take the heat
you better roll out that door"
Mitt hus - där jag bor - är nio våningar högt.* Att jogga upp till högsta våningen tar för mig 1.04 - 1.07. Jag orkade fem gånger. Sen höll jag på att tappa andan och tappar man andan klampar man i trappen och klampar man i trappn blir inte särskilt omtyckt av sina anonyma grannar. Det var faktiskt en liten besvikelse att jag inte orkade fler vändor. Jag får göra som idrottsmännen skylla på ditt och datt, som att jag har varit sjuk, att jag inte hade ätit frukost, att löpning uppför trappor belastar andra muskler än dem du använder när du cyklar och bla, bla, bla. Nu spelar allt det där ingen roll, både benen och trapporna ska få sig minst en omgång per dag i fjorton dar framåt. Jag kan ju inte gärna åka ner till Mallis och inte orka ta mig uppför Puig Major.
***
Jag missade dokumentären om Olle Ljungström igår, dottern bestämde att vi skulle se om Kalle och chokladfabriken. Jag har inte sett alla Tim Burtons filmer, men av dem jag sett finns det gemensamma draget att han alltid tar ställning för särlingens rätt att var sär. Och att han ofta vänder en skrattspegel mot majoritetens "goda smak". Eller förtydligar den förljugenhet och det hyckleri som grupper av människor nästan alltid ägnar sig åt. Ingen kommer undan, inte du och sannerligen inte jag. Något jag älskar Tim Burton för.
***
* Jag kunde inte låta bli. Klart att jag var tvungen att peta in "där jag bor" och du vet varför.
lördag 28 februari 2009
fredag 27 februari 2009
Tvivel
"Like a lady in waiting to a virgin queen
Look at that stupid girl
She bitches 'bout things that she's never seen
Look at that stupid girl"
För nån vecka sen var Mona Sahlin med på Skavlan. Det var då jag hamnade i tvivel. Kanske vore det inte så tokigt med fyra år till av borgerligt styre, tänkte jag. För en borgerlig valseger 2010 borde innebära slutet på hennes partiledarskap och att jag därmed slipper se Mona stå och överpedagogiskt förklara allting för mig som om jag gick på dagis. Och kanske skulle sossarnas kanslihushöger tappa mark. Motsatsen är nästan vidrigt skrämmande, en seger för oppositionen: Mona som statsminister, Peter Eriksson som, ja gud vet vad, och Lasse Ohly som..., nej jag har faktiskt ingen aning. Sen slår jag på nyheterna och ser Maud Olofsson upprepa likt en papegoja att staten inte ska äga företag (ungefär samtidigt måste hon ha godkänt att Vattenfall köper holländska Nuon) och Sven Otto Littorin prata om skitår - utan att göra ett skvatt för dem som nu blir arbetslösa - som inte kommer att beröra honom ett skit. Jag går in på regeringens hemsida för jag undrar om Reinfeldt har bytt ut några statsråd, men nej då: Mats Odell är kvar, Cristina Husmark Pehrsson likaså och faktiskt Anders Borg med. Mardrömmen fortsätter alltså.
Look at that stupid girl
She bitches 'bout things that she's never seen
Look at that stupid girl"
För nån vecka sen var Mona Sahlin med på Skavlan. Det var då jag hamnade i tvivel. Kanske vore det inte så tokigt med fyra år till av borgerligt styre, tänkte jag. För en borgerlig valseger 2010 borde innebära slutet på hennes partiledarskap och att jag därmed slipper se Mona stå och överpedagogiskt förklara allting för mig som om jag gick på dagis. Och kanske skulle sossarnas kanslihushöger tappa mark. Motsatsen är nästan vidrigt skrämmande, en seger för oppositionen: Mona som statsminister, Peter Eriksson som, ja gud vet vad, och Lasse Ohly som..., nej jag har faktiskt ingen aning. Sen slår jag på nyheterna och ser Maud Olofsson upprepa likt en papegoja att staten inte ska äga företag (ungefär samtidigt måste hon ha godkänt att Vattenfall köper holländska Nuon) och Sven Otto Littorin prata om skitår - utan att göra ett skvatt för dem som nu blir arbetslösa - som inte kommer att beröra honom ett skit. Jag går in på regeringens hemsida för jag undrar om Reinfeldt har bytt ut några statsråd, men nej då: Mats Odell är kvar, Cristina Husmark Pehrsson likaså och faktiskt Anders Borg med. Mardrömmen fortsätter alltså.
