I hurt myself today
to see if I still feel*
Av den där utlovade 30 km/h-klungan, som det babblades om på happymtb, blev det platt intet. När masterbilen släppte farten fri var det som att släppa ett gäng ystra kalvar på vårbete. Farten låg på cirka 40. Det höll. I typ två mil, sen var det bara att släppa. Dessbättre släppte två till strax efter, en kille och en tjej, så det bara bara att mobilisera krafterna för att komma ikapp dem. Lyckades. Låg och hämtade andan och krafterna bakom tjejens bakhjul. Lycra är ett intressant material; när det det blivit lite slitet blir det blir nästan genomskinligt. För er oinvigda kan jag berätta att cyklister sällan har kallingar eller trosor under...
Till slut sa samvetet att det var min tur att hjälpa till att dra. Tappade bort dem vid första depån, där jag kände att det var dags för påfyllning. Fick köra solo några kilometer innan jag hittade tre nya att ty mig till. Men till slut försvann grabbarna och kvar lämnades jag med en trevlig kvinna som var från trakterna. Vi hjälptes åt till den andra depån. Och det behövdes. Både hon och jag var ordentligt trötta i benen. När vi stod vid depån kom dagens hjältar: Fem gubbar från Mariefreds Cykelklubb, smärtsam rulle de sista två milen till mål. Tack!
Smärtdagbok:
Från femte milen, trötthet i ryggen;
Från sjätte milen, känningar i höger knä;
Från sjunde milen, molande värk i både knät och ryggen;
Från åttonde milen; värk i båda knäna. Tack och lov hjälpte stretchen vid andra depån så ryggen funkade;
Efter målgång till Södertälje station, vidrig smärt i båda knäna. Skrek högt vid flera tillfällen. Samma sak från Älvsjö och hem, trots att jag fick voltarensalva av en kille på pendeln.
Gissa vilken låt jag hade i huvudet de sista två milen? Den här:
*Citatet är självfallet fusk. Vad jag hade för låt i skallen i morse. Har smärtan och tröttheten förträngt.
söndag 31 augusti 2008
lördag 30 augusti 2008
Bloggtips
Cyklar stjäls i en rätt stor omfattning i det här landet. Allt från fyllejoyrides till mer organiserat tjyveri. Har själv sett hur ett par pundare med skåpbil stannade till utanför 3V i Kransen och med bultsax raskt försåg sig med en jonne de ville ha. Det gick så snabbt att vi som såg det inte hann reagera.
För den som blir av med sin hoj kan det vara riktigt surt, eftersom att man har försett den med de delar man vill ha för att få cykeln att funka så bra som möjligt till sin egen kropp. Sen kan det ju också handla om att man älskar sin cykel för att den passar ihop med ens identitet.
Nu har nån/några startat bloggen Stulen Cykel. Har din jonne blivit snodd kan du mejla dem med en bild och beskrivning av cykeln. Kolla gärna in bloggen då och då för kanske har du sett en av de snodda cyklarna. Hittills har två hojar hittat tillbaka till sin ägare.
För den som blir av med sin hoj kan det vara riktigt surt, eftersom att man har försett den med de delar man vill ha för att få cykeln att funka så bra som möjligt till sin egen kropp. Sen kan det ju också handla om att man älskar sin cykel för att den passar ihop med ens identitet.
Nu har nån/några startat bloggen Stulen Cykel. Har din jonne blivit snodd kan du mejla dem med en bild och beskrivning av cykeln. Kolla gärna in bloggen då och då för kanske har du sett en av de snodda cyklarna. Hittills har två hojar hittat tillbaka till sin ägare.
fredag 29 augusti 2008
På hallgolvet...
..låg en avi. Avin var till ett paket. I paket låg tre Campagnolokomponenter; en bakväxel, ett vevlager och det vackraste av allt:
Helt plötsligt försvann huvudvärk och nästan all trötthet. Dessvärre får jag vänta nån vecka på att prylarna sitter på Surlyn. Så på söndag när jag ska trampa runt Sörmlandstrampet får de gamla skeva delarna göra sin sista tur. I en ren kärleksförklaring till dem gick jag därför ner i källaren och putsade och smörjde dem en sista gång.
Helt plötsligt försvann huvudvärk och nästan all trötthet. Dessvärre får jag vänta nån vecka på att prylarna sitter på Surlyn. Så på söndag när jag ska trampa runt Sörmlandstrampet får de gamla skeva delarna göra sin sista tur. I en ren kärleksförklaring till dem gick jag därför ner i källaren och putsade och smörjde dem en sista gång.
