"Take your brother down to the sea / Have two's on a cigarette / Young sons mozy it happily / Learn facts on the soviets / A crowded room that fits just three / Takes four do you connect /All this shit means fuck all to me"
Surprise! Jamie T i huvudet när jag vaknade. Sen gick jag och spydde. Dagens backsmälla har varit av astronomiska mått. Nu är den nästan botad efter en Ralles special, pizza med oxfilé, sparris, kronärtskocka, tomat och bea på. En fettbomb med andra ord. Jag skulle nog ha käkat den igår innan jag gick på Accelerator, i stället för den toast skagen som blev min middag. Och därmed tror jag att jag har besvarat frågan som Jah Hollis ställde för nån vecka sen.
Vad ska man säga om festivalen då? Att jag höjde medelåldern högst avsevärt. Att indiekidsen är rätt söta. Att The Maccabees var roligast. Att jag dansade mig blöt till dem. Att Jamie T hade band med sig och att de lirade alla låtarna i punktempo. Att Rufus Wainwright inte funkade som huvudakt en lördagkväll när folk är dragna. Att Jens Lekman var så tråkig att klockorna stannade på universitetsområdet. Att indiekidsen, hur söta de än är, är ena bortskämda jävlar som inte orkar klappa fram extranummer. Att spendrups på burk är bland det vidrigaste öl som jag druckit. Att ölen på 3V efteråt var helt i onödan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Pizza som baksmällebotare, okej. Men den där oxfilévarianten har jag aldrig vågat mig på, oavsett mitt eget tillstånd.
Men det var ju kul att Acceleratorbesöket blev lyckat, trots efterverkningarna (jag kunde inte hålla mig för skratt när jag läste om dina morgonupplevelser).
Jag hörde av en bloggkommentator att The Hold Steady varit väldigt bra, men du såg kanske inte dom.
Lite surt tycker jag att dom skippade Malmö, Accelerator alltså, i år. Sonic Youth och Jenny Lewis var ett par av flera höjdare förra året.
Ett gott skratt förlänger livet säg det, själv hade inte särskilt svårt att hålla mig för garv som du nog förstår.
Det är gott med pizza dan efter, med fläsk- eller oxfilé spelar ingen roll, det viktigaste är att bean är fet och god.
Vi skippade eftermiddagens spelningar och kom lagom till the maccabees gig så jag missade dem.
Du får starta en ny karriär; popårockfestivalchef i Malmö!
Skicka en kommentar