onsdag 25 februari 2009
Sinne för proportioner
Det är inte bara en fjärdedels semla på morgon som har gjort mig lätt illamående: Svenskan ägnar 14 sidor åt kronprinsessans förlovning. DN vill inte vara sämre, de snaskar på med 14 och en halv sida. Till DN:s försvar kommer att åtminstone ledaren vågar vara kritisk till monarkin en sådan här dag. Tack för det! Samtidigt håller halva Västra Götaland på att kastas ut i arbetslöshet. Nyhetsredaktionernas sinne för proportioner bör allvarligt ifrågasättas. Vilhelm Mobergs ord från 1955 är fortfarande rykande aktuella:
"I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar. Jag har sett högt bildade personer, som i andra sammanhang har ådagalagt intelligens, mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person: I närvaro av en medlem av kungahuset har de alldeles tappat koncepterna och stått där som förvandlade och stammat i förvirring och betett sig på ett sätt som närmast kan kallas fjantigt. Kungadömet frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper: begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, tjänstvilligheten till varje pris, den böjda ryggen inför överheten. Kungligheten får undersåtarna att förnedra sig själva även om det inte är deras avsikt. Till konungen och hans hov hör lakejen, och kungadömet har alltid alstrat lakejsjälar eller vad vi kallar hovmannamentalitet: Denna beskäftighet hos människor, som i varje situation är beredda att stå sin härskare till tjänst."
Vilhelm Moberg Därför är jag republikan
"I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar. Jag har sett högt bildade personer, som i andra sammanhang har ådagalagt intelligens, mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person: I närvaro av en medlem av kungahuset har de alldeles tappat koncepterna och stått där som förvandlade och stammat i förvirring och betett sig på ett sätt som närmast kan kallas fjantigt. Kungadömet frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper: begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, tjänstvilligheten till varje pris, den böjda ryggen inför överheten. Kungligheten får undersåtarna att förnedra sig själva även om det inte är deras avsikt. Till konungen och hans hov hör lakejen, och kungadömet har alltid alstrat lakejsjälar eller vad vi kallar hovmannamentalitet: Denna beskäftighet hos människor, som i varje situation är beredda att stå sin härskare till tjänst."
Vilhelm Moberg Därför är jag republikan
tisdag 24 februari 2009
måndag 23 februari 2009
Dagens dumheter
Besparingarna på Svenskan har redan börjat märkas.
Dagens fråga till Stadium på Sergelarkaden: Varför sitter tofflorna ihop om man nu får köpa dem en och en?
Jag blev bara seg
"Cop cars in the city
In the city in the city
Isn't it a pity, in the city, in the city
Cop cars... cop cars"
Nu börjar det bli väldigt tröttsamt. Förra veckan var influensan/förkylning på väg bort. I lördags kom skiten tillbaka. Nu sitter jag på jobbet och känner mig hängig samtidigt som det svider i halsen. Det gick inte ens att försöka supa sig frisk i lördags. Surt. Jobbarkompisen som jag ska åka till Mallis med är frisk som en nötkärna och tränar på och snackar om endorfinkickar, själv känner jag mig bara segare och segare. Jag har inte satt min fot på Friskis & Svettis på snart en månad, vilket bara delvis beror på hälsan. Deras nya bokningssystem är fullständigt värdelöst, bor du inte framför datorn har du inte en möjlighet i helvetet att boka in dig på ett spinningpass i innerstan. Häromdan var jag nere i källaren och klappade lite på Surlyn, den såg ledsen ut som om den längtade efter landsvägar. Jag ljög och sa att snart är det vår.
In the city in the city
Isn't it a pity, in the city, in the city
Cop cars... cop cars"
Nu börjar det bli väldigt tröttsamt. Förra veckan var influensan/förkylning på väg bort. I lördags kom skiten tillbaka. Nu sitter jag på jobbet och känner mig hängig samtidigt som det svider i halsen. Det gick inte ens att försöka supa sig frisk i lördags. Surt. Jobbarkompisen som jag ska åka till Mallis med är frisk som en nötkärna och tränar på och snackar om endorfinkickar, själv känner jag mig bara segare och segare. Jag har inte satt min fot på Friskis & Svettis på snart en månad, vilket bara delvis beror på hälsan. Deras nya bokningssystem är fullständigt värdelöst, bor du inte framför datorn har du inte en möjlighet i helvetet att boka in dig på ett spinningpass i innerstan. Häromdan var jag nere i källaren och klappade lite på Surlyn, den såg ledsen ut som om den längtade efter landsvägar. Jag ljög och sa att snart är det vår.
lördag 21 februari 2009
Personality Crisis
"Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now"
Nu kommer dom, 50-årsdagarna. Visst har jag redan gått på en och annan fest för nån nybakad femtitaggare, men det handlade mest om jobbarpolare. Men nåt har hänt. Min bekantskapskrets har förändrats, den har blivit äldre, mycket äldre. Jag vet inte när den byttes ut. Dem jag umgås med är smårynkiga, en del gråhåriga. Jag tittar förundrat på dem. Det är nåt bekant över ögonen. Men det gråa och slappa känner jag inte igen. För bara några år sedan firade vi tretti- och fyrtioårsdagar mest hela tiden. Det gör vi inte längre. För nu ska det tydligen firas en massa femtioårsdagar. Hur blev det så?
I'm younger than that now"
Nu kommer dom, 50-årsdagarna. Visst har jag redan gått på en och annan fest för nån nybakad femtitaggare, men det handlade mest om jobbarpolare. Men nåt har hänt. Min bekantskapskrets har förändrats, den har blivit äldre, mycket äldre. Jag vet inte när den byttes ut. Dem jag umgås med är smårynkiga, en del gråhåriga. Jag tittar förundrat på dem. Det är nåt bekant över ögonen. Men det gråa och slappa känner jag inte igen. För bara några år sedan firade vi tretti- och fyrtioårsdagar mest hela tiden. Det gör vi inte längre. För nu ska det tydligen firas en massa femtioårsdagar. Hur blev det så?
fredag 20 februari 2009
Frihet & ansvar
"You and me were free
We do as we please, yeah
From morning,
till the end of the day"
Jag irriteras nåt fruktansvärt över alla självutnämnda konstpoliser som har växt upp som svampar ur jorden de senaste dagarna. På jobbet var det ett jävla liv om konstfack och de två elever som nu har uppmärksammats i media. "Det är fan i mig inte konst", utbrast en jobbarpolare uppbragt. Det konstnärliga i en videoinstallation hade även kulturministern mage att sätta sig till doms över. Tydligen vill de borgerliga politikerna kalla in konstfacks rektor på förhör också. Jag tycker det är vidrigt. Det vilar nåt fascistiskt över ett samhälle som lägger sig i var gränserna för det konstnärliga går. Konstens uppgift är inte sällan att undersöka ett samhälles tabun, hyckleri och baksidor. Därmed sagt saknar inte konstnärer straffansvar. Utan att veta säkert anar jag att det är här det har gått snett på konstfack. Handledarna tycks ha missat att diskutera grundläggande etiska frågor med eleverna. Att en konstnär måste stå för sitt verk. Även om det i lagens ögon kan vara brottsligt. Konstnären måste fråga sig om han eller hon vågar ta konsekvenserna för sitt verk. På samma sätt som miljö- eller medborgarrättsaktivister historiskt tagit sina straff bör en konstnär fråga sig, är verket värt att ta ett fängelsestraff för. Om inte, kan inte konstnärskapet i sig erbjuda något skydd i juridisk mening.
We do as we please, yeah
From morning,
till the end of the day"
Jag irriteras nåt fruktansvärt över alla självutnämnda konstpoliser som har växt upp som svampar ur jorden de senaste dagarna. På jobbet var det ett jävla liv om konstfack och de två elever som nu har uppmärksammats i media. "Det är fan i mig inte konst", utbrast en jobbarpolare uppbragt. Det konstnärliga i en videoinstallation hade även kulturministern mage att sätta sig till doms över. Tydligen vill de borgerliga politikerna kalla in konstfacks rektor på förhör också. Jag tycker det är vidrigt. Det vilar nåt fascistiskt över ett samhälle som lägger sig i var gränserna för det konstnärliga går. Konstens uppgift är inte sällan att undersöka ett samhälles tabun, hyckleri och baksidor. Därmed sagt saknar inte konstnärer straffansvar. Utan att veta säkert anar jag att det är här det har gått snett på konstfack. Handledarna tycks ha missat att diskutera grundläggande etiska frågor med eleverna. Att en konstnär måste stå för sitt verk. Även om det i lagens ögon kan vara brottsligt. Konstnären måste fråga sig om han eller hon vågar ta konsekvenserna för sitt verk. På samma sätt som miljö- eller medborgarrättsaktivister historiskt tagit sina straff bör en konstnär fråga sig, är verket värt att ta ett fängelsestraff för. Om inte, kan inte konstnärskapet i sig erbjuda något skydd i juridisk mening.
tisdag 17 februari 2009
Allergier, lust och en massa musik
"An' the invoice it don't quite fit,
There's no payola in his alphabetical file"
Äntligen! Deadlinen hölls. Ok, det blir inte världsbäst, man sätter inga världsrekord med en influensa i kroppen. Men jobbet blev gjort och nu kan jag komma ner på en mer normal arbetsnivå. Ska sätta mig in i ett par nya ansvarsområden, och det ska säkert gå bra. Tack och lov har jag blivit av med ett också, ett område som innebär att jag slipper sitta på så många träiga möten hädanefter. Jag har med åren utvecklat en fullskallig mötesallergi; efter en halvtimme börjar det krypa i kroppen på mig, särskilt eftersom människor rent generellt har jävligt svårt att hålla sig till de ämnen som de ska diskutera, allt för många sitter på möten för att de vill visa sig märkvärdiga, andra för att de är mötesnarkomaner och åter andra för att de inte har något liv vid sidan av alla möten de ska springa på. Den sista typen är nästan värst, det är de som alltid ser till att mötet drar ut en timme extra för att de inte vill gå hem. Det är då jag blir mötesfascist och kräver ordningsfråga. Och vid det laget sitter jag och studsar på stolen, blodröd i nyllet och håret står åt alla håll. Jag ser förmodligen fullständigt galen ut. Vilket ofta är med sanningen överensstämmande.