Huvudvärk
Vara nära men ändå så borta
Fråga mig inte varför jag väcks av Pimme klockan 03.40 sjungandes Ung & Kåt. Tack och lov somnade jag om. Vaknade av väckarklockan 06.10 med huvudvärk. Tog en tablett efter frukost. Den har inte hjälpt. Vi stannar där.
Fråga mig inte varför jag väcks av Pimme klockan 03.40 sjungandes Ung & Kåt. Tack och lov somnade jag om. Vaknade av väckarklockan 06.10 med huvudvärk. Tog en tablett efter frukost. Den har inte hjälpt. Vi stannar där.
torsdag 28 augusti 2008
Lucille
"Ran into a juke joint when I heard a guitar scream,
The notes were turning blue as days as a little dream
As the music played I saw my life turn around,
That was the day before love came to town"
B.B. Kings röst nådde mig i morse. Från ingenstans dök den upp. Ungefär samtidigt som jag gjorde choklad till dottern. B.B. Kings röst och hans uppenbarelse stämmer inte alltid överens. Rösten har ett djup och ofta ett allvar som jag har svårt att få ihop med den mysfarbror som står där med gitarren vid sidan av magen, letandes efter just den där särskilda tonen som alltid är så nära men som på nåt sätt smiter iväg. I nån intervju berättade han om just den tonen. Han fick frågan om han nånsin träffat den. Nej, svarade han. Inte än. Och så är det väl med allt vi företar oss här i livet. Vi försöker sträva efter nån sorts fulländning, men når aldrig fram. Jag tror inte heller att det är meningen att vi ska nå fram. För vad ska vi då göra sen?
The notes were turning blue as days as a little dream
As the music played I saw my life turn around,
That was the day before love came to town"
B.B. Kings röst nådde mig i morse. Från ingenstans dök den upp. Ungefär samtidigt som jag gjorde choklad till dottern. B.B. Kings röst och hans uppenbarelse stämmer inte alltid överens. Rösten har ett djup och ofta ett allvar som jag har svårt att få ihop med den mysfarbror som står där med gitarren vid sidan av magen, letandes efter just den där särskilda tonen som alltid är så nära men som på nåt sätt smiter iväg. I nån intervju berättade han om just den tonen. Han fick frågan om han nånsin träffat den. Nej, svarade han. Inte än. Och så är det väl med allt vi företar oss här i livet. Vi försöker sträva efter nån sorts fulländning, men når aldrig fram. Jag tror inte heller att det är meningen att vi ska nå fram. För vad ska vi då göra sen?
onsdag 27 augusti 2008
Den röda tråden
"Though some believe in diamonds and pearl
And feel like they're on top of the world,
They shall fade away, hear what I say"
Den här morgonen finns det en logisk linje till musiken som poppade upp i skallen. För nån vecka sen köpte jag Uncut för deras cd-samling med låtar som handlar om missbruk. På plattan, som har låtar från 1927 och framåt, finns bland annat Babyshambles 'Pipedown' och den dök ju upp i skallen häromdan. Så här låter den:
Lyssnar du noga på 'Pipedown' känner du raskt igen en del toner från Junior Byles 'Fade Away':
Så, nu har du fått lite insyn i hur min skalle fungerar.
And feel like they're on top of the world,
They shall fade away, hear what I say"
Den här morgonen finns det en logisk linje till musiken som poppade upp i skallen. För nån vecka sen köpte jag Uncut för deras cd-samling med låtar som handlar om missbruk. På plattan, som har låtar från 1927 och framåt, finns bland annat Babyshambles 'Pipedown' och den dök ju upp i skallen häromdan. Så här låter den:
Lyssnar du noga på 'Pipedown' känner du raskt igen en del toner från Junior Byles 'Fade Away':
Så, nu har du fått lite insyn i hur min skalle fungerar.
tisdag 26 augusti 2008
Another battle was won and lost
"Sommar, sommar och sol,
havet och vinden och doft av kaprifol"
Såja, det var ett tag sen huvudet körde en "Snoddas". Sven-Ingvars är Snoddas. Och tvärt emot vad de flesta av er nu tror lägger jag inga negativa värderingar i det. Både Snoddas och Sven-Ingvars har gjort gulliga små örhängen som det går bra att tralla med till. Nog om detta.
***
Om skiten som inträffade på Råsunda igår kan man säkert skriva hur mycket som helst. Jag nöjer mig med att se en positiv sak mitt i eländet: Det fanns ett antal i Bajenklacken som lackade ur på idioterna. Därav slagsmålet. Tyvärr var de för få för att göra nån skillnad. Belackare från övriga klubbar kan säga vad fan de vill. Men när jag såg dem som försökte få bort ohyran blev jag stolt, för jag har inte sett liknande scener i nån annan klack när idioterna tar över. Kanske har jag fel, kanske är jag enögd. Men det känns som det en sån här dag behövs lite fokus på ljuset och inte bara på mörkret.
