måndag 7 april 2008

Väntan

"He was sitting taking his piano lessons, we were on half an E
Invested life in medicine, had so much shit going on"


I min väska som står vid dörren ligger Håkan Hellströms senaste platta. Den skulle kunna vara i datorn nu, men det är den som sagt vad inte - utan i väskan. I en och en halv vecka har skivan funnits till försäljning. Av nån anledning har jag inte velat köpa den. En kompis ringde i förra veckan och var alldeles till sig i trasorna; han hade tyckt att 'För sent för edelweiss' var rätt medioker vid en första lyssning, sen hade den växt och växt och till slut var han tvungen att ringa mig och dela med sig av glädjen. Jag vet inte om jag ville vara med och dela hans glädje. I går fick jag plattan av en annan kompis. Jag tog hem den och la den vid stereon. Förträngde den. I morse slängde jag ned den i väskan. Nu ligger plattan alltså där i väskan och undrar varför jag inte sätter på den. Och jag vet inte riktigt varför. Kanske är jag rädd att bli besviken.

4 kommentarer:

Jah Hollis sa...

Du skrev någon gång att du aldrig förstått The Beatles, eller kanske vad som är så bra med deras musik.
Samma känner jag för Håkan Hellström.
Jag har hört hans plattor och jag har vid något tillfälle sett honom live. Men nix.
Jag tycker bara det låter tillkämpat, sökt på något vis.

Sånger från nedre botten sa...

Det är möjligt att jag skrev så, men det jag nog menade och menar är att jag förstår att The Beatles var utomordentligt bra, men jag går inte igång på dem som jag går igång på Stones från tidigt sextiotal eller från de gyllene åren.

När det gäller Håkan avskydde jag låten Känn ingen sorg..., men det var otroligt nog ett tv-framträdande som fick mig att ge honom en andra chans och sen dess är jag torsk. Fast jag avskyr fortfarande Känn ingen sorg...

Ankan sa...

Jag tycker att han blivit sämre för var platta han släppt. Den senaste inget undantag (det jag hört av den).

Sånger från nedre botten sa...

Om den senaste har jag ingen åsikt än. Men när det gäller förra vaxet, Ett kolikbarns bekännelser, tycker jag att det är det vassaste han har gjort. Sen finns det spår på albumet som inte är ett album, Nåt gammalt..., som är ändå bättre. Men som sagt det mitt tyckande.