söndag 30 september 2007
"We could be Heroes" Bullshit!
Fick ett fint erbjudande av en vän som bor nästan längst ner i landet om att komma ner ett par dar och relaxa. Då kom jag på vad jag skulle vilja göra som substitut till nån resa längre söderöver; ta med mig räsern ner och cykla runt längs Sveriges sydkust. Vilken underbar höstidé! Inte, tyckte SJ och Swebuss. Ty nu är det så finurligt inrättat att man får inte ta med sig cykeln på tåget, eller bussen för den delen. På SJ upplyste dem mig att jag kan skicka ner räsern med lastbil. Tack, men nej tack. Jag vill hoppa av tåget, skruva fast framhjulet och dra iväg. Inte sitta i nån håla och hoppas på att cykeln ska komma innan jag åker hem. SJ - Miljövänligt? My ass.
Day By Day
"I feel like a robot
On the production line
Ain't got no tomorrow
On the circle line"
I dag är det säsongsavslutning. Tjejerna lirar sista matchen i Sanktan. De har vunnit superstort och toktorskat med samma entusiasm. Näe, det var inte riktigt sant. Efter 11-0 torsken var några av dem rätt stukade, i säkert ett par timmar. Sen är det glömt. Det är inte utan att jag blir avundsjuk på deras förmåga att befinna sig i nuet. Själv befinner jag mig nästan alltid mer nån annanstans; i framtiden eller i det förflutna. Eller i tre tidsdimensioner samtidigt: Då, nu och sen. Ok, jag kan vara väldigt närvarande, men då måste situationen uppfylla mig. Men hur ofta blir du uppfylld av en situation per dag? Inte särskilt ofta, eller hur? Och det är väl där vi kanske borde vara lite mer som barnen, för det är ju den långa sträcka av nu som bildar våra liv. Att hela tiden vara i före eller efter nuet innebär ju att själva livet försvinner.
***
Det finns inte många klipp med Generation X på Youtube, men här är en grymt bra låt:
On the production line
Ain't got no tomorrow
On the circle line"
I dag är det säsongsavslutning. Tjejerna lirar sista matchen i Sanktan. De har vunnit superstort och toktorskat med samma entusiasm. Näe, det var inte riktigt sant. Efter 11-0 torsken var några av dem rätt stukade, i säkert ett par timmar. Sen är det glömt. Det är inte utan att jag blir avundsjuk på deras förmåga att befinna sig i nuet. Själv befinner jag mig nästan alltid mer nån annanstans; i framtiden eller i det förflutna. Eller i tre tidsdimensioner samtidigt: Då, nu och sen. Ok, jag kan vara väldigt närvarande, men då måste situationen uppfylla mig. Men hur ofta blir du uppfylld av en situation per dag? Inte särskilt ofta, eller hur? Och det är väl där vi kanske borde vara lite mer som barnen, för det är ju den långa sträcka av nu som bildar våra liv. Att hela tiden vara i före eller efter nuet innebär ju att själva livet försvinner.
***
Det finns inte många klipp med Generation X på Youtube, men här är en grymt bra låt:
lördag 29 september 2007
I min trädgård, del två
"In my garden, there are the post office, y'a my buddies, the cashier of the Felix Potain,
In my garden, there is my dog, there is its niche, there is its wine,
In my garden, there are the julots not-cores, y'a factories, y'a of the dustbins,
y'a the swindlers of the street of Courcelle"*
Jim Carrol och John Lydon. Den ene amerikan från New York, poet och musiker, den andre andre irländare från London, oljudssammansättare, vad kan dessa herrar ha gemensamt? Jo, båda gick i katolska skolor och hatade varenda minut av det. Varför? Konformiteten, tvånget att underkasta sig dogmerna, nunnornas och lärarnas sadism, den intellektuella öknen som dessa skolors läror stod för.
Ah, men vi lever inte på 1960-talet kan säkert någon kristen friskoleentusiast invända. Det är förbjudet att spöa ungar. Det är förvisso sant. Vi lever på 2000-talet och vi vet att psykisk tortyr är effektivare än fysisk. Och i många kristna samfund är fortfarande synden är bärande del av tron. Enligt deras tro är vi människor av naturen syndfulla. Tvingar vi våra barn att tro att de hamnar i helvetet om de onanerar så kanske de låter bli (säkert). Lever de efter den rätta läran - skuldtyngda, eftersom ingen klarar av det - så kommer de till himlen snabbare än det går att säga Satan. Lena Ringqvist berättar här om sin uppväxt i ett frireligiöst hem (tack Jah för länken). Hon är idag tacksam för att det inte fanns några friskolor när hon var barn.
När tron blir en dogm, det vill säga att trons lagar står över samhällets lagar, kan Riksdagen klubba vilka lagar och förordningar de vill. Den nationella skolplanen är inte värd mer än pappret som du skriver ut den på. En sekts friskola förblir en sekts friskola och de, i förhand annonserade, kontroller som görs kommer inte att påvisa några fel och brister i undervisning. Varför skulle den göra det? De är inte idioter som agar barn eller lär dem att tron på att Gud skapade världen på sju dagar faktiskt är en överordnad lära framför vetenskapen när det företas en inspektion. Men är du dogmatiskt troende kan det stå vad som helst i de läroböcker som eleverna måste tillgodogöra sig enligt läroplanen, Bibelns ord väger tyngre. Så är det bara.
"They're there to humiliate you and browbeat you. Believe it or not, there's people who are trying to bring that back into the schools again, to restore law and order to future societies!"**
* Babelfishöversättningen av Manu Chaos Le Petit Jardin är kanske inte helt klockren, men rolig är den.
** John Lydon, Rotten (No Irish, No Blacks, No Dogs).
In my garden, there is my dog, there is its niche, there is its wine,
In my garden, there are the julots not-cores, y'a factories, y'a of the dustbins,
y'a the swindlers of the street of Courcelle"*
Jim Carrol och John Lydon. Den ene amerikan från New York, poet och musiker, den andre andre irländare från London, oljudssammansättare, vad kan dessa herrar ha gemensamt? Jo, båda gick i katolska skolor och hatade varenda minut av det. Varför? Konformiteten, tvånget att underkasta sig dogmerna, nunnornas och lärarnas sadism, den intellektuella öknen som dessa skolors läror stod för.
Ah, men vi lever inte på 1960-talet kan säkert någon kristen friskoleentusiast invända. Det är förbjudet att spöa ungar. Det är förvisso sant. Vi lever på 2000-talet och vi vet att psykisk tortyr är effektivare än fysisk. Och i många kristna samfund är fortfarande synden är bärande del av tron. Enligt deras tro är vi människor av naturen syndfulla. Tvingar vi våra barn att tro att de hamnar i helvetet om de onanerar så kanske de låter bli (säkert). Lever de efter den rätta läran - skuldtyngda, eftersom ingen klarar av det - så kommer de till himlen snabbare än det går att säga Satan. Lena Ringqvist berättar här om sin uppväxt i ett frireligiöst hem (tack Jah för länken). Hon är idag tacksam för att det inte fanns några friskolor när hon var barn.
När tron blir en dogm, det vill säga att trons lagar står över samhällets lagar, kan Riksdagen klubba vilka lagar och förordningar de vill. Den nationella skolplanen är inte värd mer än pappret som du skriver ut den på. En sekts friskola förblir en sekts friskola och de, i förhand annonserade, kontroller som görs kommer inte att påvisa några fel och brister i undervisning. Varför skulle den göra det? De är inte idioter som agar barn eller lär dem att tron på att Gud skapade världen på sju dagar faktiskt är en överordnad lära framför vetenskapen när det företas en inspektion. Men är du dogmatiskt troende kan det stå vad som helst i de läroböcker som eleverna måste tillgodogöra sig enligt läroplanen, Bibelns ord väger tyngre. Så är det bara.
"They're there to humiliate you and browbeat you. Believe it or not, there's people who are trying to bring that back into the schools again, to restore law and order to future societies!"**
* Babelfishöversättningen av Manu Chaos Le Petit Jardin är kanske inte helt klockren, men rolig är den.
** John Lydon, Rotten (No Irish, No Blacks, No Dogs).
fredag 28 september 2007
Tillfälligt avbrott
I morse var det tyst. Det var rätt skönt. Satte på kaffet under tystnad. Väckte dottern under tystnad. Fixade mackorna under tystnad. Åt frukost, nästan under tystnad. Sen började dottern gnola på Mange Schmitd. Självklart fasntade den i min skalle som ett tuggummi. Men jag tycker inte att det gills. Därför får ni hålla till godo med Johnny Cash som "personifierar en rocksångare":
torsdag 27 september 2007
I min trädgård
"Dans mon jardin, il y a la poste, y'a mes copains, la caissière du Félix Potain,
Dans mon jardin, il y a mon chien, il y a sa niche, il y a son vin,
Dans mon jardin, il y a les julots des pas-noyaux , y'a des usines, y'a des poubelles, y'a les escrocs de la rue de Courcelle"
- Det kommer alltid att finnas hat i engelsmännen eftersom det är en nation av hat. Det är problemet med arbetarklassen runt hela jorden. De sporrar alltid hatet mot dem som är längre ner på skalan, hellre än att ge sig på den förbannade pulsådern på över- och medelklassjävlarna som håller dem nere från början. Vi var det irländska slöddret. Men det är kul att var slödder också. Orden är John Lydons och kommer från självbiografin Rotten (No Irish, No Blacks, No Dogs).
Kanske är Sverige också på väg att bli en 'en nation av hat' när samhällskontraktet mellan överhet och arbetarklass urholkas allt mer. Det är inget som började för ett år sedan bara för att Fredrik af Täby lyckades bli statsminister. Nej, samhällskontraktet har rivits bit för bit under och efter krisåren på 1990-talet. När människor sparkades från sina jobb för att sedan komma att göra dem igen i nåt arbetslöshetsprojekt, men till a-kassestålar. När bekämpandet av inflation blev viktigare än bekämpandet av arbetslöshet. När man inte längre hade råd att gå till tandläkaren och klasstillhörigheten gapade ur käften på en. I senaste valet i Landskrona blev islamofoberna i sd kommunens tredje största parti. Varför? Jo, för att samhällskontraktet är brutet och det skamlösa roffandet har blivit legitimt. Bilderna från Stureplan och den pågående snobbfesten stannar inte vid Stureplan, de finns på nätet och i kvällspressen. Vad skapar det? Hat. Vad Fredrik gör nu är att han river resterna av kontraktet. Innebörden kommer att bli än tydligare i nästa val; jag tror dessvärre att bara sd själva är förmögna att slarva bort att bli invalda i Sveriges riksdag.