På frågan varför det fajtas, hade Generation X svaret redan 1978:
havet och vinden och doft av kaprifol"
Såja, det var ett tag sen huvudet körde en "Snoddas". Sven-Ingvars är Snoddas. Och tvärt emot vad de flesta av er nu tror lägger jag inga negativa värderingar i det. Både Snoddas och Sven-Ingvars har gjort gulliga små örhängen som det går bra att tralla med till. Nog om detta.
***
Om skiten som inträffade på Råsunda igår kan man säkert skriva hur mycket som helst. Jag nöjer mig med att se en positiv sak mitt i eländet: Det fanns ett antal i Bajenklacken som lackade ur på idioterna. Därav slagsmålet. Tyvärr var de för få för att göra nån skillnad. Belackare från övriga klubbar kan säga vad fan de vill. Men när jag såg dem som försökte få bort ohyran blev jag stolt, för jag har inte sett liknande scener i nån annan klack när idioterna tar över. Kanske har jag fel, kanske är jag enögd. Men det känns som det en sån här dag behövs lite fokus på ljuset och inte bara på mörkret.
På frågan varför det fajtas, hade Generation X svaret redan 1978:
"Another battle was won and lost
Down The Bishops End last night
Spotlights pick the kids in triumph
With a thousand scarves in flight, see how they run
Spring from the terraces in black and white
Young and old into the fight
Having fun
In South West Six
With violence for a fix
Kiss me, deadly, tonight"
måndag 25 augusti 2008
Inge kul
"Do your songs
Work out a fairer way
Can you play No fun
Oh what you think of that
Cause they wanted but..."
Så gick man i mål i går kväll. Ett par månaders arbete är över. Klart att jag åkte till 3V och satte mig med en tidning. Lite senare kom fotbollsvännerna. Vi gaggade om ditt och datt i ett par timmar. Det var skönt att sitta där en söndag och veta att dagen efter skulle jag inte behöva stiga upp. Det blev ett glas vin till maten och tre Urquell. Åkte hem vid halv tio-tiden. Klockan 05.30 vaknade jag i morse. Svettig, med huvudvärk och törst. Att livet är orättvist vet jag om, men kom igen! En ledig dag som jag hade tänkt använda till myscykling såg ut att gå åt helvete. Och det gjorde den. Huvudvärken sitter fortfarande i och jag känner mig småfebrig. Större delen av dan har spenderats i sängen, sovandes.
***
När det här inlägget skrivs lyssnar jag på några fina låtar från Babyshambles MySpace-sida.
***
I svt:s morgonsoffa satt de och summerade OS. Inte ett ord om att två av silvren togs av cyklister. Där kom Pamela Andersson lindrigt undan.
***
Jag lyckades faktiskt med en sak idag; beställa en ny bakväxel, nytt vevparti och ett nytt vevlager (allt Campagnolo) till Surlyn. Tack och lov hittad jag sakerna på rea, men det gick ändå på 1 300 kronor. Nåja, det är cykeln värd.
Work out a fairer way
Can you play No fun
Oh what you think of that
Cause they wanted but..."
Så gick man i mål i går kväll. Ett par månaders arbete är över. Klart att jag åkte till 3V och satte mig med en tidning. Lite senare kom fotbollsvännerna. Vi gaggade om ditt och datt i ett par timmar. Det var skönt att sitta där en söndag och veta att dagen efter skulle jag inte behöva stiga upp. Det blev ett glas vin till maten och tre Urquell. Åkte hem vid halv tio-tiden. Klockan 05.30 vaknade jag i morse. Svettig, med huvudvärk och törst. Att livet är orättvist vet jag om, men kom igen! En ledig dag som jag hade tänkt använda till myscykling såg ut att gå åt helvete. Och det gjorde den. Huvudvärken sitter fortfarande i och jag känner mig småfebrig. Större delen av dan har spenderats i sängen, sovandes.
***
När det här inlägget skrivs lyssnar jag på några fina låtar från Babyshambles MySpace-sida.
***
I svt:s morgonsoffa satt de och summerade OS. Inte ett ord om att två av silvren togs av cyklister. Där kom Pamela Andersson lindrigt undan.
***
Jag lyckades faktiskt med en sak idag; beställa en ny bakväxel, nytt vevparti och ett nytt vevlager (allt Campagnolo) till Surlyn. Tack och lov hittad jag sakerna på rea, men det gick ändå på 1 300 kronor. Nåja, det är cykeln värd.
lördag 23 augusti 2008
Do The Push & Pull
"Gimme a push gimme a pull
Gimme a llama gimme a mule
Gimme a donkey or gimme a horse
Down the avenue
So fine
In style"
Ok, jag vet att det här egentligen är fusk, det är dagens andra blogginlägg som inleder med en låt. Men låten kom jag att tänka på nu, efter nästan elva mil på sadeln. Och vad den får symbolisera är hur man med rätt cykelsällskap kan få elva mil att kännas som, tja vad ska vi dra till med? Fem mil? Nå hursomhelst, jag träffade Tant Augusta vid Kransen och där bestämde vi att det får bli en långtur, fast i lugnt tempo. Och det blev det. Lugnt och trevligt. Vi hade banan- och dryckespaus uppe vid klocktornet i Sorunda. Fikapaus vid bygdesgården vid Grindsjön. Avslutande bira fem och en halv timme, efter vårt möte vid i Kransen, på 3V. Skrev jag förresten att Tant Augusta och jag hade aldrig träffat varandra tidigare?
En annan bloggare valde sofflocket. Jag tror nog att det var mest synd för honom.
Gimme a llama gimme a mule
Gimme a donkey or gimme a horse
Down the avenue
So fine
In style"
Ok, jag vet att det här egentligen är fusk, det är dagens andra blogginlägg som inleder med en låt. Men låten kom jag att tänka på nu, efter nästan elva mil på sadeln. Och vad den får symbolisera är hur man med rätt cykelsällskap kan få elva mil att kännas som, tja vad ska vi dra till med? Fem mil? Nå hursomhelst, jag träffade Tant Augusta vid Kransen och där bestämde vi att det får bli en långtur, fast i lugnt tempo. Och det blev det. Lugnt och trevligt. Vi hade banan- och dryckespaus uppe vid klocktornet i Sorunda. Fikapaus vid bygdesgården vid Grindsjön. Avslutande bira fem och en halv timme, efter vårt möte vid i Kransen, på 3V. Skrev jag förresten att Tant Augusta och jag hade aldrig träffat varandra tidigare?
En annan bloggare valde sofflocket. Jag tror nog att det var mest synd för honom.
Please Do That Woodoo That You Do
"I'm sayin the Wailers will be there
the Damned, the Jam, the Clash
Maytals will be there
Dr. Feelgood too"
Woodoo. Det var det första jag tänkte när jag vaknade. Woodoo, jag är utsatt för woodoo. Varför annars går jag och tänker på - och nu i natt drömde om- en av arslena som sårade mig djupt i våras? Jag kan för min själ inte komma på nån annan anledning. Det måste helt klart vara woodoo. Är det nån som känner en schaman som kan få förbannelsen att upphöra? Eller ännu hellre, vända den. Jag hörde att den där feelgoodmia hade nån idé om att man ska försöka tänka goda tankar om dem som sårar en. Till slut försvinner bitterheten. Kanske är det så. Men det kan lika gärna vara så att mina mörka fantasier behöver få sin näring ett tag till. I drömmen började vi snacka med varandra, avvaktande. Det var obehagligt.
***
Ankan brukar köra en serie om saker som irriterar honom. En sak som gör mig skitirriterad är när folk inte svarar på sms. Hur jävla svårt kan det va att slänga ifrån sig ett par rader på en direkt fråga?
***
I den här videon finns, bortsett från en underbar låt, troligen världens snyggaste körmickstativ:
the Damned, the Jam, the Clash
Maytals will be there
Dr. Feelgood too"
Woodoo. Det var det första jag tänkte när jag vaknade. Woodoo, jag är utsatt för woodoo. Varför annars går jag och tänker på - och nu i natt drömde om- en av arslena som sårade mig djupt i våras? Jag kan för min själ inte komma på nån annan anledning. Det måste helt klart vara woodoo. Är det nån som känner en schaman som kan få förbannelsen att upphöra? Eller ännu hellre, vända den. Jag hörde att den där feelgoodmia hade nån idé om att man ska försöka tänka goda tankar om dem som sårar en. Till slut försvinner bitterheten. Kanske är det så. Men det kan lika gärna vara så att mina mörka fantasier behöver få sin näring ett tag till. I drömmen började vi snacka med varandra, avvaktande. Det var obehagligt.
***
Ankan brukar köra en serie om saker som irriterar honom. En sak som gör mig skitirriterad är när folk inte svarar på sms. Hur jävla svårt kan det va att slänga ifrån sig ett par rader på en direkt fråga?
