"You're too old to lose it, too young to choose it
And the clocks waits so patiently on your song"
Benen kändes inte så där jättefräscha igår när jag vaknade, utan det var lite småömt i musklerna. Tittade i en Stockholmskarta och såg en väg som jag gärna ville prova. Ringde och väckte Marathonmannen som naturligtvis var på. Vi bestämde träff uppe vid korvkiosken vid Gullmars. Ringde Markus och kollade om han var hemma eftersom jag behövde låna hans pump. Och vips så var vi tre som ville njuta av vårvädret.
Vi åkte förbi Hellas ner till Älta, där vi pausade och delade på en bira, och svängde sen av mot Örby. Turen avslutades på Årsta krog över några pilsner och en portion pommes med bea. Marathonmannen var förvånad efteråt över att den här turen inte var lika jobbig som den vi körde i fredags, trots att den är 1,2 mil längre. Men jag vet varför, med Markus i följe sätts det inga hastighetsrekord. Marathonmannen låg och drog några hundra meter fram, jag låg på en jämn och inte allt för jobbig kadens. Markus låg och klurade lite längre bak. Visst blev jag svettig och så, men jag behövde inte försöka hänga på Marathonmannens tempo. Därmed drogs hela tempot ned. Sen gjorde det nog sitt till att han varit ute och kutat nån mil varannan dag, så det var nog inte bara mina ben som inte kunde gå för fullt.
Väl hemma gjorde jag en tunisisk kycklinggryta som var spännande, men som säkert blir godare om man slänger i lite torkade aprikoser. Sen somnade jag tidigt framför burken, helt ovaggad.
I morse vaknade jag och kände mig stel i ryggen, satte mig och flög nästan upp ur sängen, det var tydligen inte bara ben och rygg som har fått jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar