tisdag 22 april 2008

Jobba hemma, om katten själv får välja

"He wanted to be something but she knows he never will
She's got him where she wanted and forgot to take her pill
And he thinks that she'll be happy when she's hanging out the nappies
If that's a happy marriage I'd prefer to be unhappy"


Hemarbete är faktiskt inte så dumt ibland. Just nu har jag två längre saker som måste skrivas. Skulle jag vara på jobbet får jag inte samma koncentration. Jag störs av andra som själva vill bli störda av mig och ibland stör jag mig själv genom att störa andra. Ja ni vet hur det brukar funka. Problemet med den, förvisso trevliga, sociala interaktionen är att den förlänger skrivandet helt i onödan. Hemma blir jag klar med det som ska skrivas på ungefär halva tiden. Ändå kom det en sur gliring om hemarbete på ett personalmöte för ett tag sen vilket fick mig att ilskna till rätt rejält. Jag förklarade att jag tänkte fortsätta med hemarbete så länge jag har längre skrivarbeten att utföra, punkt slut. Sen dess har det inte gnällts alls. Så nu sitter jag här på min Pontius Pilatusboll och funderar på vad jag ska slänga ihop till lunch.

6 kommentarer:

Studiomannen sa...

Disciplin, broder!

Själv har jag inget val. Jag har inget kontor på stan, så när jag jobbar hemma bestäms av disciplinen för dagen. Ofta blir det nattetid, I'm sad to say.

Jag kom på en sak på min blogg: har du nåra tips på bra barer eller pubar? Läs.

Sånger från nedre botten sa...

Nattetid? Aldrig i livet, då ska man sova eller festa det hävdar jag med bestämdhet. Hemarbetet startar direkt efter frukost, morgontidning och morgongympa -inget larv med dusch eller tandborstning- ungefär vid halv åtta, då är jag som mest fokuserad och tangenterna dansar som lydiga små slavar under mina varliga fingrar. Vid tiotiden fyller vi på med mer starkt och gott kaffe, strax efter elva tar vi paus för toalett, lunch och promenad. Efter lunchrasten lunkar eftermiddagsarbetet på i sedvanlig sävlig takt. Eftermiddagar och jag är inte riktigt kompatibla. Vid tretiden vrålar hela mitt system: LÄGG DIG NED OCH SOV NU! Men det går sällan för sig, inte ens vid hemarbete, därtill har mor och Luther tyvärr fostrat mig för hårt.

Anonym sa...

Mor!? Vems mor... Knappast din.
Mordin

Jah Hollis sa...

Arbetar man hemifrån och levererar det man lovat leverera är det väl OK, även om det kan vara lite trist för den sociala samvaro som man ändå ofta har på jobbet.
Värre är det med folk som sticker från jobbet i förtid för att dom har "viktiga saker som inte kan vänta" och sedan ska skicka ett mejl hemifrån man får vänta på i timmar.
Eller dom som ringer hemifrån och ska ändra i något dom borde gjort klart under sin ordinarie arbetstid och som vill att man ska "göra några små ändringar" i det som redan skulle varit fixat och färdigt.
Suck!

Sånger från nedre botten sa...

Åjo, Mormin.

Jah, jag vet mer än väl vad du menar. Men i mitt fall är jag oftast den som väntar på andra. När jag hemarbetar är det för att bli klar snabbare och förhoppningsvis blir alla glada och nöjda efteråt.

kulturbloggen sa...

Människor är så avundsjuka. Så var det på mitt förra jobb där jag kunde jobba hemma ibland.
Men: när jag sitter hemma och skriver just nu kommer katten hela tiden och mjauar och vill att jag går ut med henne. Hon får nämligen inte gå ut själv utan bara i band, för här finns så många farliga bilar.
Mjau, säger hon.
RS
kulturbloggen.com