***
I den här videon finns, bortsett från en underbar låt, troligen världens snyggaste körmickstativ:
torsdag 21 augusti 2008
Nu e're jul igen...
"It is pretty shitty
It is pretty shitty
It is pretty shitty
But I don't give a fuck"
Sveriges mest framträdande tomtenisse har sedan den 18 juni, av naturliga orsaker, varit som bortblåst från medialandskapet. Kanske har han suttit i nån salladsbar och förbannat livets orättvisor. Ja, inte att personalen saknat försäkringar och annat som vi som jobbar vitt tar för givet. Nej, snarare att allt fler inte längre tror på tomten och nissarna.
- Ja schka för faschicken visha'rom, mumlade han vid stängningsdags.
Och när vi nu lackar mot jul har arbetet i tomteverkstan återupptagits med full kraft.
It is pretty shitty
It is pretty shitty
But I don't give a fuck"
Sveriges mest framträdande tomtenisse har sedan den 18 juni, av naturliga orsaker, varit som bortblåst från medialandskapet. Kanske har han suttit i nån salladsbar och förbannat livets orättvisor. Ja, inte att personalen saknat försäkringar och annat som vi som jobbar vitt tar för givet. Nej, snarare att allt fler inte längre tror på tomten och nissarna.
- Ja schka för faschicken visha'rom, mumlade han vid stängningsdags.
Och när vi nu lackar mot jul har arbetet i tomteverkstan återupptagits med full kraft.
onsdag 20 augusti 2008
Hur känns det?
Tre silver. Så här långt. "Sveriges sämsta OS på 104 år!" skriker rubrikerna i dagens tidningar. Svenskans papperstidning säger 112 år. Sånt vet jag ingenting om. Och jag är inte heller riktigt säker på att jag bryr mig. Visst är det trist när en handfull medaljkandidater inte finns med på pallen. Men det är inte världens undergång för det. Vare sig för Sanna Kallur eller Therese Alshammar. Trots att envetna mikrofoner har stuckits upp under gråtsnoriga näsor och velat veta exakt hur djävligt det känns. Frågan, hur känns det? kan ibland vara bra för att det kan komma raka svar som ger bra rubriker. Samtidigt, finns det lägen då den faktiskt inte behövs, som när någon gråter mitt framför dig.
Tre silver. Så här långt. Två av dem i cykel. Det är inte utan att jag skulle vilja höra Chris Härenstam och Pamela Andersson summera OS. Eller nej, det vill jag faktiskt inte. Däremot skulle jag vilja fråga dem: Hur känns det att cykelgrenen räddade Sverige från ett fullständigt fiasko i detta OS?
***
Vilken låt jag vaknade med tänker jag inte berätta. Jag är nämligen skittrött på att det är nån låt som använts i reklamsyfte som jag sen får i skallen. Det spelar ingen roll om låten är bra eller ren dynga. Jag vill inte ha reklamlåtar i skallen. Punkt.
***
Jag långsint? Inte då.
Tre silver. Så här långt. Två av dem i cykel. Det är inte utan att jag skulle vilja höra Chris Härenstam och Pamela Andersson summera OS. Eller nej, det vill jag faktiskt inte. Däremot skulle jag vilja fråga dem: Hur känns det att cykelgrenen räddade Sverige från ett fullständigt fiasko i detta OS?
***
Vilken låt jag vaknade med tänker jag inte berätta. Jag är nämligen skittrött på att det är nån låt som använts i reklamsyfte som jag sen får i skallen. Det spelar ingen roll om låten är bra eller ren dynga. Jag vill inte ha reklamlåtar i skallen. Punkt.
***
Jag långsint? Inte då.
tisdag 19 augusti 2008
Basslines
Jag kan inte noter och det kan säkert inte de flesta av er heller, så att försöka redogöra för reggaebasgången jag hade i skallen i morse verkar minst sagt lönlöst. I stället tar vi den lätta vägen och bjuder på en låt. Låten är från U Roys platta Dread In A Babylon, som var den första reggaeplatta jag köpte. Vill du veta mer om U Roy 'The Godfaher' och 'The Originator' of all MC's, kan du läsa lite om honom här eller här. Skulle du till äventyrs inte ha plattan, skyll dig själv.
Ps. Videon ses på egen risk. Låten kan klassas som sexistisk. Ds
Ps. Videon ses på egen risk. Låten kan klassas som sexistisk. Ds
måndag 18 augusti 2008
Tillbaka i gruvan
"You load sixteen tons, what do ya get?