I Hässelby Gård, Rågsved, Hammarkullen, Ronna och allt vad områdena heter runt om i landet är man inte pantade, man känner det groende hatet och man ser vad de där uppe kan unna sig. Dygnet runt. Den som föraktas kommer till sist att leva upp till föraktet. Nåt kul måste man ju ha.
Dans mon jardin, il y a mon chien, il y a sa niche, il y a son vin,
Dans mon jardin, il y a les julots des pas-noyaux , y'a des usines, y'a des poubelles, y'a les escrocs de la rue de Courcelle"
- Det kommer alltid att finnas hat i engelsmännen eftersom det är en nation av hat. Det är problemet med arbetarklassen runt hela jorden. De sporrar alltid hatet mot dem som är längre ner på skalan, hellre än att ge sig på den förbannade pulsådern på över- och medelklassjävlarna som håller dem nere från början. Vi var det irländska slöddret. Men det är kul att var slödder också. Orden är John Lydons och kommer från självbiografin Rotten (No Irish, No Blacks, No Dogs).
Kanske är Sverige också på väg att bli en 'en nation av hat' när samhällskontraktet mellan överhet och arbetarklass urholkas allt mer. Det är inget som började för ett år sedan bara för att Fredrik af Täby lyckades bli statsminister. Nej, samhällskontraktet har rivits bit för bit under och efter krisåren på 1990-talet. När människor sparkades från sina jobb för att sedan komma att göra dem igen i nåt arbetslöshetsprojekt, men till a-kassestålar. När bekämpandet av inflation blev viktigare än bekämpandet av arbetslöshet. När man inte längre hade råd att gå till tandläkaren och klasstillhörigheten gapade ur käften på en. I senaste valet i Landskrona blev islamofoberna i sd kommunens tredje största parti. Varför? Jo, för att samhällskontraktet är brutet och det skamlösa roffandet har blivit legitimt. Bilderna från Stureplan och den pågående snobbfesten stannar inte vid Stureplan, de finns på nätet och i kvällspressen. Vad skapar det? Hat. Vad Fredrik gör nu är att han river resterna av kontraktet. Innebörden kommer att bli än tydligare i nästa val; jag tror dessvärre att bara sd själva är förmögna att slarva bort att bli invalda i Sveriges riksdag.
I Hässelby Gård, Rågsved, Hammarkullen, Ronna och allt vad områdena heter runt om i landet är man inte pantade, man känner det groende hatet och man ser vad de där uppe kan unna sig. Dygnet runt. Den som föraktas kommer till sist att leva upp till föraktet. Nåt kul måste man ju ha.
onsdag 26 september 2007
Idiot Wind
"People see me all the time and they just can't remember how
to act
Their minds are filled with big ideas, images and distorted facts.
Even you, yesterday you had to ask me where it was at,
I couldn't believe after all these years, you didn't know me better than that
Sweet lady"
– Vi placerar helt enkelt ut föremål och bevakar dem, säger befälhavaren enligt Washington Post, om någon plockar upp föremålet så attackerar vi. USA:s armé använder sig av vapen som lockbeten. Plockar någon irakier upp dem är det bara att skjuta för då är de en legitim motståndare tycks nåt smart befäl ha resonerat. Uppenbarligen oförmögen att kunna fundera ut alternativa tankegångar till varför någon plockar upp vapen som ligger och skräpar; att ta bort dem så att inte barn får tag i dem; att det i ett fattigt land inte bara är ett vapen utan att det faktiskt är pengar som ligger där; att lämna in dem till "myndigheterna". Det finns en hel del alternativa möjligheter till varför någon tar upp vapen från gatan. Men avhumaniserar man sin fiende ser man inte längre än sin egen näsa räcker och då är man troligen torsk. Avhumaniserar man ett helt folk är man det definitivt.
"Idiot wind, blowing every time you move your mouth, Blowing down the backroads headin' south."
***
I en helt annan fråga tog jag upp de låsta dörrarna mellan kommuner och landsting som har sin grund i att de bevakar sin egen penningpåse. I morgonekot rapporterades det om vilka vidriga konsekvenser det kan få:
"Landstingets utredare konstaterar också att om utskrivningarna från den låsta avdelningen hade fungerat skulle Lasse inte ha blivit mördad. I nästan ett år var han så pass frisk att han kunde lämna avdelningen. Men eftersom kommunen och landstinget inte kunde komma överens om vem som skulle betala för Lasses stödboende utanför sjukhuset blev han kvar på den låsta avdelningen."
"Idiot wind, blowing like a circle around my skull, From the Grand Coulee Dam to the Capitol."
***
Ibland känner man på sig att nåt är fel. Ni vet när man ser en människa och det nästan börjar klia i kroppen. Igår fick jag den känslan när jag och dottern kom hem; en påtagligt bestruken kis stod och väntade på hissen pladdrandes i mobilen. Jag och dottern gick upp. Något senare gick jag ut med soporna och då ser jag grabben sitta och röka horse i trappen. Vad jag gjorde? Blev sur och bad honom dra åt helvete, vilket han gjorde.
"You're an idiot, babe. It's a wonder that you still know how to breathe."
to act
Their minds are filled with big ideas, images and distorted facts.
Even you, yesterday you had to ask me where it was at,
I couldn't believe after all these years, you didn't know me better than that
Sweet lady"
– Vi placerar helt enkelt ut föremål och bevakar dem, säger befälhavaren enligt Washington Post, om någon plockar upp föremålet så attackerar vi. USA:s armé använder sig av vapen som lockbeten. Plockar någon irakier upp dem är det bara att skjuta för då är de en legitim motståndare tycks nåt smart befäl ha resonerat. Uppenbarligen oförmögen att kunna fundera ut alternativa tankegångar till varför någon plockar upp vapen som ligger och skräpar; att ta bort dem så att inte barn får tag i dem; att det i ett fattigt land inte bara är ett vapen utan att det faktiskt är pengar som ligger där; att lämna in dem till "myndigheterna". Det finns en hel del alternativa möjligheter till varför någon tar upp vapen från gatan. Men avhumaniserar man sin fiende ser man inte längre än sin egen näsa räcker och då är man troligen torsk. Avhumaniserar man ett helt folk är man det definitivt.
"Idiot wind, blowing every time you move your mouth, Blowing down the backroads headin' south."
***
I en helt annan fråga tog jag upp de låsta dörrarna mellan kommuner och landsting som har sin grund i att de bevakar sin egen penningpåse. I morgonekot rapporterades det om vilka vidriga konsekvenser det kan få:
"Landstingets utredare konstaterar också att om utskrivningarna från den låsta avdelningen hade fungerat skulle Lasse inte ha blivit mördad. I nästan ett år var han så pass frisk att han kunde lämna avdelningen. Men eftersom kommunen och landstinget inte kunde komma överens om vem som skulle betala för Lasses stödboende utanför sjukhuset blev han kvar på den låsta avdelningen."
"Idiot wind, blowing like a circle around my skull, From the Grand Coulee Dam to the Capitol."
***
Ibland känner man på sig att nåt är fel. Ni vet när man ser en människa och det nästan börjar klia i kroppen. Igår fick jag den känslan när jag och dottern kom hem; en påtagligt bestruken kis stod och väntade på hissen pladdrandes i mobilen. Jag och dottern gick upp. Något senare gick jag ut med soporna och då ser jag grabben sitta och röka horse i trappen. Vad jag gjorde? Blev sur och bad honom dra åt helvete, vilket han gjorde.
"You're an idiot, babe. It's a wonder that you still know how to breathe."
tisdag 25 september 2007
Esperanza
"Boulevard Brune il est minuit.
Elle était blonde et si jolie
Comme si la brume s'était posée
Sur mon regard"
I morse var jag nattklubbsägare. Inte en gång utan två. Det var ett rätt litet och schabbigt ställe jag förestod. Jag satt på en liten scen och lirade bastonerna på ett elpiano, nån dam lirade resten. Först var det jazz, sen vaknade jag, kollade klockan, somnade om och hamnade på scenen igen och lirade nåt souligare. Det var inte många gäster och de som var där brydde sig inte om att det lät för illa. Det är inte ofta man återvänder till samma plats och samma dröm, men i morse var det så. Kanske berodde det på att jag såg slutet på Upp till kamp i går kväll.
Upp till kamp ja. Vad som var fint skildrat i slutavsnittet var hur familjelivet nöter ned de alternativa och rebelliska levnadssättet. Hur idealen krockar med vardag och ansvar. Att det man har att sätta emot den fullständiga försoffningen är vardagssolidariteten mellan vänner och familj. Visst det var på gränsen att bli smetigt. Ett par pistolskott löste dock den saken - lite för - elegant. Men jag sympatiserar med tanken och tror faktiskt att det är just i vardagen man som människa kan göra den största politiska skillnaden. Det handlar om ett slags vardagsmod; att våga ta ansvar för lite mer än sig själv. Det vill säga våga engagera sig. Eller som Manu Chao sa i en intervju:
–Man kan välja cynism, men det är inte särskilt modigt. Eller nihilism, men det är inte min livsfilosofi. Så vad är kvar? Hoppet, esperanza.
***
Om de dumma spelar oavgjort eller torskar sina matcher och Bajen vinner sina...
***
Och nu dagens väderprognos: En liten men enträgen sol lyser från Söder igenom stockholmsdiset till irritation för känsliga derbyögon.
Elle était blonde et si jolie
Comme si la brume s'était posée
Sur mon regard"
I morse var jag nattklubbsägare. Inte en gång utan två. Det var ett rätt litet och schabbigt ställe jag förestod. Jag satt på en liten scen och lirade bastonerna på ett elpiano, nån dam lirade resten. Först var det jazz, sen vaknade jag, kollade klockan, somnade om och hamnade på scenen igen och lirade nåt souligare. Det var inte många gäster och de som var där brydde sig inte om att det lät för illa. Det är inte ofta man återvänder till samma plats och samma dröm, men i morse var det så. Kanske berodde det på att jag såg slutet på Upp till kamp i går kväll.