***
Jag vet inte om jag har skrivit om det, men jag haft väldigt svårt att läsa böcker de senaste två åren. Den enda typen av böcker som jag orkat pallra mig igenom är biografier. I övrigt, nada. Men nu börjar en lust spira i mig. Jag längtar efter att återigen svepas med av en stor roman, förlora mig i påhittade människoöden, gå och klura om dagarna hur det hela ska sluta. Jag vet bara inte riktigt var jag ska börja, kanske blåsa dammet av Mästaren och Margarita för femtioelfte gången, eller?
***
Min "Britpoplåtlista" växer, de första tio låtarna som ni såg skymta förbi för ett par dar sen har redigerats lite. Listan har nu 38 låtar. Jag vet inte hur de ska rangordnas, eller om de överhuvudtaget ska det - förmodligen inte, jag vet inte heller än om det är just så den ska se ut, troligtvis måste en eller annan låt flyttas eller kastas. Så på begäran, min här är "Britpoplista".
Lite kortare länk, tack för det Martin!
There's no payola in his alphabetical file"
Äntligen! Deadlinen hölls. Ok, det blir inte världsbäst, man sätter inga världsrekord med en influensa i kroppen. Men jobbet blev gjort och nu kan jag komma ner på en mer normal arbetsnivå. Ska sätta mig in i ett par nya ansvarsområden, och det ska säkert gå bra. Tack och lov har jag blivit av med ett också, ett område som innebär att jag slipper sitta på så många träiga möten hädanefter. Jag har med åren utvecklat en fullskallig mötesallergi; efter en halvtimme börjar det krypa i kroppen på mig, särskilt eftersom människor rent generellt har jävligt svårt att hålla sig till de ämnen som de ska diskutera, allt för många sitter på möten för att de vill visa sig märkvärdiga, andra för att de är mötesnarkomaner och åter andra för att de inte har något liv vid sidan av alla möten de ska springa på. Den sista typen är nästan värst, det är de som alltid ser till att mötet drar ut en timme extra för att de inte vill gå hem. Det är då jag blir mötesfascist och kräver ordningsfråga. Och vid det laget sitter jag och studsar på stolen, blodröd i nyllet och håret står åt alla håll. Jag ser förmodligen fullständigt galen ut. Vilket ofta är med sanningen överensstämmande.
***
Jag vet inte om jag har skrivit om det, men jag haft väldigt svårt att läsa böcker de senaste två åren. Den enda typen av böcker som jag orkat pallra mig igenom är biografier. I övrigt, nada. Men nu börjar en lust spira i mig. Jag längtar efter att återigen svepas med av en stor roman, förlora mig i påhittade människoöden, gå och klura om dagarna hur det hela ska sluta. Jag vet bara inte riktigt var jag ska börja, kanske blåsa dammet av Mästaren och Margarita för femtioelfte gången, eller?
***
Min "Britpoplåtlista" växer, de första tio låtarna som ni såg skymta förbi för ett par dar sen har redigerats lite. Listan har nu 38 låtar. Jag vet inte hur de ska rangordnas, eller om de överhuvudtaget ska det - förmodligen inte, jag vet inte heller än om det är just så den ska se ut, troligtvis måste en eller annan låt flyttas eller kastas. Så på begäran, min här är "Britpoplista".
Lite kortare länk, tack för det Martin!
söndag 15 februari 2009
Junco Partner at Box Number 939
"Gonna take my number from the phone book
Leaving my receiver offa my hook
If you got a problem dial nine nine nine"
Alltså, jag har inget att säga. Inte ett dugg. Men i morse hade jag The Boys 'Box Number' skallen när jag vaknade. Det är helt klart värt en bloggpost. Eftersom att den inte finns på YouTube får du klara dig utan låten, om du nu aldrig har hört den. I stället får du suga på Joe Strummer och Tymon Dogg lirandes Junco Partner:
Leaving my receiver offa my hook
If you got a problem dial nine nine nine"
Alltså, jag har inget att säga. Inte ett dugg. Men i morse hade jag The Boys 'Box Number' skallen när jag vaknade. Det är helt klart värt en bloggpost. Eftersom att den inte finns på YouTube får du klara dig utan låten, om du nu aldrig har hört den. I stället får du suga på Joe Strummer och Tymon Dogg lirandes Junco Partner:
lördag 14 februari 2009
Titthål
"It takes money to make money they say
Look at the Fords, but didnt they start that way
Anyway, it makes no difference to me"
Lördagmorgon i förorten: Galengrannen snickrar på sitt livsprojekt (alternativt driver ett svartsnickeri i lägenheten), dottern repar ABBA-låtar med hög röst, pappan städar, tröttnar, sätter sig framför datorn, i mp3-spelaren spelar Kate Nash på högsta volym. Försöker hitta lite mental frid innan det är dags att åka in till stan för middag med modern. Kvar att göra: skura toalett och handfat, träna och duscha.