Another day older and deeper in debt
Saint Peter don't you call me 'cause I can't go
I owe my soul to the company store"
Finns det nån bättre måndagslåt än 16 Tons? Vem som egentligen har skrivit den lär vi aldrig få veta. Låten förknippas oftast med Ernie Ford och han får ofta cred för att ha skrivit den. Det har han nu inte, men hans version är fortfarande grym:
Och sen har vi, kanske, kompositörens Merle Travis (även om han i sin tur anklagas för att ha snott låten från en kis vid namn George S Davis, som i sin tur...):
Vintern 1979 - 1980 turnerade The Clash runt de brittiska öarna. Turnén var döpt till 16 Tons. Jag såg de två avslutande spelningarna i London. Joe Ely och Mikey Dread var förband. När de var klara släcktes ljuset i lokalen. Tonerna av Ernie Fords version dånade ut ur PA:t. När den sista tonen ringer ut hörs de snabba slagen på instrumenten som kollar att allt är på. Sen:
"Hello! Hello!"
Another day older and deeper in debt
Saint Peter don't you call me 'cause I can't go
I owe my soul to the company store"
Finns det nån bättre måndagslåt än 16 Tons? Vem som egentligen har skrivit den lär vi aldrig få veta. Låten förknippas oftast med Ernie Ford och han får ofta cred för att ha skrivit den. Det har han nu inte, men hans version är fortfarande grym:
Och sen har vi, kanske, kompositörens Merle Travis (även om han i sin tur anklagas för att ha snott låten från en kis vid namn George S Davis, som i sin tur...):
Vintern 1979 - 1980 turnerade The Clash runt de brittiska öarna. Turnén var döpt till 16 Tons. Jag såg de två avslutande spelningarna i London. Joe Ely och Mikey Dread var förband. När de var klara släcktes ljuset i lokalen. Tonerna av Ernie Fords version dånade ut ur PA:t. När den sista tonen ringer ut hörs de snabba slagen på instrumenten som kollar att allt är på. Sen:
"Hello! Hello!"
söndag 17 augusti 2008
Trött och glad
Vaknade strax efter fem. Inget läge att somna om då väckningen stod på 05.30. Gick upp och värmde på spaghettin och köttfärssåsen från igår. Hällde upp ett glas jos. Satte på kaffe och hämtade tidningen. Noterade med förvåningen att Majlard, den majlarden, fortfarande är kvar. Satt och funderade på hur det kan komma sig, utan att komma på en enda anledning. Hann göra morgonjympan innan det var dags att rulla iväg. I bilen på väg till Uppsala hade jag en spänd förväntan. Vad hade jag gett mig in på? Ok för att rulla runt Södertörn i ensamt majestät. Men cykla klunga! Aldrig gjort förr.
Innan jag vaknade drömde jag att jag lirade fotboll. Kanske gjorde jag det i sömnen också för ena vaden kändes stel när jag satt där i bilen och fylldes av tvivel. Väl framme fick vi våra nummerlappar. Eftersom vi hade anlänt i god tid fanns det alldeles för mycket tid till att gå omkring och titta på fincyklar. Och de andra cyklisterna. Med klubbtröjor. Valde att sätta mig i en mellangrupp och hoppas på det bästa. Sen bar det av. I minst en och halv mil satt jag alldeles för spänd med händer på bromsarna. Ögon gick som en pingisboll mellan framförvarande cyklist och täten. Det var skitläskigt. Och hur kul som helst. Tempot låg kring 30 km/h. För att få släppa krampgreppet om bromsarna bestämde jag mig för att gå upp och ta några förningar. Hur lätt som helst. Med vinden i ryggen. Och regnet som blötte ner allt som gick att blöta ned. Klarade backarna bra och fick till och med order om att slå av på tempot. Framme vid depån träffade vi den andra mellangruppen. Snabba gruppen hade gett sig iväg till Löwenströmska sjukhuset för att få i sig lite kaffe och hitta skydd från regnet. Planen om att alla skulle åka gemensamt från depån fick flyttas fram.
Vår grupp åt snabbt upp och precis när vi ska dra kommer det två motorcykelpoliser som undrar vad det är för lopp som vi cyklar. Nån berättar att det är ett välgörenhetslopp för Barncancerfonden. Sen slängs det käft i några minuter. Varpå nån annan undrar om de är vår eskort till Stockholm. Då garvar poliserna och säger att de kan eskortera oss förbi golftävlingen vid Arlanda stad. Vi rullar ut. Med två motorcykelpoliser framför oss med blåljusen på. Fy fan vad kul det var att ligga där längst fram i gruppen och se minerna från förvånade golfentusiaster. TdF någon? Efter ett par kilometer fick vi klara oss själva.
