"Nina's in the bedroom
She said time to go now
But leaving it ain't easy
I got to let go
I got to let go"
She said time to go now
But leaving it ain't easy
I got to let go
I got to let go"
På Hellas är både bangolfen och kanotuthyrningen stängda på måndagar. Tack och lov hade ingen tagit bort sjön. Som sagt det är enkelt. Dottern var i plurret minst tjugo gånger. Pappan satt och log vid sidan av. Vi tog en kort promenad längs med nån av stigarna och det tog nog inte mer än femton meter förräns min morsa stannade till med orden "Sommar-Kalle!". Jaha, vi var inte klädda för att leta kantareller, men kom ändå därifrån med lagom många för att dottern och jag skulle få varsin liten knäcke med 'Sommar-Kalle' på. Ner i stekpannan med en klick smör. Fram med Vika-knäcket. Lite salt och vitpeppar på. Voila! Behöver jag säga att det smakade utsökt? Så finns det dem som bara svischar förbi maten. Fast det såg rätt kul ut, även om vi höll på att bli överkörda av tre snubbar.
I dag väntar nästa naturupplevelse, Tyresta nationalpark med lite nordisk urskog.
I dag väntar nästa naturupplevelse, Tyresta nationalpark med lite nordisk urskog.
***
Några timmar senare: Vid sjön på bilden satt vi och åt lunch. Vatten, ciabatta och en salami Napoli Piccante. Sen en kopp kaffe. Tyresta är helt klart värt ett besök, skogslandskapet skiftar så att det aldrig blir tråkigt. Från myrar till berg till trollskog. Hur skönt som helst med en plats där jag bara hörde skogens ljud. Jo, och dottern förstås. Fast det är inte utan att man undrar hur folk är funtade. Åka ut i en nationalpark med hunden, hunden skiter, nån tar upp bajset med en bajspåse och slänger den i ett dike. Hur fan tänker man då? Att påsen bryts ner snabbare än hundbajset? Vad ger ni era djur att äta, bly?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar