"I've seen the needle and the damage done
A little part of it in everyone"
Jag vet inte varför det hände. Men det gjorde det. Nu sitter jag här lite skamsen och försöker känna mig lurad. Det går inte så bra, jag har varit med förr. Varför det skedde? Förmodligen för att jag så gärna ville att det skulle vara på ett annat sätt, det skulle bli fint. Vi skulle sitta där pruttfulla och tårögda, lite fnittriga och nostalgiska och ha det så bra som man kan en lördageftermiddag i den här åldern. Nu blir det inte som jag hade planerat. Kanske blir det en bra eftermiddag ändå, vem vet kanske till och med bättre för vi får fokusera på varandra i stället. Men känslan av att ha blivit snodd på en godispåse lämnar mig ändå inte. Den sitter där och gnager. Hur glad jag blev över att Ginza återigen var snabba, det fula paketet innanför dörren, den hårda pappen som man knappt får upp. Och sen bara ridå. Hur dum får man bli. För säkerhets skull har gått in på Ginza för att verkligen kolla att jag inte blev blåst. Två gånger. Men näh. Varför i hela världen skulle 'The Future Is Unwritten' finnas på dvd på Ginza en vecka efter att den hade biopremiär i London? Varför reagerade inte B, T och M. Äh, jag vet, jag kan bli lite entusiastisk och då köper folk vad jag säger. Så nu sitter jag här och har soundtracket för 149 spänn. Tjoho! En hel platta med låtar som jag redan har. YES! YES! YES!
9 kommentarer:
Här var det alldeles nyss ett anonymt inlägg. Nu är det borta.
Grattis!!
Mystiska saker händer i bloggosfären.
Joe Strummer-dokumetären ska, enligt Amazon, släppas på dvd den 3 september.
Det är långt till september, mycket långt. Men jag köpte The Filth & The Fury häromdagen så blir det en regnig sommar har jag lite tröst.
Hah!
Jag har precis samma åkomma! Det märkligaste är ju att låtarna kan vara urgamla, halvokända, enerverande och inte ha någon som helst koppling till min vardagligt vanliga gårdag. En morgon hade jag nittiotalskaraoke i dubbelsängen efter att ha vaknat med... Ja, vad var det nu... Lilla fågel blå?
Hah!
Jag har precis samma åkomma! Det märkligaste är ju att låtarna kan vara urgamla, halvokända, enerverande och inte ha någon som helst koppling till min vardagligt vanliga gårdag. En morgon hade jag nittiotalskaraoke i dubbelsängen efter att ha vaknat med... Ja, vad var det nu... Lilla fågel blå?
Ge bort den?
Tanten, Lilla fågel blå kan i skenet av Boten Anna låta som en önskedröm, nästan.
Ge bort vad? Jag minns inget. Eller ärligare, det fanns med en version på White Riot som jag inte hade...
Så där gör jag jämt. Men jag fick idag en kommentar från en osnuten tjugotvååring att filmen är bra. Han hade laddat ner en fulverison och redan hunnit se den.. Vi är gamla.
I dag. I Tanto. Satt jag och tittade på gamla punkare som tittade på sina tonåringar som var punkare. Konstigt.
jag funderade på att vi skulle köra nåt liknande, men kom på att tid har sin egen skönhet. Vidare, vill jag nog hellre träffa dig, tp och b utan en jävla massa störande jox.
One Love!
Skicka en kommentar