Statistik, faktum och jämförelser

Det började med ett par toner. Sen borta. Vred mig i sängen undrandes vad det var som var så bekant. Somnade om. Vaknade tio minuter senare. Samma sak. Låg kvar i sängen och försökte urskilja vad klockan var och vad det var för toner jag hade hört. Såg att jag försovit mig. Steg upp, väckte dottern, fixade frukost i ilfart och sätter mig till bords. Då kommer det: "Va fan, va fan e mitt band". Tack och lov började dottern nynna på nåt annat.

***

Gårdagens inlägg om brott och straff och om att var hundrade amerikan sitter i fängelse fick två kommentatorer att hävda saker utifrån "statistik" och "faktum". Bådas fakta borde därför kunna granskas. Nu visade det sig vara betydligt svårare än vad man kunde tro. I Eurostats Statistics in Focus 15/07, Populations and Social Conditions - Crime and Criminal Justice skriver de följande om jämförelser:

"Most of the data are taken from information recorded or reported by
the police. Comparisons of crime levels based on the absolute
figures would be misleading, since they are affected by many
factors, including:

• different legal and criminal justice systems
• rates at which crimes are reported to the police and recorded
by them
• differences in the point at which crime is measured (for
example, report to the police, identification of suspect, etc.)
• differences in the rules by which multiple offences are counted
• differences in the list of offences that are included in the overall
crime figures

Figures for the prison population may also be affected by many
factors, including

• number of cases dealt with by the courts
• the percentage receiving a custodial sentence
• the length of the sentences imposed
• the size of the population on remand
• the date of the survey, especially where amnesties (or other
early or executive release arrangements) apply

For these reasons, direct comparisons of crime levels in different
countries should be avoided. Rates per head of population (which
might imply that such comparisons could be made) are therefore not
presented in this publication, except in the case of homicide and the
prison population, where the figures may be more readily
comparable."

Samma sak säger Brottsförebyggande rådet på sin hemsida:

"Det är dock svårt att jämföra mängden anmälda brott mellan olika länder på ett rättvisande sätt. Det finns juridiska skillnader när det gäller vilka handlingar som är brott, som har viss betydelse. Men störst inverkan har skillnaderna i rutinerna för att registrera och i statistiken mäta antalet brott. Sverige har ett extensivt sätt att föra statistik som driver upp nivåerna jämfört med andra länder. Därför är det i regel tveksamt att jämföra själva nivåerna. Under förutsättning att sätten att föra statistik inte ändras över tid, är det däremot rimligt att titta på utvecklingen ungefär som EUROSTAT gör."

Vad går det då att konstatera? Jo, att Sverige i stort följer samma brottsutveckling som många andra EU-länder. Men att vi är nästan sämst i klassen på att ta livet av varandra. Mordet på Engla och andra vidrigheter till trots så har det här landet uppenbarligen ändå gjort nåt rätt. För jag köper inte rasbiologiska förklaringar till att svenskar har ihjäl varandra i sämre utsträckning än vad övriga EU-medborgare har.