På Löwenströmska sjukhuset satt både snabba gruppen och den andra mellangruppen och fikade. Det blev en lång seg väntan. Långsamma gruppen var inte bara långsam den hade cyklat fel också. Till slut kommer en rapport om att de redan har passerat oss. Upp igen. Då jag hade hunnit bli lite kall bestämde jag mig för att köra på för att få upp värmen. Efter nån mil märker jag att jag är på väg att bli sist. I den snabba gruppen. Samåkningen är nu ett minne blott. Hänger på så gott det går. Då den delen av norra förorterna är Terra Nullius i min värld så vill jag för allt i världen inte bli avhängd. Blir det ändå vid Ulriksdals station. Tack och lov hade jag de andra hela tiden i sikte.
Strax nedanför Karolinska samlas vi igen. Efter en kvarts väntan dyker resten upp och i samlad tropp åker vi upp till Astrid Lindgrens barnsjukhus där en symbolisk gåva ämnades över. En av sponsorerna lovar också en gåva till sjukhuset. Jag, S och M bestämmer oss för att inte köra vidare till målet på Gärdet. Vi har uppnått det vi bestämde oss för att uppnå. Vårt mål ligger i stället på 3V i Kransen.
Jag kan lova att biffen med bea aldrig har smakat så gott som idag. Ölen behöver vi inte orda om.
Hemma. Det är svårt att få bort det trötta och nöjda flinet ur fejset. Jag grejade det! Och ryggen? Tja, den känns inte värre än vanligt. Om två veckor rullar vi igen.
***
Morgonlåt? 05.10? Glöm det.
Innan jag vaknade drömde jag att jag lirade fotboll. Kanske gjorde jag det i sömnen också för ena vaden kändes stel när jag satt där i bilen och fylldes av tvivel. Väl framme fick vi våra nummerlappar. Eftersom vi hade anlänt i god tid fanns det alldeles för mycket tid till att gå omkring och titta på fincyklar. Och de andra cyklisterna. Med klubbtröjor. Valde att sätta mig i en mellangrupp och hoppas på det bästa. Sen bar det av. I minst en och halv mil satt jag alldeles för spänd med händer på bromsarna. Ögon gick som en pingisboll mellan framförvarande cyklist och täten. Det var skitläskigt. Och hur kul som helst. Tempot låg kring 30 km/h. För att få släppa krampgreppet om bromsarna bestämde jag mig för att gå upp och ta några förningar. Hur lätt som helst. Med vinden i ryggen. Och regnet som blötte ner allt som gick att blöta ned. Klarade backarna bra och fick till och med order om att slå av på tempot. Framme vid depån träffade vi den andra mellangruppen. Snabba gruppen hade gett sig iväg till Löwenströmska sjukhuset för att få i sig lite kaffe och hitta skydd från regnet. Planen om att alla skulle åka gemensamt från depån fick flyttas fram.
Vår grupp åt snabbt upp och precis när vi ska dra kommer det två motorcykelpoliser som undrar vad det är för lopp som vi cyklar. Nån berättar att det är ett välgörenhetslopp för Barncancerfonden. Sen slängs det käft i några minuter. Varpå nån annan undrar om de är vår eskort till Stockholm. Då garvar poliserna och säger att de kan eskortera oss förbi golftävlingen vid Arlanda stad. Vi rullar ut. Med två motorcykelpoliser framför oss med blåljusen på. Fy fan vad kul det var att ligga där längst fram i gruppen och se minerna från förvånade golfentusiaster. TdF någon? Efter ett par kilometer fick vi klara oss själva.
På Löwenströmska sjukhuset satt både snabba gruppen och den andra mellangruppen och fikade. Det blev en lång seg väntan. Långsamma gruppen var inte bara långsam den hade cyklat fel också. Till slut kommer en rapport om att de redan har passerat oss. Upp igen. Då jag hade hunnit bli lite kall bestämde jag mig för att köra på för att få upp värmen. Efter nån mil märker jag att jag är på väg att bli sist. I den snabba gruppen. Samåkningen är nu ett minne blott. Hänger på så gott det går. Då den delen av norra förorterna är Terra Nullius i min värld så vill jag för allt i världen inte bli avhängd. Blir det ändå vid Ulriksdals station. Tack och lov hade jag de andra hela tiden i sikte.
Strax nedanför Karolinska samlas vi igen. Efter en kvarts väntan dyker resten upp och i samlad tropp åker vi upp till Astrid Lindgrens barnsjukhus där en symbolisk gåva ämnades över. En av sponsorerna lovar också en gåva till sjukhuset. Jag, S och M bestämmer oss för att inte köra vidare till målet på Gärdet. Vi har uppnått det vi bestämde oss för att uppnå. Vårt mål ligger i stället på 3V i Kransen.