***
Snacka om otippad morgonlåt, Lou Reeds 'Men of God Fortune'. Var kom den ifrån? Förvisso ligger Transformer på skivtallriken, men Berlin var det nog minst ett år sedan jag lyssnade på.
***
Ikväll blir det till att sitta framför tv:n när ett gäng dansande deoderanter ska uppträda från Skellefteå, eller var det Sollefteå? Kvittar vilket. Vad jag inte förstår är varför man gör en sån stor sak av att evenemanget sänds från Långtbortfrånstan när det inte handlar om lokala förmågor. Hade det varit så hade det kanske blivit intressant. Men nu, nej. Fast eftersom jag lade beslag på bästa sändningstid igår, Johnny Cash-dokumentären, får jag hålla en låg profil i kväll. Jag håller koll på chipsskålen, läsken och protokollet.
Look at the Fords, but didnt they start that way
Anyway, it makes no difference to me"
Lördagmorgon i förorten: Galengrannen snickrar på sitt livsprojekt (alternativt driver ett svartsnickeri i lägenheten), dottern repar ABBA-låtar med hög röst, pappan städar, tröttnar, sätter sig framför datorn, i mp3-spelaren spelar Kate Nash på högsta volym. Försöker hitta lite mental frid innan det är dags att åka in till stan för middag med modern. Kvar att göra: skura toalett och handfat, träna och duscha.
***
Snacka om otippad morgonlåt, Lou Reeds 'Men of God Fortune'. Var kom den ifrån? Förvisso ligger Transformer på skivtallriken, men Berlin var det nog minst ett år sedan jag lyssnade på.
***
Ikväll blir det till att sitta framför tv:n när ett gäng dansande deoderanter ska uppträda från Skellefteå, eller var det Sollefteå? Kvittar vilket. Vad jag inte förstår är varför man gör en sån stor sak av att evenemanget sänds från Långtbortfrånstan när det inte handlar om lokala förmågor. Hade det varit så hade det kanske blivit intressant. Men nu, nej. Fast eftersom jag lade beslag på bästa sändningstid igår, Johnny Cash-dokumentären, får jag hålla en låg profil i kväll. Jag håller koll på chipsskålen, läsken och protokollet.
fredag 13 februari 2009
Another Musical Biscuit
"I see a lot of people as I make the rounds
And I hear her name here and there as I go from town to town
And I've never gotten used to it, I've just learned to turn it off
Either I'm too sensitive or else I'm gettin' soft"
I dagens Svenskan hade de en artikel om felhörningar, du vet när du inte riktigt hör vad sångaren sjunger och du väljer att höra det du vill höra. Själv gick jag omkring och sjöng alldeles galet på låttexten If You See Her Say Hello tills en blöt natt för några år sedan då jag och B stod framför skivspelaren på lätt ostadiga fötter och skrålade med i varenda stavelse. Och nog gick det bra och visst lät det ok, ända fram till versens - här ovanför - utgångsord. B sjöng "soft" och jag sjöng "stoned". Även om man kan bli rätt soft av att vara stenad är det ändå inte riktigt samma sak. Nån sjöng fel. Just där och då brydde vi oss inte ett skit. Men dan efter gnagde det i mig: Vad sjöng Broder Bob egentligen. Fan också! Han sjöng "soft". Jag hade således sjungit fel i ungefär trettio år. Än idag kan jag tycka att Broder Bob nog borde ha sjungit "stoned", jag menar det hade ju inte förändrat meningen med låten så där jättemycket.
***
Jag har blivit med Spotify sedan ett par veckor och visst är det kul. Jag håller för tillfället på att göra en "Britpoplåtlista", eller rättare, jag gör en låtlista med brittiska musiker från 1960-talet och framåt. Det är då man upptäcker bristerna hos Spottan: Inget Beatles, Ride, The View, Ian Dury & the Blockheads...
..listan kan göras hur lång som helst med dem man saknar. Lite trist är det. Samtidigt gillar jag idén med Spotify, att kunna göra sin egen låtlista. Bra att ha på jobbet och den finns där om man ska på fest.
