"Come on outside - I'll sing you a lullaby,
Or tell a tale of how goodness prevailed.
We ruled the world - we killed and robbed,
The fucking lot - but we dont feel bad.
It was done beneath the flag of democracy,
You'll believe and I do - yes I do - yes I do -Yes I do"
Nu är jag mer än lovligt trött på att så fort nån säger cykel eller Tour de France så poppar ordet doping upp. I skuggan av det stora cykelloppet och under samma tid har inte mindre än tre friidrottare ertappats som dopare. Det vill säga lika många som har ertappats under Touren. Trots det skriver media spaltmetrar om friidrott varje dag utan att den för cykel obligatoriska spalten med dopingfall finns med. Världens största cykellopp är däremot förpassat till notiser, med bifogad dopingspalt. Enda undantaget är Svenskan, som har haft en bra bevakning av Touren, men inte ens de klarar av att hålla två saker isär. Friidrotten har tydligen en egen medial måttstock. Ibland undrar jag om inte sportjournalisterna själva är dopade, för mycket fludder kanske, eftersom att det ofta bara blir pladder*.
Föga förvånande presterar de två cykelälskarna Roberto Vacchi och Anders Adamson på Eurosport den bästa journalistiken om cykling; de undersöker och förklarar regler, granskar hur kontrollerna görs och förklarar skillnader och berättar hur de anser att det borde se ut. Visst det är subjektivt, men vilken journalistik är inte det? Glömde jag att berätta att de inte är journalister?
Samtidigt utvecklar sig Touren till att bli en av de mer spännande loppen på årtionden. Jag har följt loppet i många år och kan inte minnas när den sista etappen faktiskt var betydelsefull. Den som haft den gula ledartröjan tidigare år ska ha minst fått hjärtinfarkt för att missa slutsegern. I år skiljer det trettioen sekunder mellan ettan och trean. Tvåan, Cadel Evans, ligger 23 sekunder efter. Och nu kommer det bästa: Om han kommer i mål först av alla och fyra sekunder före ettan, Alberto Contador, vinner han hela Tour de France. Varför? Jo, en etappsegrare får tjugo bonussekunder! Vad jag ska göra i eftermiddag? Ja gissa.
***
Appropå cykel. I förrgår såg jag en snubbe gå och dra en barnvagn iklädd den snyggaste cykeljacka jag nånsin sett. Undrar om Linton är medlem?
***
Den borgerliga partierna talar alla om att de vill "reformera" arbetsrätten, en del av dem hänvisar till Danmark som nån förebild. Och så här roligt kan det bli då.
***
Kul att vakna med The Jam i huvudet. Det var verkligen inte igår. Låten heter 'Little Boy Soldier' och finns på, i mitt tycke deras bästa skiva, Setting Sons. Här har ni ett nervigt framträdande från 1980 med 'Set The House Ablaze' (från Sound Affects) och 'Little Boy Soldiers'. Frågan är om inte den är mer aktuell idag än när den skrevs.
* Fludder är en benämning på neråtpiller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Tre friidrottare på tre tävlingar? Tre cyklister i EN tävling. Det måste ju ställas i proportion till varandra som sporter. Jag antar att i tävlingssammanhang så är det bra många fler friidrottare än cyklister. Världens största cykeltävlig, klart det sätt fokus på fuskarna.
Ankan, jag vet inte om de två bulgariskorna och slovenskan upptäcktes under tävling eller ej. Jag konstaterar bara att lika många friidrottare åkt fast under samma tid som Tour de France utan att det för den skull skrivs om doping så fort man skriver om friidrott. Jag tycker att dessa skilda måttstockar är märklig.
Förvisso är Touren EN tävling, men den innehåller TJUGO etapper, på mellan 5 och 23 mil, för samma utövare. Det är en viss skillnad mot en friidrottstävling...
..jag tror att det var du som kallade Tour de France för en extrem sport. Och jag håller med och det är kanske det i kombination med cykelsportens dramaturgi som gör den så rolig att kolla på.
Jag håller med dig, visst e det trist att all fokus ligger på doping och inte den på sportsliga prestationen. Men dramat i och kring Tour de France säljer, ännu bättre med "lite" dopingskandaler. Cykelsport i Sverige är ju inte den största av mediala sporter, krydda med en skandal eller två och alla vill läsa.
Att jämföra friidrottens dopingfall och cykel är rätt intressant. Jaghar själv friidrottat en hel del, och har på senare år följt cykelsporten på relativt nära håll. Måste bara konstatera att cyklister testas mångfalt fler gånger än en friidrottare, och därmed så blir fler tagna. T ex testas alla cyklister ett antal gånger under TdF (olika många beroende på placering, men minst två gånger). Hur många gånger testas deltagarna i VM t ex 100m? Jo, bara de fyra första plus något ensaka stickprov.
Vilket bra blogginlägg om cykelsport, friidrott, doping och media. Jag är helt enig med dig.
Under Tour de France gav jag f-n i svenska tidningars bevakning och läste enbart norska och danska tidningar på nätet. Överlag så tycker jag svensk sportjournalistik inom all media är under all kritik. Med vissa undantag förståss, t ex Vacchi och Adamsson.
/AnnaK
Tack Anna. Det var irritation och i viss mån ilska som skrev inlägget. Inte så mycket jag.
Irritation är en bra drivkraft, iaf för stunden när man skriver. Det är efteråt som man kan ångra, speciellt om man har skickat iväg exempelvis mail till en sportjournalist.
Jag tycker inte du ska ångra din text alls.
/AnnaK
Oroa dig inte på den punkten. Här ångras sällan nåt jag skrivit och skulle jag det så har jag ju den möjligheten att radera det...
Skicka en kommentar