Upp till kamp ja. Vad som var fint skildrat i slutavsnittet var hur familjelivet nöter ned de alternativa och rebelliska levnadssättet. Hur idealen krockar med vardag och ansvar. Att det man har att sätta emot den fullständiga försoffningen är vardagssolidariteten mellan vänner och familj. Visst det var på gränsen att bli smetigt. Ett par pistolskott löste dock den saken - lite för - elegant. Men jag sympatiserar med tanken och tror faktiskt att det är just i vardagen man som människa kan göra den största politiska skillnaden. Det handlar om ett slags vardagsmod; att våga ta ansvar för lite mer än sig själv. Det vill säga våga engagera sig. Eller som Manu Chao sa i en intervju:
–Man kan välja cynism, men det är inte särskilt modigt. Eller nihilism, men det är inte min livsfilosofi. Så vad är kvar? Hoppet, esperanza.
***
Om de dumma spelar oavgjort eller torskar sina matcher och Bajen vinner sina...
***
Och nu dagens väderprognos: En liten men enträgen sol lyser från Söder igenom stockholmsdiset till irritation för känsliga derbyögon.
måndag 24 september 2007
Paulaner Oktoberfestbier - En hälsodryck
"Behöver lite kärlek från fel sort, och sympatier från fel håll
Behöver lite kärlek från fel sort, och sympatier från fel håll"
Nio Paulaner Oktoberfestbier gör dig frisk. Det är sant. Jag har testat. Att sen dan efter försöka sig på att cykla Västerhaninge - Ösmo med H på en ny räser är dock inget jag rekommenderar. Det var stört omöjligt för mig att hitta ett tempo som funkade. I ena sekunden kände jag mig i hyfsad form och kunde hjälpa till att hålla tempot uppe, i nästa var allt bara en nära-döden-upplevelse. Väl framme i Ösmo stod jag och hulkade, men hade inget att spy upp. H blev dock imponerad. De är konstiga de där marathonmänniskorna. Efter en delad pizza och varsin öl blev livet åter värt att leva. Väl hemma igen sov jag mig igenom Roma-Juve. Efter en carbonara fortsatte slumrandet framför ointressanta tv-program.
Behöver lite kärlek från fel sort, och sympatier från fel håll"
Nio Paulaner Oktoberfestbier gör dig frisk. Det är sant. Jag har testat. Att sen dan efter försöka sig på att cykla Västerhaninge - Ösmo med H på en ny räser är dock inget jag rekommenderar. Det var stört omöjligt för mig att hitta ett tempo som funkade. I ena sekunden kände jag mig i hyfsad form och kunde hjälpa till att hålla tempot uppe, i nästa var allt bara en nära-döden-upplevelse. Väl framme i Ösmo stod jag och hulkade, men hade inget att spy upp. H blev dock imponerad. De är konstiga de där marathonmänniskorna. Efter en delad pizza och varsin öl blev livet åter värt att leva. Väl hemma igen sov jag mig igenom Roma-Juve. Efter en carbonara fortsatte slumrandet framför ointressanta tv-program.
lördag 22 september 2007
Huvudvärk för Michelle*
"All over people changing their votes
Along with their overcoats
If Adolf Hitler flew in today
They'd send a limousine anyway"
Idag har jag inte mycket att säga. Jag vaknade med huvudvärk och var smårsnorig. Kul start på en dag som ska krönas med en oktoberfest. Inte. Pallar jag inte andras sällskap har jag åtminstone nio flaskor Paulaner oktoberfestbier som kan trösta mig.
***
Sveriges förre försvarminister satt i tv4:as morgonprogram och toksvettades i morse. Det såg lite obehagligt ut. Jag undrar varför; tänkte han ta bladet från mun och komma med något avslöjande men bangade ur när sändningen väl drog igång? Vi lär inte få veta. Men kanske var han bara sjuk, fast det lät inte så. Bakis?
***
Nej nu orkar jag inte mer. Vill ni läsa om nästa köttrend, gör ni det här. Vill ni läsa om marsianer, gör ni det här och vill ni läsa och se Florence, gör ni det här.
Frid.
*Au Pairs
Along with their overcoats
If Adolf Hitler flew in today
They'd send a limousine anyway"
Idag har jag inte mycket att säga. Jag vaknade med huvudvärk och var smårsnorig. Kul start på en dag som ska krönas med en oktoberfest. Inte. Pallar jag inte andras sällskap har jag åtminstone nio flaskor Paulaner oktoberfestbier som kan trösta mig.
***
Sveriges förre försvarminister satt i tv4:as morgonprogram och toksvettades i morse. Det såg lite obehagligt ut. Jag undrar varför; tänkte han ta bladet från mun och komma med något avslöjande men bangade ur när sändningen väl drog igång? Vi lär inte få veta. Men kanske var han bara sjuk, fast det lät inte så. Bakis?
***
Nej nu orkar jag inte mer. Vill ni läsa om nästa köttrend, gör ni det här. Vill ni läsa om marsianer, gör ni det här och vill ni läsa och se Florence, gör ni det här.
Frid.
*Au Pairs
fredag 21 september 2007
"Det är dags att sätta humaniteten i centrum"
"In Trash City on Party Avenue
I got a girl from Kalamazoo
In Trash City on a transit line
I put you on hold but you're looking fine"
I går landade den äntligen i brevlådan, filmen som jag nu har väntat nästan ett halvår på. Jorå, det blev lite blött om kinderna på slutet, jag är trots allt en rätt blödig typ. Att mot slutet av filmen höra honom tala om människornas inneboende kraft fick mig att tänka på hur han inspirerat mig att försöka gå min egen väg. Jag träffade honom ett antal gånger i slutet på sjuttio- och i början av åttiotalet och det som alltid slog mig var den nyfikenhet, vänlighet men framförallt uppmuntran som han visade gentemot oss fans. Minnena från Åbo, Stockholm, Lund och London svischade förbi samtidigt som han från tv-skärmen säger: "Människor kan förändra vad som helst". Och så är det, men vi vet inte om det.
Det är ingen idé att fråga mig om filmen är bra eller inte. Jag är partisk. Som en av Stockholms största Clashfans när det begav sig var det inte mycket som var nytt för mig, mer än filmsnuttar från olika tidperioder. Att åren efter The Clashs splittring var mörka och förvirrade för Joe har jag kunnat ana. Men att vägen för att hitta tillbaka till sig själv vår så lång och krokig, visste jag inte. Och som vanligt är det ödets ironi att när en människa till slut landar i sig själv, då dör hon.
***
Apropå döda människor höll mitt hjärta på att stanna igår när jag i korsningen av Olof Palmes gata/Vasagatan såg Hatte Stiwenius komma farande på en cykel. Det som först fick mig att se att det inte var han var cykeln; en vit oväxlad åttiotalare. Sen var det ju en del annat som inte stämde när dubbelgångaren for förbi.
torsdag 20 september 2007
Följ pengarna
"Someday you'll meet your rocking chair
'Cos that's where were spinning
There's no point to wanna comb your hair
When it's grey and thinning"
Det finns inget annat ord än klasspolitik för att beskriva vad regeringen ägnar sig åt nu. Från 1 januari 2008 ökas antalet karensdagar från fem till sju dagar; Vi betalar sen årsskiftet allt mer för att få tillgång till arbetslöshetsförsäkringen, å andra sidan försämrar regeringen innehållet i den. Hade ett vanligt försäkringsbolag gjort samma sak hade de snabbt varit utan kunder. Vi är surrade vid masten. Vid ett års sjukskrivning sänks ersättningen till 75 procent. De som är sjuka och arbetslösa ska jagas till arbete. De arbetslösa ska förmås att ta lågbetalda arbeten för att sätta press på de fackliga organisationerna. De som är sjuka och låginkomsttagare, vilket är den största gruppen, ska svältas ut i arbetslivet igen oavsett vilka krämpor hon eller han dras med. Det är fan i mig skamligt.
Att sedan en pajas som socialborgarrådet i Stockholm, Ulf Kristersson, har mage att i City förneka att vallöftena om jobbgarantin handlade om riktiga jobb är på gränsen till dråpligt; "Det var det här jag menade hela tiden", säger han om att socialbidragstagare ska tvingas in i åtgärder. Nu ska moderaterna i Stockholm alltså bedriva en politik som de kritiserade den förra majoriteten för innan valet. Då fanns det ingen hejd på raljerandet över "låtsasjobben"och "bidragssverige". Ulf Kristersson, jag vet att du inte menade vad du påstår att du menade. Men du, välkommen till verkligheten. Mitt råd till dig: Knip käft, när du inte vet vad du snackar om. Det blir inte så pinsamt då.
Vad politiken går ut på? Det finns en journalistisk devis: Följ pengarna. Swedbank publicerade en rapport som visar att inkomstklyftorna i Sverige har ökat krafigt sedan nyår.
***
I Sanktan tog tjejerna sin första seger i derbyt "hemma" med 4-1. Det var stort kramkalas efter.
'Cos that's where were spinning
There's no point to wanna comb your hair
When it's grey and thinning"
Det finns inget annat ord än klasspolitik för att beskriva vad regeringen ägnar sig åt nu. Från 1 januari 2008 ökas antalet karensdagar från fem till sju dagar; Vi betalar sen årsskiftet allt mer för att få tillgång till arbetslöshetsförsäkringen, å andra sidan försämrar regeringen innehållet i den. Hade ett vanligt försäkringsbolag gjort samma sak hade de snabbt varit utan kunder. Vi är surrade vid masten. Vid ett års sjukskrivning sänks ersättningen till 75 procent. De som är sjuka och arbetslösa ska jagas till arbete. De arbetslösa ska förmås att ta lågbetalda arbeten för att sätta press på de fackliga organisationerna. De som är sjuka och låginkomsttagare, vilket är den största gruppen, ska svältas ut i arbetslivet igen oavsett vilka krämpor hon eller han dras med. Det är fan i mig skamligt.
Att sedan en pajas som socialborgarrådet i Stockholm, Ulf Kristersson, har mage att i City förneka att vallöftena om jobbgarantin handlade om riktiga jobb är på gränsen till dråpligt; "Det var det här jag menade hela tiden", säger han om att socialbidragstagare ska tvingas in i åtgärder. Nu ska moderaterna i Stockholm alltså bedriva en politik som de kritiserade den förra majoriteten för innan valet. Då fanns det ingen hejd på raljerandet över "låtsasjobben"och "bidragssverige". Ulf Kristersson, jag vet att du inte menade vad du påstår att du menade. Men du, välkommen till verkligheten. Mitt råd till dig: Knip käft, när du inte vet vad du snackar om. Det blir inte så pinsamt då.