Här får du de tio första låtarna på min "Britpoplåtlista":
Smithers-Jones, The Jam
2120 South Michigan Avenue, The Rolling Stones
Queen Bitch, David Bowie
Nothern Line, Jamie T & Lily Allen
Parklife, Blur
La-La-La Lies, The Who
Baggy Trousers, Madness
Till the End of the Day, The Kinks
Animal Nitrate, Suede
E Too D, Small Faces
And I hear her name here and there as I go from town to town
And I've never gotten used to it, I've just learned to turn it off
Either I'm too sensitive or else I'm gettin' soft"
I dagens Svenskan hade de en artikel om felhörningar, du vet när du inte riktigt hör vad sångaren sjunger och du väljer att höra det du vill höra. Själv gick jag omkring och sjöng alldeles galet på låttexten If You See Her Say Hello tills en blöt natt för några år sedan då jag och B stod framför skivspelaren på lätt ostadiga fötter och skrålade med i varenda stavelse. Och nog gick det bra och visst lät det ok, ända fram till versens - här ovanför - utgångsord. B sjöng "soft" och jag sjöng "stoned". Även om man kan bli rätt soft av att vara stenad är det ändå inte riktigt samma sak. Nån sjöng fel. Just där och då brydde vi oss inte ett skit. Men dan efter gnagde det i mig: Vad sjöng Broder Bob egentligen. Fan också! Han sjöng "soft". Jag hade således sjungit fel i ungefär trettio år. Än idag kan jag tycka att Broder Bob nog borde ha sjungit "stoned", jag menar det hade ju inte förändrat meningen med låten så där jättemycket.
***
Jag har blivit med Spotify sedan ett par veckor och visst är det kul. Jag håller för tillfället på att göra en "Britpoplåtlista", eller rättare, jag gör en låtlista med brittiska musiker från 1960-talet och framåt. Det är då man upptäcker bristerna hos Spottan: Inget Beatles, Ride, The View, Ian Dury & the Blockheads...
..listan kan göras hur lång som helst med dem man saknar. Lite trist är det. Samtidigt gillar jag idén med Spotify, att kunna göra sin egen låtlista. Bra att ha på jobbet och den finns där om man ska på fest.
Här får du de tio första låtarna på min "Britpoplåtlista":
Smithers-Jones, The Jam
2120 South Michigan Avenue, The Rolling Stones
Queen Bitch, David Bowie
Nothern Line, Jamie T & Lily Allen
Parklife, Blur
La-La-La Lies, The Who
Baggy Trousers, Madness
Till the End of the Day, The Kinks
Animal Nitrate, Suede
E Too D, Small Faces
onsdag 11 februari 2009
tisdag 10 februari 2009
Tömd
Så har jag då rest mig från förkylningen/influensan som knäckte produktionsplanen. I två dar har jag knatat omkring på jobbet och varit helt slut. På lunchen gick jag ut med en jobbarpolare, han berätade samma sak, han var också helt färdig. Förmodligen handlar det om stresshantering. Båda har vi sedan i höstas gått omkring och oroat oss över jobb och framtid. Jag har sen innan jul haft övermycket att göra, han var ledig i nästan tre veckor över jul och nyår - men kunde inte släppa jobbet i tankarna. Sen fick vi beskedet om att vi blir kvar, jag sliter på, han också. Jag blir sjuk. När jag nu kommer tillbaka till jobbet upptäcker jag att jag är helt dränerad på energi. Huvudet funkar inte som det ska, och det som kommer ur händerna måste piskas fram. Semesterresan om en månad kan inte komma fort nog. Batterierna är tömda.
***
Ett tecken på min trötthet har den observante redan noterat; några inlägg den senaste tiden saknar något, vad?
***
Ett tecken på min trötthet har den observante redan noterat; några inlägg den senaste tiden saknar något, vad?
söndag 8 februari 2009
All You Need Is...
Här har du basen för en riktigt god köttfärssås. Du behöver faktiskt inte mycket mer. Jo, olja och smör naturligtvis. Lite socker skadar inte heller, men behövs inte. Så vad ser du?
Ekologisk köttfärs
vitlök
tomatpuré
lök
köttbuljong
rödvin (absolut inte mindre än vad du dricker medan du lagar såsen)
lagerblad
herbes de provence
passerade tomater
salt
svartpeppar
Häll upp ett stort glas vin. Ta en klunk. Stek löken på inte allt för stark värme, rör hela tiden. När löken har svettats klart, hiva i vitlöken och lagerbladen, rör runt, i med köttfärsen. När köttfärsen är färdigstekt häll i ett glas rödtjut och släng i buljongen och låt koka under lock i några minuter. Drick några sipp till på vinet medan du väntar. Häll i lagom mycket passerade tomater samt resten av kryddorna. Rör runt. Sänk ner värmen så att det småputtrar. Sätt på locket. Drick ditt vin och duka fram i lugn och ro. Surfa lite, byt kläder, fixa sallad, älska, kort sagt; låt köttfärssåsen sköta sig själv. För den viktigaste detaljen får du stå för själv, tid. En god köttfärssås måste puttra i minst en halvtimme.