Vad politiken går ut på? Det finns en journalistisk devis: Följ pengarna. Swedbank publicerade en rapport som visar att inkomstklyftorna i Sverige har ökat krafigt sedan nyår.
***
I Sanktan tog tjejerna sin första seger i derbyt "hemma" med 4-1. Det var stort kramkalas efter.
onsdag 19 september 2007
Are children the only ones who blush?
"Some people, they like to go out dancing
And other peoples, they have to work, just watch me now!
And theres even some evil mothers
Well theyre gonna tell you that everything is just dirt"
Filmkrönikan. Vad säger man; ännu en make over som gick åt helvete. Uppenbarligen kan inte svt:s programdirektörer bestämma sig för om Filmkrönikan är ett vuxenprogram eller ett ungdomsprogram. Varje byte av programledare ger nya signaler. De två senaste programledarna lyckas förträffligt med att hålla flåset uppe. För fjortonåringar. Själv pallade jag inte med P3-svadan utan lämnade programmet åt sitt öde. Fast jag kanske inte längre tillhör målgruppen? Men det är inte utan att jag undrar varför inte svt kan köra två filmprogram, ett för de yngre och ett för oss andra (medelålders segskallar).
***
VM är över för den svenska truppen. Jag är inte helt förvånad. Malin Moström skyller i en krönika på orutin. Och visst kan det vara så. Men inte bara. Av de två matcher jag har sett har passningsspelet var under all kritik och har passningarna väl haft rätt adress, ja då har mottagningarna var bedrövliga. Vill man generalisera, och det vill man gärna, så är det här ett svenskt problem oavsett om det är herrar eller damer på plan. Visst, det har blivit bättre. Framförallt kortpassningsspelet. Men omvärlden har blivit mycket bättre, snabbare. Och då inställer sig frågan: Är det nåt fel på träningen i Sverige? Kanske övas det för lite långa passningar och mottagningar. Sen kan man alltid vara kritisk mot laguttagningen. Lotta Schelin, allsvenskans bästa striker, hamnar på kanten. När hon väl får köra på topp kommer målen. Det kanske säger nåt Dennerby?
***
Idag är det matchdag, i nåt betydligt intressantare än VM - Sanktan, ett hett derby väntar tjejerna. Vi får se om vi äntligen lyckas att besegra en motståndare på vår så kallade "hemmaplan". Det är dom värda tjejerna.
***
I morse var det riffet i Sweet Jane som sparkade upp mig från kudden. Förmodligen ett av de bästa rockriffen nånsin.
And other peoples, they have to work, just watch me now!
And theres even some evil mothers
Well theyre gonna tell you that everything is just dirt"
Filmkrönikan. Vad säger man; ännu en make over som gick åt helvete. Uppenbarligen kan inte svt:s programdirektörer bestämma sig för om Filmkrönikan är ett vuxenprogram eller ett ungdomsprogram. Varje byte av programledare ger nya signaler. De två senaste programledarna lyckas förträffligt med att hålla flåset uppe. För fjortonåringar. Själv pallade jag inte med P3-svadan utan lämnade programmet åt sitt öde. Fast jag kanske inte längre tillhör målgruppen? Men det är inte utan att jag undrar varför inte svt kan köra två filmprogram, ett för de yngre och ett för oss andra (medelålders segskallar).
***
VM är över för den svenska truppen. Jag är inte helt förvånad. Malin Moström skyller i en krönika på orutin. Och visst kan det vara så. Men inte bara. Av de två matcher jag har sett har passningsspelet var under all kritik och har passningarna väl haft rätt adress, ja då har mottagningarna var bedrövliga. Vill man generalisera, och det vill man gärna, så är det här ett svenskt problem oavsett om det är herrar eller damer på plan. Visst, det har blivit bättre. Framförallt kortpassningsspelet. Men omvärlden har blivit mycket bättre, snabbare. Och då inställer sig frågan: Är det nåt fel på träningen i Sverige? Kanske övas det för lite långa passningar och mottagningar. Sen kan man alltid vara kritisk mot laguttagningen. Lotta Schelin, allsvenskans bästa striker, hamnar på kanten. När hon väl får köra på topp kommer målen. Det kanske säger nåt Dennerby?
***
Idag är det matchdag, i nåt betydligt intressantare än VM - Sanktan, ett hett derby väntar tjejerna. Vi får se om vi äntligen lyckas att besegra en motståndare på vår så kallade "hemmaplan". Det är dom värda tjejerna.
***
I morse var det riffet i Sweet Jane som sparkade upp mig från kudden. Förmodligen ett av de bästa rockriffen nånsin.
tisdag 18 september 2007
Är jag ett brottsoffer nu?
"Parabolerna på balkongerna
får in tv från hela världen
But a tenner in my pocket
And a fridge full of beer
Damn! I wish I was a lesbian"
Förvirrad. Jag? Nej då inte alls. Det är bara min mentala jukebox som fått knäppen och kör de här tre låtarna på random, annars är det bra. Eller kanske inte. Naprapateleven är däremot överlycklig.
***
S uppmärksammade mig på Kristian Luuks nya snackis, Videokväll hos Luuk, vars grundläggande idé var lite bekant. "Med sig har gästen fem musikvideor som alla har betytt något i deras liv" som det står i programpresentationen. Känns det möjligen igen? Ska jag ringa brottsoffermyndigheten och beklaga mig nu?
***
Jag hamnade mitt i trafikkaoset igår, fick gå från Odenplan till Centralen. Inga större problem, jag hade inte bråttom. Men andra hade säkert det. Det fick mig i stället att tänka på prishöjningen på SL-kortet. Klart att stålarna måste in för att kollektivtrafiken ska fungera. Det som jag däremot kan finna upprörande är att trängselskatten nu införts med följden att fler åker kommunalt, men att stålarna som tickar in går till vägbyggen, när satsningen på den spårbundna trafiken genom stan är ordentligt eftersatt. Samtidigt avlöser rapporterna varandra som visar på människans påverkan, eller snarare förstöring, av miljön. Vi behöver inte fler bilar i städerna. Vi behöver kollektivtrafik som fungerar snabbt och smidigt.
får in tv från hela världen
But a tenner in my pocket
And a fridge full of beer
Damn! I wish I was a lesbian"
Förvirrad. Jag? Nej då inte alls. Det är bara min mentala jukebox som fått knäppen och kör de här tre låtarna på random, annars är det bra. Eller kanske inte. Naprapateleven är däremot överlycklig.
***
S uppmärksammade mig på Kristian Luuks nya snackis, Videokväll hos Luuk, vars grundläggande idé var lite bekant. "Med sig har gästen fem musikvideor som alla har betytt något i deras liv" som det står i programpresentationen. Känns det möjligen igen? Ska jag ringa brottsoffermyndigheten och beklaga mig nu?
***
Jag hamnade mitt i trafikkaoset igår, fick gå från Odenplan till Centralen. Inga större problem, jag hade inte bråttom. Men andra hade säkert det. Det fick mig i stället att tänka på prishöjningen på SL-kortet. Klart att stålarna måste in för att kollektivtrafiken ska fungera. Det som jag däremot kan finna upprörande är att trängselskatten nu införts med följden att fler åker kommunalt, men att stålarna som tickar in går till vägbyggen, när satsningen på den spårbundna trafiken genom stan är ordentligt eftersatt. Samtidigt avlöser rapporterna varandra som visar på människans påverkan, eller snarare förstöring, av miljön. Vi behöver inte fler bilar i städerna. Vi behöver kollektivtrafik som fungerar snabbt och smidigt.
måndag 17 september 2007
Vad säger man, grattis?
"So we came to jazz it up
We never loved a shovel
Bakom de höga husen och planken
på parkeringen går alarmen"
Ett år med en borgerlig regering. Egentligen borde de få stora humorpriset, för aldrig tidigare under min levnad har egenintresset lyst igenom så tydligt, så generande och så underhållande:
Cecilia Stegö Chiló, svart städhjälp och obetald tv-licens;
Maria Borelius, sommarbostaden registrerat på ett bolag i ett skatteparadis, svart städhjälp och obetald tv-licens;
Tobias Billgren, obetald tv-licens;
Sven-Otto Littorin, examen från ett bluffuniversitet;
Carl Bildts innehav av aktier i tvivelaktiga bolag;
Fredrick Federleys konkade salladsbar;
Eva Björling, svartbygge.
Alla dessa skandaler på mindre än ett år. Jag skulle tro att det är frågan om ett nytt rekord. Troligen svårslaget för kommande regeringar. Jag har garvat rått i tv-soffan många gånger det här året. Men den stora frågan är om man orkar tre år till med den här regeringen. Risken är stor att man har garvat ihjäl sig innan valet 2010. Såvida man inte blir arbetslös eller sjuk. Då kan man nog hålla sig för garv.
***
Jag vet inte om Love Antell har satt sin fot i Vårby Gård, men så vidare värst höga hus är det ju inte där, det är mest orangeröda trevåningshus. Ganska puttignuttigt. Ok, visst finns paraboler på balkongerna, men ta tricken ett par stationer till; till Fittja eller Alby, nu snackar vi lite högre hus, med eftersatt underhåll, som signalerar total tristess.
Jag och Markus irrade omkring på cykel i de omgivningarna igår. Att jag satt på en räser glömde Markus snart bort och plötsligt hade vi trevliga skogsstigar i stället för skön landsvägsasfalt under däcken. Egentligen borde gårdagen ha ägnats åt stärkande promenader i stället, men med värktabletter, stretching och en halvtimme på en iskudde lyckades jag få ned stelheten till en hanterbar nivå. Vi avslutade turen med ett par bira på min lokala grek. Väl hemma dunade jag in helt ovaggad. Vaknade förvirrad efter ett par timmars eftermiddagssömn. Det blev inget 3v för min del senare under kvällen, utan fortsatt slummer framför burken.
We never loved a shovel
Bakom de höga husen och planken
på parkeringen går alarmen"
Ett år med en borgerlig regering. Egentligen borde de få stora humorpriset, för aldrig tidigare under min levnad har egenintresset lyst igenom så tydligt, så generande och så underhållande:
Cecilia Stegö Chiló, svart städhjälp och obetald tv-licens;
Maria Borelius, sommarbostaden registrerat på ett bolag i ett skatteparadis, svart städhjälp och obetald tv-licens;
Tobias Billgren, obetald tv-licens;
Sven-Otto Littorin, examen från ett bluffuniversitet;
Carl Bildts innehav av aktier i tvivelaktiga bolag;
Fredrick Federleys konkade salladsbar;
Eva Björling, svartbygge.