lördag 7 februari 2009
Drakskörd
"You're going to reap just what you sow
You're going to reap just what you sow"
I de flesta avtal som reglerar svensk arbetsmarknad finns en formulering som ger arbetsgivaren rätt att leda och fördela arbetet. Chefsåklagare, Kristian Augustsson, har kommit fram till att piketpolisernas hot om misshandel och rasistiska kommentarer inte är brottsliga, eftersom att de "inte skulle ingripa" utan "bevaka". Inte för att jag begriper hur Augustsson resonerar, kanske menar han att poliser är så korkade och har så taskigt minne att de inte kommer ihåg vad de sa och vem de såg som de ville göra steril. Jag tror dessvärre att de poliser som uttalade sig när de filmade i Rosengård faktiskt menar det de säger. Jag är dessutom övertygad om att de har orsakat stor skada för det svenska polisväsendet, ett förtroende som uppenbarligen redan var lågt i Rosengård. Polisen i Malmö har nu en gigantisk uppförsbacke framför sig. Inte har den blivit mindre av att det nu visar sig att rasismen har fått grassera ostört under Skånepolisens internutbildningar. Trots att flera poliser som gått utbildningarna har reagerat och informerat sina chefer har inget hänt. Ska förtroendet återskapas måste arbetsgivaren leda och fördela arbetet. Ansvariga chefer som inte tagit sitt ansvar bör avskedas. De poliser som uttalade sig hotfullt och rasistiskt bör omedelbart omplaceras till tjänster där deras åsikter inte riskerar att ligga medborgarna till last.
You're going to reap just what you sow"
I de flesta avtal som reglerar svensk arbetsmarknad finns en formulering som ger arbetsgivaren rätt att leda och fördela arbetet. Chefsåklagare, Kristian Augustsson, har kommit fram till att piketpolisernas hot om misshandel och rasistiska kommentarer inte är brottsliga, eftersom att de "inte skulle ingripa" utan "bevaka". Inte för att jag begriper hur Augustsson resonerar, kanske menar han att poliser är så korkade och har så taskigt minne att de inte kommer ihåg vad de sa och vem de såg som de ville göra steril. Jag tror dessvärre att de poliser som uttalade sig när de filmade i Rosengård faktiskt menar det de säger. Jag är dessutom övertygad om att de har orsakat stor skada för det svenska polisväsendet, ett förtroende som uppenbarligen redan var lågt i Rosengård. Polisen i Malmö har nu en gigantisk uppförsbacke framför sig. Inte har den blivit mindre av att det nu visar sig att rasismen har fått grassera ostört under Skånepolisens internutbildningar. Trots att flera poliser som gått utbildningarna har reagerat och informerat sina chefer har inget hänt. Ska förtroendet återskapas måste arbetsgivaren leda och fördela arbetet. Ansvariga chefer som inte tagit sitt ansvar bör avskedas. De poliser som uttalade sig hotfullt och rasistiskt bör omedelbart omplaceras till tjänster där deras åsikter inte riskerar att ligga medborgarna till last.
fredag 6 februari 2009
Ohederlig högeruppgörelse
Vad ska man då säga om den historiska uppgörelsen som de borgerliga partierna träffat om kärnkraften? "Historisk", kallas den bland annat. Och det är nog sant. För uppgörelsen är verkligen ett historiskt svek mot det svenska folket. Ett folk som 1980 i en folkomröstning sa sin mening om kärnkraften och önskade se den "avvecklad med förnuft". Röstsiffrorna visade att nästan 78 procent av svenska folket var för en avveckling.
Regeringen brukar anklagas för att den genomför en politik som de inte gick till val på. Jag brukar säga att det inte är sant. Alla de försämringar i välfärdssystemet som de borgerliga partierna genomfört redogjorde de för i sina valpamfletter. Var och en som ville veta vad borgarna tänkte göra om de fick regeringsmakten kunde läsa det innantill. Många valde att blunda. Att bli av med Göran Persson var vikigare. Men på en punkt gick de borgerliga partierna inte till val, i energifrågan.
Jag menar att det är ett svek, inte bara av Centerpartiet, utan av samtliga borgerliga partier. De väljer att med ett penndrag förringa folkviljan. Det är möjligt att folkviljan idag är ett ja till kärnkraft. Låt då frågan prövas i en folkomröstning. Det hade varit hederligare. Men nej då. Hellre valde regeringen att använda frågan som ett partitaktiskt vapen mot oppositionen. Frågan prövades i en folkomröstning 1980. Självklart ska den kunna omprövas 30 år senare. Men frågans dignitet kräver en folkomröstning, där medborgarna har en ordentlig möjlighet att sätta sig in i alternativen.