Alla dessa skandaler på mindre än ett år. Jag skulle tro att det är frågan om ett nytt rekord. Troligen svårslaget för kommande regeringar. Jag har garvat rått i tv-soffan många gånger det här året. Men den stora frågan är om man orkar tre år till med den här regeringen. Risken är stor att man har garvat ihjäl sig innan valet 2010. Såvida man inte blir arbetslös eller sjuk. Då kan man nog hålla sig för garv.
***
Jag vet inte om Love Antell har satt sin fot i Vårby Gård, men så vidare värst höga hus är det ju inte där, det är mest orangeröda trevåningshus. Ganska puttignuttigt. Ok, visst finns paraboler på balkongerna, men ta tricken ett par stationer till; till Fittja eller Alby, nu snackar vi lite högre hus, med eftersatt underhåll, som signalerar total tristess.
Jag och Markus irrade omkring på cykel i de omgivningarna igår. Att jag satt på en räser glömde Markus snart bort och plötsligt hade vi trevliga skogsstigar i stället för skön landsvägsasfalt under däcken. Egentligen borde gårdagen ha ägnats åt stärkande promenader i stället, men med värktabletter, stretching och en halvtimme på en iskudde lyckades jag få ned stelheten till en hanterbar nivå. Vi avslutade turen med ett par bira på min lokala grek. Väl hemma dunade jag in helt ovaggad. Vaknade förvirrad efter ett par timmars eftermiddagssömn. Det blev inget 3v för min del senare under kvällen, utan fortsatt slummer framför burken.
lördag 15 september 2007
Hedersam förlust
"Ingen sörjer när du dör
Ingen ska sakna det du gör"
Lördagmorgon väckarklockan ställd på 07.00. Matchdag. Bra uppvärmning och taggade tjejer. 3-1. Till motståndarna. En hedersam förlust, tejerna spela stundtals underbar fotboll. Det var passningar med tanke bakom, det var inkast precis som de övats in, det var hjälpas-åt-och-ta-bollen från motståndarna. Men det räckte inte hela vägen. Två titta-på-och hoppas-att-nån-annan-gör-jobbet-situtioner framför mål straffade sig (precis som förra matchen mot det här laget), sen ett snyggt skott avgjorde matchen. Även om våra tjejer slet på för att få in bollen i mål. Det som fattas dem var att våga gå in själv och ta bollen från motståndarna, lite försiktigt och snällt spel och på tok för lite skott i rätt läge. Men kul och spännande var det.
Ingen ska sakna det du gör"
Lördagmorgon väckarklockan ställd på 07.00. Matchdag. Bra uppvärmning och taggade tjejer. 3-1. Till motståndarna. En hedersam förlust, tejerna spela stundtals underbar fotboll. Det var passningar med tanke bakom, det var inkast precis som de övats in, det var hjälpas-åt-och-ta-bollen från motståndarna. Men det räckte inte hela vägen. Två titta-på-och hoppas-att-nån-annan-gör-jobbet-situtioner framför mål straffade sig (precis som förra matchen mot det här laget), sen ett snyggt skott avgjorde matchen. Även om våra tjejer slet på för att få in bollen i mål. Det som fattas dem var att våga gå in själv och ta bollen från motståndarna, lite försiktigt och snällt spel och på tok för lite skott i rätt läge. Men kul och spännande var det.
fredag 14 september 2007
Glada låtar
"Har min tidning ifred
och en säng som är bred
Så bättre kan ingenting va'
Jag ljuger så bra"
På kommentarstråden häromdagen hoppades Rolf på att jag skulle vakna med en glad sång. Jag vaknade med Linda Bengtzing. Och det är inget jag vill göra igen. Nånsin. Jag blev inte glad.
***
Hade jag fått bestämma, hade jag hellre vaknat med den här låten som sammanfattar mycket av hur jag ser på världen:
och en säng som är bred
Så bättre kan ingenting va'
Jag ljuger så bra"
På kommentarstråden häromdagen hoppades Rolf på att jag skulle vakna med en glad sång. Jag vaknade med Linda Bengtzing. Och det är inget jag vill göra igen. Nånsin. Jag blev inte glad.
***
Hade jag fått bestämma, hade jag hellre vaknat med den här låten som sammanfattar mycket av hur jag ser på världen:
torsdag 13 september 2007
Ekonomisk sadism
"You're only twenty nine
gotta lot to learn,
but when your mummy dies
she will not return"
Vi får lov att vara snabba. Naprapaten har förbjudit mig att sitta idag; han hade aldrig träffat nån som var så stel och som fått behandling nyligen och som dessutom inte har gått med stelheten "i tjugo års tid". Kul att vara orginell. Not.
***
Regeringen fortsätter att sätta åt dem som redan har det tufft, nu ska de sjuka bli friska genom att jagas till jobb. Och finns det inget på den sjukes arbetsplats, ja men då får väl den sjuke leta sig ett nytt jobb. Som för att sätta lite extra fart på de sjuka sänks den förlängda ersättningen från 80 till 75 procent. Reglerna ska ändras från och med 1 januari. Det räcker uppenbarligen inte för regeringen att den sjuke lider av nån sjukdom, den sjuke ska dessutom lida lite mer ekonomiskt också. Vad vi ser är att regeringen återigen vältrar samhällsproblem ned på individnivå, för att de ska kunna sänka skatten lite till i enlighet med vallöftena. Inget annat. Skamligt.
***
Kate Nashs D**khead, tillägnas härmed Fredrik.
gotta lot to learn,
but when your mummy dies
she will not return"
Vi får lov att vara snabba. Naprapaten har förbjudit mig att sitta idag; han hade aldrig träffat nån som var så stel och som fått behandling nyligen och som dessutom inte har gått med stelheten "i tjugo års tid". Kul att vara orginell. Not.
***
Regeringen fortsätter att sätta åt dem som redan har det tufft, nu ska de sjuka bli friska genom att jagas till jobb. Och finns det inget på den sjukes arbetsplats, ja men då får väl den sjuke leta sig ett nytt jobb. Som för att sätta lite extra fart på de sjuka sänks den förlängda ersättningen från 80 till 75 procent. Reglerna ska ändras från och med 1 januari. Det räcker uppenbarligen inte för regeringen att den sjuke lider av nån sjukdom, den sjuke ska dessutom lida lite mer ekonomiskt också. Vad vi ser är att regeringen återigen vältrar samhällsproblem ned på individnivå, för att de ska kunna sänka skatten lite till i enlighet med vallöftena. Inget annat. Skamligt.
***
Kate Nashs D**khead, tillägnas härmed Fredrik.
onsdag 12 september 2007
Skivan som försvann
"C'est la vie, c'est la vie,C'est la vie d'aujourd'hui,
C'est la Valse à sale temps,
Qui vous lâche qui vous prend"
Medans ni andra har fullt upp med att lyssna in er på Manu Chaos senaste platta, har jag fullt upp med plattan som försvann. Eller var jag bara så självupptagen att jag inte ens märkte att Manu Chao släppte en platta 2004. Jag tror inte det. Jag tror att det är som vanligt: Finns det inte en enda låt på engelska vet inte popårockjournalisterna hur de ska förhålla sig till det de hör, "vem vet de kanske sjunger nåt riktigt tokigt som det vore pinsamt att ertappas nynnandes på". Hursomhelst är Siberie m'etait contéee på franska och det vet ju alla att rock och fransmän inte går ihop, eller? Men vänta nu, spelade inte Manu Chao i nåt band som hette Mano Negra? Och fanns det inte ett annat svänggäng som hette Les Négresses Vertes? Jo det gjorde det ju. Och på Siberie m'etait contéee sjunger Manu en låt tillägnad sångaren i de Gröna negresserna, 'Helno est mort'. Det är en vacker hyllning till hans gamle vän Helno som dog av en överdos horse.
Så medan ni andra fördjupar er i samtiden tar jag ett steg tillbaka och njuter av dåtiden. För Siberie m'etait contéee är riktigt jävla bra.
tisdag 11 september 2007
Jesus died for somebodys sins - But not mine
"Muffle the drums.. and hope the new century comes…
Was it all the amphetamine presidents and their busy wives
Or did Manhattan crumble the day Marilyn died?"
Marita Ulvskog har tagit bladet från mun i en intervju i Svenskan och föreslår ett förbud mot religiösa friskolor. Om ett par dagar kommer säkert någon annan högt uppsatt sosse säga motsatsen, så är ordningen i partiet återställd. Det vill säga att den röstfiskande pragmatismen åter får ett ansikte. I sak har Ulvskog naturligtvis rätt. Det är inte ett steg tillbaka att de religiösa friskolorna fått frihet att indoktrinera barn med statliga pengar, det är hundratals steg.
Människor som på fullt allvar anammar Bibeln, Koranen eller vilken annan bok bokstavligt är en samhällsfara. Vad människor tror på i sitt hem eller i sitt samfund är deras ensak, ty vi har religionsfrihet, såvida det inte står i strid mot andra människors demokratiska rättigheter. Då måste den religiösa friheten faktiskt inskränkas på samma sätt som den politiska inskränks. Och det är väl här man kan fråga sig om de bokstavstrognas tro inte per automatik förnekar andra människor deras rättigheter. Ur det perspektivet är det en självklar hållning att skolor som drivs av religiösa samfund och sekter ska ha rätten att göra det. Men endast på barns fritid och utan statsunderstöd.
Det finns en text som många har fått i sina mejl och som alltid blir aktuell när religion och fundamentalistisk kristendom diskuteras:
Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella.
Jag har en del frågor till er präster som vet och kan allt.
Jag tänker sälja min dotter som slav (2:a Mos 21:7). Vad kan vara ett skäligt pris?I 3:e Mos 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta gäller bara människor utanför EU. Kan han ha rätt?
Min granne som jobbar på Kvantum insisterar på att även jobba på söndagar. Enligt 2:e Mos 35:2 så måste han dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?
Jag besöker inte kyrkan då jag lider av stor närsynthet och enligt 3:e Mos 21:20 får jag inte närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Min son konfirmerar sig nu och del vore kul att se hur han uppför sig i kyrkan. Är det okej om jag sitter i vapenhuset?
Kan mina barn börja träna fotboll i IFK Värnamo då 3:e Mos 11:7-8 säger att de inte får röra resterna efter en död gris. Eller måste de fortsatta spela här hemma med en plastboll?
En bonde här ute i Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar därmed mot 3:e Mos 19:19. Han har även den fula ovanan att svära mycket. Nu är hans fru inte heller mycket bättre då hon envisas med att gå klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmateriel (vanligen bomull och polyester). Är det nu nödvändigt att samla hela Tånnöbyn för att stena dem? (3:e Mos 24:10-16). Kan vi inte bara bränna dem på bål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar (3:e Mos 20:14)?
Jag vet att ni präster har gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram mot tydliga och raka svar. Stort tack till er rakryggade präster som tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt.
Magnus Samuelsson i Tånnö
Frid!
Was it all the amphetamine presidents and their busy wives
Or did Manhattan crumble the day Marilyn died?"
Marita Ulvskog har tagit bladet från mun i en intervju i Svenskan och föreslår ett förbud mot religiösa friskolor. Om ett par dagar kommer säkert någon annan högt uppsatt sosse säga motsatsen, så är ordningen i partiet återställd. Det vill säga att den röstfiskande pragmatismen åter får ett ansikte. I sak har Ulvskog naturligtvis rätt. Det är inte ett steg tillbaka att de religiösa friskolorna fått frihet att indoktrinera barn med statliga pengar, det är hundratals steg.
Människor som på fullt allvar anammar Bibeln, Koranen eller vilken annan bok bokstavligt är en samhällsfara. Vad människor tror på i sitt hem eller i sitt samfund är deras ensak, ty vi har religionsfrihet, såvida det inte står i strid mot andra människors demokratiska rättigheter. Då måste den religiösa friheten faktiskt inskränkas på samma sätt som den politiska inskränks. Och det är väl här man kan fråga sig om de bokstavstrognas tro inte per automatik förnekar andra människor deras rättigheter. Ur det perspektivet är det en självklar hållning att skolor som drivs av religiösa samfund och sekter ska ha rätten att göra det. Men endast på barns fritid och utan statsunderstöd.
Det finns en text som många har fått i sina mejl och som alltid blir aktuell när religion och fundamentalistisk kristendom diskuteras:
Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella.
Jag har en del frågor till er präster som vet och kan allt.
Jag tänker sälja min dotter som slav (2:a Mos 21:7). Vad kan vara ett skäligt pris?I 3:e Mos 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta gäller bara människor utanför EU. Kan han ha rätt?
Min granne som jobbar på Kvantum insisterar på att även jobba på söndagar. Enligt 2:e Mos 35:2 så måste han dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?
Jag besöker inte kyrkan då jag lider av stor närsynthet och enligt 3:e Mos 21:20 får jag inte närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Min son konfirmerar sig nu och del vore kul att se hur han uppför sig i kyrkan. Är det okej om jag sitter i vapenhuset?
Kan mina barn börja träna fotboll i IFK Värnamo då 3:e Mos 11:7-8 säger att de inte får röra resterna efter en död gris. Eller måste de fortsatta spela här hemma med en plastboll?
En bonde här ute i Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar därmed mot 3:e Mos 19:19. Han har även den fula ovanan att svära mycket. Nu är hans fru inte heller mycket bättre då hon envisas med att gå klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmateriel (vanligen bomull och polyester). Är det nu nödvändigt att samla hela Tånnöbyn för att stena dem? (3:e Mos 24:10-16). Kan vi inte bara bränna dem på bål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar (3:e Mos 20:14)?
Jag vet att ni präster har gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram mot tydliga och raka svar. Stort tack till er rakryggade präster som tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt.
Magnus Samuelsson i Tånnö
Frid!
måndag 10 september 2007
Junkie Slip
Bienvenida a Tijuana
Bienvenida mi amor
De noche a la mañana
Bienvenido a Tijuana...
Är du knarkare får du skylla dig själv, det är väl den enda rimliga tolkningen av flera landstings bristande vård för narkomaner. En annan mer trolig förklaring är väl nån form av perverterad spariver som bottnar i att många med drogproblem återfaller och "eftersom att de gör det är det väl ingen idé att lägga ut några stålar på dem". Att sen den totala samhällskostnaden alltid blir dyrare om man inte gör nåt åt ett problem kommer sig av att varje myndighet sin egen plånbok närmst. Väl fungerande samarbeten mellan kommun och landsting är dessvärre ett undantag än en regel. Kostnader bollas som heta potatisar mellan olika enheter och ingen vill sitta med Svarte Petter på slutet. Under tiden begår narkomanen x antal brott som kostar samhället hundratusentals kronor. Så länge det inte finns en enhetlig syn på samhällsekonomin som en storhet kommer nog dessvärre de här rapporterna att avlösa varandra. Och under tiden får knarkarna skylla sig själva och ägna sig åt lite självsanering. Det vill säga dö.
Bienvenida mi amor
De noche a la mañana
Bienvenido a Tijuana...
Är du knarkare får du skylla dig själv, det är väl den enda rimliga tolkningen av flera landstings bristande vård för narkomaner. En annan mer trolig förklaring är väl nån form av perverterad spariver som bottnar i att många med drogproblem återfaller och "eftersom att de gör det är det väl ingen idé att lägga ut några stålar på dem". Att sen den totala samhällskostnaden alltid blir dyrare om man inte gör nåt åt ett problem kommer sig av att varje myndighet sin egen plånbok närmst. Väl fungerande samarbeten mellan kommun och landsting är dessvärre ett undantag än en regel. Kostnader bollas som heta potatisar mellan olika enheter och ingen vill sitta med Svarte Petter på slutet. Under tiden begår narkomanen x antal brott som kostar samhället hundratusentals kronor. Så länge det inte finns en enhetlig syn på samhällsekonomin som en storhet kommer nog dessvärre de här rapporterna att avlösa varandra. Och under tiden får knarkarna skylla sig själva och ägna sig åt lite självsanering. Det vill säga dö.
söndag 9 september 2007
Crackin' Up
"I do your laundry
And your cooking too
What more, woman
Can a man like me do"
Scenariot var precis som väntat, mittbackar som skickade långbollar upp på Zlatan och Elmander. Efter fem minuter saknade jag en tokilsken Ljungberg som vågar hålla boll och spela längs med backen. Mer irriterande var nog tjatet från kommentatorerna om vilken fantastiskt bra match det var. Det var böljande, det var det. Men var det bra? Nja, det beror på om man gillar ett obefintligt mittfältsspel eller inte. Personligen älskar jag stenhårda mittfältare av Schwartz-typ som städar framför backlinjen. Vare sig Danmark eller Sverige har några såna lirare. För Danmarks del innebär det att de torskar fler matcher än Sverige av det enkla skälet att deras spelidé går ut på att vara spelförande. När motståndaren vinner boll, hinner/vill/kan inte danskarna ställa om och då kommer målen. Sveriges idé bygger på snabba omställningar från försvar till anfall. Alla försvarar hela tiden, när bollen vinns ska den upp snabbt på anfallarna. Problemet med det spelet är att de centrala mittfältarna sällan orkar hänga på upp i anfallen utan hamnar på mellis i ingenmansland. Tack och lov har Sverige speedkulor i form av Elmander eller pålitliga målgörare som Allbäck. Och Zlatan. Det är väl bara att instämma i hylningskören. Men en som verkligen ska ha en eloge är Kennedy, som jag tycker visade att Alexandersson kan pensioneras. Kennedy jobbade hårt både framåt och bakåt. Chippen och Kennedy på var sin kant och anfallarna får lite mer kreativitet att arbeta med. Och Svensson då. Ja spelar man mot BP och Trelleborg vecka efter vecka så hamnar man till slut i BP:s och Trelleborgs tempo. Så är det bara.
***
Skum dröm 1. Jag drömde att jag gick omkring i en lägenhet som var Hattes. Där några kvinnor jag inte kände höll på att städa. Det var natt och det var uppenbart att Hatte var död. Jag gick och letade efter nåt som jag kunde ta som minne. Jag hittade en obskyr samling solglasögon, allt annat var i princip bortstädat. Jag vaknade i tårar.
Skum dröm 2. Jag var i doktorns verkstad i Hammarbyhamnen, det var ingen där mer än jag. Då upptäcker jag att jag inte har nåt på mig på underkroppen. Över huvud taget. Vaknade förvirrad.
Skumt uppvaknande. S: "Kolla spindeln på väggen". Jag, yrvaket: "Vardå? S, pekande: "Där". Och det är sant. Första reaktionen; Jaha och tänker somna om. Men det är inte så lätt när det en halvmeter från mitt huvud sitter en cirka fyra centimeter fet spindel. Tar en bit papper och mördar den. Sen somnar jag om.
***
Trots att jag är stel som en lyktstolpe känns det trist att inte kunna fara ut med Svarta Springaren längs nån vacker höstväg. Jag behöver köra slut på mig själv fysiskt minst en gång i veckan. Ölen får en helt annan smak då.
And your cooking too
What more, woman
Can a man like me do"
Scenariot var precis som väntat, mittbackar som skickade långbollar upp på Zlatan och Elmander. Efter fem minuter saknade jag en tokilsken Ljungberg som vågar hålla boll och spela längs med backen. Mer irriterande var nog tjatet från kommentatorerna om vilken fantastiskt bra match det var. Det var böljande, det var det. Men var det bra? Nja, det beror på om man gillar ett obefintligt mittfältsspel eller inte. Personligen älskar jag stenhårda mittfältare av Schwartz-typ som städar framför backlinjen. Vare sig Danmark eller Sverige har några såna lirare. För Danmarks del innebär det att de torskar fler matcher än Sverige av det enkla skälet att deras spelidé går ut på att vara spelförande. När motståndaren vinner boll, hinner/vill/kan inte danskarna ställa om och då kommer målen. Sveriges idé bygger på snabba omställningar från försvar till anfall. Alla försvarar hela tiden, när bollen vinns ska den upp snabbt på anfallarna. Problemet med det spelet är att de centrala mittfältarna sällan orkar hänga på upp i anfallen utan hamnar på mellis i ingenmansland. Tack och lov har Sverige speedkulor i form av Elmander eller pålitliga målgörare som Allbäck. Och Zlatan. Det är väl bara att instämma i hylningskören. Men en som verkligen ska ha en eloge är Kennedy, som jag tycker visade att Alexandersson kan pensioneras. Kennedy jobbade hårt både framåt och bakåt. Chippen och Kennedy på var sin kant och anfallarna får lite mer kreativitet att arbeta med. Och Svensson då. Ja spelar man mot BP och Trelleborg vecka efter vecka så hamnar man till slut i BP:s och Trelleborgs tempo. Så är det bara.