Regeringen brukar anklagas för att den genomför en politik som de inte gick till val på. Jag brukar säga att det inte är sant. Alla de försämringar i välfärdssystemet som de borgerliga partierna genomfört redogjorde de för i sina valpamfletter. Var och en som ville veta vad borgarna tänkte göra om de fick regeringsmakten kunde läsa det innantill. Många valde att blunda. Att bli av med Göran Persson var vikigare. Men på en punkt gick de borgerliga partierna inte till val, i energifrågan.
Jag menar att det är ett svek, inte bara av Centerpartiet, utan av samtliga borgerliga partier. De väljer att med ett penndrag förringa folkviljan. Det är möjligt att folkviljan idag är ett ja till kärnkraft. Låt då frågan prövas i en folkomröstning. Det hade varit hederligare. Men nej då. Hellre valde regeringen att använda frågan som ett partitaktiskt vapen mot oppositionen. Frågan prövades i en folkomröstning 1980. Självklart ska den kunna omprövas 30 år senare. Men frågans dignitet kräver en folkomröstning, där medborgarna har en ordentlig möjlighet att sätta sig in i alternativen.
torsdag 5 februari 2009
Malmöpolisen e inte så smart
Filmen ovanför är polisens egen film som de tydligen använt som bevismaterial mot dem som deltog i kravallerna i Rosengård. Den är rätt vidrig. Tyvärr inte förvånande. Jag har själv åkt runt i en polisbil med två rasistiska poliser efter att ha blivit misshandlad, efter ett tag bad jag att få kliva ur bilen då deras rasism kändes som ytterligare ett övergrepp. Med en sådan rasistisk attityd som de här malmöpoliserna visar till medborgare har de i mina ögon förverkat förtroendet och borde snarast avskedas. Polisväsendet ska inte bara vara Vellinges polis, utan även medborgarna i Rosengårds.
Att filmen sen får mig att -helt osökt- tänka på en låt. Tja, det hör väl till den här bloggen...
söndag 1 februari 2009
Att fixa
"Sunday morning, praise the dawning
It's just a restless feeling by my side
Early dawning, sunday morning
It's just the wasted years so close behind"
När jag går runt i mitt hem påminner det mig ständigt om vad jag inte har gjort med det, i stället för att påminna mig om det jag har gjort. Så här ser min "att fixa-lista" ut:
* Sätta upp bokhyllor i hallen;
* Måla köksluckorna;
* Måla Ms Billybokhylla;
* Fixa så att snäpplåsen kommer på plats på köksluckorna;
* Sortera i länkskafferiet;
* Tvätta alla mellanfönster;
* Spika kvartslister;
* Måla om badrumsskåpet;
* Bygga våningssäng i Ms rum;
* Byta golv i köket;
* Byta spis;
* Skura alla köksskåp;
* Köpa en ny dator...
..sen finns det säkert saker som min småfebriga skalle har förträngt. Det mesta på listan är utgiftsposter. Dem kan jag glömma till efter Mallisresan. Kvar blir ett antal osexiga måsten som jag tror jag kan förtränga ett tag till. Åtminstone till våren står för dörren och jag känner att det måste till en förändring. Men nu är det vinter. Och jag återvänder till sängen med en kopp pepparmyntste med honung och läser ut Johnny Cash-artikeln i Uncut.
It's just a restless feeling by my side
Early dawning, sunday morning
It's just the wasted years so close behind"
När jag går runt i mitt hem påminner det mig ständigt om vad jag inte har gjort med det, i stället för att påminna mig om det jag har gjort. Så här ser min "att fixa-lista" ut:
* Sätta upp bokhyllor i hallen;
* Måla köksluckorna;
* Måla Ms Billybokhylla;
* Fixa så att snäpplåsen kommer på plats på köksluckorna;
* Sortera i länkskafferiet;
* Tvätta alla mellanfönster;
* Spika kvartslister;
* Måla om badrumsskåpet;
* Bygga våningssäng i Ms rum;
* Byta golv i köket;
* Byta spis;
* Skura alla köksskåp;
* Köpa en ny dator...
..sen finns det säkert saker som min småfebriga skalle har förträngt. Det mesta på listan är utgiftsposter. Dem kan jag glömma till efter Mallisresan. Kvar blir ett antal osexiga måsten som jag tror jag kan förtränga ett tag till. Åtminstone till våren står för dörren och jag känner att det måste till en förändring. Men nu är det vinter. Och jag återvänder till sängen med en kopp pepparmyntste med honung och läser ut Johnny Cash-artikeln i Uncut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