***
Skum dröm 1. Jag drömde att jag gick omkring i en lägenhet som var Hattes. Där några kvinnor jag inte kände höll på att städa. Det var natt och det var uppenbart att Hatte var död. Jag gick och letade efter nåt som jag kunde ta som minne. Jag hittade en obskyr samling solglasögon, allt annat var i princip bortstädat. Jag vaknade i tårar.
Skum dröm 2. Jag var i doktorns verkstad i Hammarbyhamnen, det var ingen där mer än jag. Då upptäcker jag att jag inte har nåt på mig på underkroppen. Över huvud taget. Vaknade förvirrad.
Skumt uppvaknande. S: "Kolla spindeln på väggen". Jag, yrvaket: "Vardå? S, pekande: "Där". Och det är sant. Första reaktionen; Jaha och tänker somna om. Men det är inte så lätt när det en halvmeter från mitt huvud sitter en cirka fyra centimeter fet spindel. Tar en bit papper och mördar den. Sen somnar jag om.
***
Trots att jag är stel som en lyktstolpe känns det trist att inte kunna fara ut med Svarta Springaren längs nån vacker höstväg. Jag behöver köra slut på mig själv fysiskt minst en gång i veckan. Ölen får en helt annan smak då.
lördag 8 september 2007
Lördagseftermiddag
"Bakom de höga husen och planken
på parkeringen går alarmen
parabolerna på balkongerna får
in tv från hela världen"
Föga förvånande åkte sopborsten fram innan jag var klar i tvättstugan. Som vanligt hade dårarna med jycken glömt halva hunden i torkrummet. Gammalt tvättmedel låg och skräpade på maskinerna. Trots det var det förhållandevis rent. Normalt vill man ta dit Anticimex grovrengöringsteam innan man sätter sin fot innanför dörren. Nu var det bara så skitigt att jag inte blev tokförbannad. Är inte det rätt åt helvete? Jag blir nästan glad över att det inte ser FÖR jävligt ut, utan bara för jävligt ut.
***
Är det nån mer än jag som drog på mungiporna åt Reinfeldts pr-jippo i veckan? Frågan är om det inte handlar om taskigt självförtroende när man kastar in utrikesministern för att kommentera Sveriges försvar i relation till en avgången försvarsminister. Fast det är klart Carl Bildt har ju skaffat sig renomé i militära frågor. Under kriget i Bosnien menade bosniakerna att svenskarna måste vara ett klokt folk som lyckades bli av med Bildt och få honom till Sarajevo.
***
Det blir ingen söndagstur i morgon. Den Svarte Springaren ska in på service.
***
Landskamp. Hmm. Jag vet att jag kommer att titta. Jag vet att jag kommer att sitta och bli förbannad för hur tafatt svenskarna spelar framför och i det egna straffområdet. Och vinner de så kommer allt vara glömt. Inte.
***
Jonny du är hård - Johnny You're Too Bad. Tänkte inte på det tidigare. Snyggt.
på parkeringen går alarmen
parabolerna på balkongerna får
in tv från hela världen"
Föga förvånande åkte sopborsten fram innan jag var klar i tvättstugan. Som vanligt hade dårarna med jycken glömt halva hunden i torkrummet. Gammalt tvättmedel låg och skräpade på maskinerna. Trots det var det förhållandevis rent. Normalt vill man ta dit Anticimex grovrengöringsteam innan man sätter sin fot innanför dörren. Nu var det bara så skitigt att jag inte blev tokförbannad. Är inte det rätt åt helvete? Jag blir nästan glad över att det inte ser FÖR jävligt ut, utan bara för jävligt ut.
***
Är det nån mer än jag som drog på mungiporna åt Reinfeldts pr-jippo i veckan? Frågan är om det inte handlar om taskigt självförtroende när man kastar in utrikesministern för att kommentera Sveriges försvar i relation till en avgången försvarsminister. Fast det är klart Carl Bildt har ju skaffat sig renomé i militära frågor. Under kriget i Bosnien menade bosniakerna att svenskarna måste vara ett klokt folk som lyckades bli av med Bildt och få honom till Sarajevo.
***
Det blir ingen söndagstur i morgon. Den Svarte Springaren ska in på service.
***
Landskamp. Hmm. Jag vet att jag kommer att titta. Jag vet att jag kommer att sitta och bli förbannad för hur tafatt svenskarna spelar framför och i det egna straffområdet. Och vinner de så kommer allt vara glömt. Inte.
***
Jonny du är hård - Johnny You're Too Bad. Tänkte inte på det tidigare. Snyggt.
fredag 7 september 2007
Hösten är här och ölen med, nästan
"Alla sömnlösa nätter
Allt rådlöst klamrande fast
till allt som är konstant
Och allt som en gång var ditt"
Idag kom nog hösten på riktigt. Att den har varit på gång ett tag har känts på luften. Men i morse var den mer definitiv. Det var lite mörkare vid frukostbordet. Jag tände en lampa. Utanför fönstret såg jag att björkarna stod och ryste i en gulare skrud än i går. Gråvädret gav en annan tyngd åt morgonen. Kaffet och duschen värmde behövligt. Promenaden från Gamla Stan var för kort. Jag kände att jag gärna hade fortsatt den runt Riddarfjärden för att samla tankarna och känna in den nya årstiden. En annan dag. Nu får vi samla tankarna vid skrivbordet i stället.
***
Oktoberfestölen har landat i Systembolagets sortiment. Igår provade jag två av dem: Löwenbräu Oktoberfestbier och Spaten Oktoberfestbier. Föga förvånande vann Spaten tävlingen på knock out. "Lövet" var osedvanligt tråkig i smaken, det var först när den hade fått upp värmen lite som smaken kom igång. Spaten å andra sidan, mmmm. Den slank ned alldeles för fort. Jag måste prova några till för att kunna komma med en utförligare mmmm. På väg hem ska försöka få tag på några Paulaner också. De brukar vara riktigt goda.
På beställningssortimentet har de dessutom Weltenburger Oktoberfestöl. Men nu ska ni få höra nåt sjukt. Jag ringde för att kolla om det gick att slänga in en beställning på vilket bolag som helst för att hämta ut det på mitt hemmabolag. Svaret var föga förvånande nej (även om jag inte begriper varför). Jag ville också veta hur snabbt mitt bolag kunde ha varan hemma om jag beställde den. Och nu kommer det: Weltenburger Oktoberfestöl får bara säljas i Skåne, ty det har importören bestämt!!! Ursäkta mig, men frågan är om Weltenburger Klosterbrauerei vet om att leverantören, Österlenbryggarna AB, sätter deras öl i ett handelsmonopol som av nån sjuk regionalistisk chauvinism bestämmer att biran endast får säljas i Skåne. Såvida det inte är på fat, för då har den förirrat sig upp till åtminstone en krog i huvudstan. Självklart klagade jag som fan och sa det här inte är acceptabelt. Jag ringde även ner till Österlenbryggarna och fick till svar att de skulle undersöka saken och att de skulle återkomma. Det var för två dar sen. Tror ni att de dryga jävlarna har hört av sig än?
Allt rådlöst klamrande fast
till allt som är konstant
Och allt som en gång var ditt"
Idag kom nog hösten på riktigt. Att den har varit på gång ett tag har känts på luften. Men i morse var den mer definitiv. Det var lite mörkare vid frukostbordet. Jag tände en lampa. Utanför fönstret såg jag att björkarna stod och ryste i en gulare skrud än i går. Gråvädret gav en annan tyngd åt morgonen. Kaffet och duschen värmde behövligt. Promenaden från Gamla Stan var för kort. Jag kände att jag gärna hade fortsatt den runt Riddarfjärden för att samla tankarna och känna in den nya årstiden. En annan dag. Nu får vi samla tankarna vid skrivbordet i stället.
***
Oktoberfestölen har landat i Systembolagets sortiment. Igår provade jag två av dem: Löwenbräu Oktoberfestbier och Spaten Oktoberfestbier. Föga förvånande vann Spaten tävlingen på knock out. "Lövet" var osedvanligt tråkig i smaken, det var först när den hade fått upp värmen lite som smaken kom igång. Spaten å andra sidan, mmmm. Den slank ned alldeles för fort. Jag måste prova några till för att kunna komma med en utförligare mmmm. På väg hem ska försöka få tag på några Paulaner också. De brukar vara riktigt goda.
På beställningssortimentet har de dessutom Weltenburger Oktoberfestöl. Men nu ska ni få höra nåt sjukt. Jag ringde för att kolla om det gick att slänga in en beställning på vilket bolag som helst för att hämta ut det på mitt hemmabolag. Svaret var föga förvånande nej (även om jag inte begriper varför). Jag ville också veta hur snabbt mitt bolag kunde ha varan hemma om jag beställde den. Och nu kommer det: Weltenburger Oktoberfestöl får bara säljas i Skåne, ty det har importören bestämt!!! Ursäkta mig, men frågan är om Weltenburger Klosterbrauerei vet om att leverantören, Österlenbryggarna AB, sätter deras öl i ett handelsmonopol som av nån sjuk regionalistisk chauvinism bestämmer att biran endast får säljas i Skåne. Såvida det inte är på fat, för då har den förirrat sig upp till åtminstone en krog i huvudstan. Självklart klagade jag som fan och sa det här inte är acceptabelt. Jag ringde även ner till Österlenbryggarna och fick till svar att de skulle undersöka saken och att de skulle återkomma. Det var för två dar sen. Tror ni att de dryga jävlarna har hört av sig än?
torsdag 6 september 2007
Smärta
"Today it's raining - Welcome to paradise
Today it's raining - Welcome to paradise
Today it's raining - Welcome to paradise
Today it's raining - Welcome to paradise"
Fan, jag vill veta var var all min ilska kommer ifrån. Den som pyr i mig och svämmar över för skitsaker. Den som ger mig ångest för att den drabbar min dotter värst när jag skäller ut henne. Var kommer den ifrån. Det känns som om jag bar på nåt avgrundsdjupt jävla hål mitt i mig som är fylld av svavelosande lava som bara vill ut. Om det är så vad är upphovet till denna aktiva vulkan? Och hur i helvete blir jag av med den? Det är skitsamma att jag inte är långsint, mina ilskna utbrott äcklar mig och får mig att skämmas som en hund. Det spelar heller ingen roll att utbrotten kommer över saker som jag tjatat om i tid och otid. Jag borde ha större tålamod, men det har jag inte. Det smärtar mig oändligt.
***
Tjejerna spelade jättebra igår, de kämpade och förlorade med 1-3. Det var deras mest spännande match hittills.
Today it's raining - Welcome to paradise
Today it's raining - Welcome to paradise
Today it's raining - Welcome to paradise"
Fan, jag vill veta var var all min ilska kommer ifrån. Den som pyr i mig och svämmar över för skitsaker. Den som ger mig ångest för att den drabbar min dotter värst när jag skäller ut henne. Var kommer den ifrån. Det känns som om jag bar på nåt avgrundsdjupt jävla hål mitt i mig som är fylld av svavelosande lava som bara vill ut. Om det är så vad är upphovet till denna aktiva vulkan? Och hur i helvete blir jag av med den? Det är skitsamma att jag inte är långsint, mina ilskna utbrott äcklar mig och får mig att skämmas som en hund. Det spelar heller ingen roll att utbrotten kommer över saker som jag tjatat om i tid och otid. Jag borde ha större tålamod, men det har jag inte. Det smärtar mig oändligt.
***
Tjejerna spelade jättebra igår, de kämpade och förlorade med 1-3. Det var deras mest spännande match hittills.
onsdag 5 september 2007
Makten och härligheten
"si yo fuera Maradona
saldría en mondovision
para gritarle a la FIFA
¡Que ellos son el gran ladrón!"
Det är nåt särskilt med matchdagarna. När dottern och jag kommer till skolan och träffar hennes skol/lagkamrater så är det som om vi ingick i ett utvalt sällskap; vi hälsar på varandra på ett annat sätt än alla andra dagar; det finns en liten nerv i luften som inte finns där annars; tjejerna kommer fram och hälsar och pratar fotboll, vilket de sällan gör i vanliga fall. En alldeles vanlig dag är jag bara en av de stora, förvisso deras tränare, men sekundär, om man inte har slagit sig eller blivit ledsen av nåt annat skäl, nån som befinner sig i en annan dimension. Barns förmåga att leva i olika dimensioner är ofta förbluffande. I ena sekunden är du inte viktigare än en fluga och ditt prat lika intressant som flugors surr, för att i nästa sekund vara den vars famn och vars röst är livsavgörande. Idag är en sån dag då jag helt plötsligt får vara en i gänget, fast ändå inte eftersom jag har makten. Och den som har makten är aldrig nånsin en i gänget. Även om vi låtsas att han eller hon är det.
***
Undrar ni också vad Manu sjunger för nåt om Maradona? Enligt Babelfish är översättningen till engelska:
"if I were Maradona
I would leave in mondovision
to shout to him to the FIFA
That they are the great thief!"
Eh? Ok.
saldría en mondovision
para gritarle a la FIFA
¡Que ellos son el gran ladrón!"
Det är nåt särskilt med matchdagarna. När dottern och jag kommer till skolan och träffar hennes skol/lagkamrater så är det som om vi ingick i ett utvalt sällskap; vi hälsar på varandra på ett annat sätt än alla andra dagar; det finns en liten nerv i luften som inte finns där annars; tjejerna kommer fram och hälsar och pratar fotboll, vilket de sällan gör i vanliga fall. En alldeles vanlig dag är jag bara en av de stora, förvisso deras tränare, men sekundär, om man inte har slagit sig eller blivit ledsen av nåt annat skäl, nån som befinner sig i en annan dimension. Barns förmåga att leva i olika dimensioner är ofta förbluffande. I ena sekunden är du inte viktigare än en fluga och ditt prat lika intressant som flugors surr, för att i nästa sekund vara den vars famn och vars röst är livsavgörande. Idag är en sån dag då jag helt plötsligt får vara en i gänget, fast ändå inte eftersom jag har makten. Och den som har makten är aldrig nånsin en i gänget. Även om vi låtsas att han eller hon är det.
***
Undrar ni också vad Manu sjunger för nåt om Maradona? Enligt Babelfish är översättningen till engelska:
"if I were Maradona
I would leave in mondovision
to shout to him to the FIFA
That they are the great thief!"
Eh? Ok.
tisdag 4 september 2007
Today It's Rainin' In Paradize
Idag vaknade jag återigen med Manu Chaos 'Rainin in Paradize' i huvudet. Högst passande efter gårdagens debacle. Jag har börjat lyssna in mig på Chaos nya skiva, men kan egentligen inte säga bu eller bä än. Min enda reflektion är att jag tror att den hade blivit bättre om Manu hade kapat cirka sju låtar. Då hade han haft ett grymt starkt album.
måndag 3 september 2007
Torsk
"Man kan inte alltid vinna
men vad spelar det för roll
Vi är Bajen, å vi e bäst ändå"
Det finns matcher och "matcher". Idag var det "match". En sån som man redan efter femton minuter ser att de kommer att gå åt helvete. Det finns något ljumt över det egna laget, något försiktigt, något räddhågset och en saknad av kärna som kan få kollektivet att lyfta. I vårens derby mot skansen bestod kärnan av en trio; Chanko, Eguren och Traoré. Dödens triangel. Ingen djurgårdare kom ur den med en boll i behåll. Ingen av de här herrarna hade tillstymmelsen till det samarbetet idag. De jobbade för sig själva och knappt det. Inga andra klev fram och gjorde jobbet. Det finns ärorika förluster. Dagens förlust tillhörde inte en av dem.
men vad spelar det för roll
Vi är Bajen, å vi e bäst ändå"
Det finns matcher och "matcher". Idag var det "match". En sån som man redan efter femton minuter ser att de kommer att gå åt helvete. Det finns något ljumt över det egna laget, något försiktigt, något räddhågset och en saknad av kärna som kan få kollektivet att lyfta. I vårens derby mot skansen bestod kärnan av en trio; Chanko, Eguren och Traoré. Dödens triangel. Ingen djurgårdare kom ur den med en boll i behåll. Ingen av de här herrarna hade tillstymmelsen till det samarbetet idag. De jobbade för sig själva och knappt det. Inga andra klev fram och gjorde jobbet. Det finns ärorika förluster. Dagens förlust tillhörde inte en av dem.
Den levande jojon
"In Bagdad theres no democracy
That's because it's a US country
In Fallujah, too much calamity
This world go crazy, it's no fatality"
Igår tog Markus med mig och Marathonmannen ut på en liten runda till stans södra utkanter. Marathonmannen fick låna Markus museiräser och försvann som en avlöning. Själv låg jag och fiskade upp Markus, som fortfarande är i risigt skick efter sin lunginflamation, för att i nästa ögonblick sticka iväg och försöka få marathonmannen att dra ned på tempot. En klart intressant upplevelse. När vi började närma oss civiliserade trakter, var jag lite frustrerad över att inte ha kunnat dra på, så de sista kilometrarna ryckte jag några gånger för att få röra lite på benen och bli så pass svettig att jag förtjänade de obligatoriska ölen efteråt. Eftersom Hjälmaren bara har Åbro på tapp, uteslutet av ideologiska skäl, blev det tre Samuel Adams Boston Lager i solskenet vid Årsta torg. Efter en matig omelett hos Markus bar det av hem. Vinden låg på så att jag misstänkte att den ville att jag skulle cykla till Ryssland i stället. Väl hemma la jag mig på sängen och dunade in i tjugo minuter sen var det bara att leta upp fotbollskläderna bege mig upp till Brännkyrka och stå i vägen för bollen. Jag pallade i en timme sen var det nog. Marathonmannen lekte glatt vidare som den värsta duracellkaninen. Ölen på 3V efteråt orkade jag knappt dricka upp. Jag var helt enkelt färdig som artist.
***
UPPDATERING:
Nix, jag tänker inte bege mig till Nedre norrland i kväll (klubbemblemen som får vara med säger en del om var SvFFs prioriteringar ligger). Kommunikationerna därifrån är allt för usla för att orkas med. Det får antingen bli radions websändning eller tv-sändningen på Stabil. Fast egentligen känner jag inte för att gå på puben heller. Hmm, jag undrar om jag är på väg att bli sjuk?
That's because it's a US country
In Fallujah, too much calamity
This world go crazy, it's no fatality"
Igår tog Markus med mig och Marathonmannen ut på en liten runda till stans södra utkanter. Marathonmannen fick låna Markus museiräser och försvann som en avlöning. Själv låg jag och fiskade upp Markus, som fortfarande är i risigt skick efter sin lunginflamation, för att i nästa ögonblick sticka iväg och försöka få marathonmannen att dra ned på tempot. En klart intressant upplevelse. När vi började närma oss civiliserade trakter, var jag lite frustrerad över att inte ha kunnat dra på, så de sista kilometrarna ryckte jag några gånger för att få röra lite på benen och bli så pass svettig att jag förtjänade de obligatoriska ölen efteråt. Eftersom Hjälmaren bara har Åbro på tapp, uteslutet av ideologiska skäl, blev det tre Samuel Adams Boston Lager i solskenet vid Årsta torg. Efter en matig omelett hos Markus bar det av hem. Vinden låg på så att jag misstänkte att den ville att jag skulle cykla till Ryssland i stället. Väl hemma la jag mig på sängen och dunade in i tjugo minuter sen var det bara att leta upp fotbollskläderna bege mig upp till Brännkyrka och stå i vägen för bollen. Jag pallade i en timme sen var det nog. Marathonmannen lekte glatt vidare som den värsta duracellkaninen. Ölen på 3V efteråt orkade jag knappt dricka upp. Jag var helt enkelt färdig som artist.
***
UPPDATERING:
Nix, jag tänker inte bege mig till Nedre norrland i kväll (klubbemblemen som får vara med säger en del om var SvFFs prioriteringar ligger). Kommunikationerna därifrån är allt för usla för att orkas med. Det får antingen bli radions websändning eller tv-sändningen på Stabil. Fast egentligen känner jag inte för att gå på puben heller. Hmm, jag undrar om jag är på väg att bli sjuk?
lördag 1 september 2007
Det kunde ha varit värre
När jag vaknade hörde jag en melodi i huvudet som jag inte nålade fast på direkten. Det lät som den spelades på en Fender Telecaster genom en Fender Twin Reverb, en Gibson Les Paul genom en Sound City, en Fender Precision genom Acoustic och trummisen dammade på sitt Gretchset med 28'' baskagge. Det lät så djävla bekant. Clashpopigt om ni förstår vad jag menar. När jag satt med morgonfikat slog blixten ned: Jag hade omarbetat sångmelodin till Det var en liten fågel!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