Jag kan lova att biffen med bea aldrig har smakat så gott som idag. Ölen behöver vi inte orda om.
Hemma. Det är svårt att få bort det trötta och nöjda flinet ur fejset. Jag grejade det! Och ryggen? Tja, den känns inte värre än vanligt. Om två veckor rullar vi igen.
***
Morgonlåt? 05.10? Glöm det.
lördag 16 augusti 2008
Avslöjad!
Jag tog en lugn och kort tur idag och på vägen hem cyklade jag förbi Sportson i Kungens kurva. Jag har involverat dem i projektet att renovera Surlyn. Men nu skulle jag bara handla lite strumpor. Passade på att pumpa cykeln också. Då frågar J från Sportson om jag har en blogg. Jag svarar lite svävande.
- Det är nån som har en Surly som har skrivit ner oss. Att vi inte grejade att justera växlar.
- Jaha...
- Som brukar åka neråt Tullinge och Södertörn.
- Ja, då kan det ju bara vara jag, sa jag med ett generat leende. Men nu är det ju fixat. Eller så fixat det kan bli innan vi har bytt vevparti och växel, tillade jag urskuldande.
Nu har jag kollat upp vad jag skrev och inte var det nån kritik av deras jobb. Såvida inte man inte tar ett citat ur sitt sammanhang. Kanske är det vådan av att låta ett annat företag sköta omvärldsbevakningen, vad vet jag. Alldeles oavsett så är de förbannat trevliga på Sportson i Kurvan och hade jag trott att de inte klarade av jobbet hade knappast lämnat min kära Surly i deras vård.
***
Enlig IOC har Ara Abrahamian "kränkt den olympiska andan". Ah, den olympiska andan som tillåter övergrepp mot en tävlande för att skydda korrupta domare
- Det är nån som har en Surly som har skrivit ner oss. Att vi inte grejade att justera växlar.
- Jaha...
- Som brukar åka neråt Tullinge och Södertörn.
- Ja, då kan det ju bara vara jag, sa jag med ett generat leende. Men nu är det ju fixat. Eller så fixat det kan bli innan vi har bytt vevparti och växel, tillade jag urskuldande.
Nu har jag kollat upp vad jag skrev och inte var det nån kritik av deras jobb. Såvida inte man inte tar ett citat ur sitt sammanhang. Kanske är det vådan av att låta ett annat företag sköta omvärldsbevakningen, vad vet jag. Alldeles oavsett så är de förbannat trevliga på Sportson i Kurvan och hade jag trott att de inte klarade av jobbet hade knappast lämnat min kära Surly i deras vård.
***
Enlig IOC har Ara Abrahamian "kränkt den olympiska andan". Ah, den olympiska andan som tillåter övergrepp mot en tävlande för att skydda korrupta domare
Jammin'
Det är andra gången på kort tid som jag får synthfiguren från Dreadzones 'The Good The Bad And The Dread' i huvudet. Är du inloggad på last.m kan du höra den här (tror jag). Dreadzone och Original Rockers var nog de sista jag gick igång på från den engelska dansscenen i början på nittiotalet. Under en kort tid kombinerades det bästa från en mängd musikstilar, filminfluenser, kokades ner till ett coolt svängigt destillat som var helt oemotståndligt. Sen försvann glädjen och det blev skitnödigt och introvert.
Eftersom att jag inte hittar 'The Good The Bad And The Dread' får ni hålla till godo med Dreadzones hyllningslåt till jazztobak från samma platta:
***
I morgon bitti ringer väckarklockan 05.30 för att jag ska hinna käka frukost innan jag hoppar upp på Surlyn och ger mig iväg till Kransen där vi ska samlas för transport upp till Uppsala. Det blir mitt första motionslopp någonsin. Jag är lite orolig för om ryggen ska palla. Problemen med min rygg är att musklerna längs med ryggraden stelnar och börjar krampa. Jag kan känna av det efter två mil lika gärna som efter sex. Ofta går det bra om jag tar en kort paus och stretchar. Ibland går det inte bort och då är det bara att bita ihop och tänka hundra meter fram. Som jag har skrivit tidigare ligger min nuvarande maxdistans strax över sex mil. I morgon ska gränsen flyttas till åtta och en halv. Om ytterligare två veckor ska den upp till tio mil (obs pdf).
Eftersom att jag inte hittar 'The Good The Bad And The Dread' får ni hålla till godo med Dreadzones hyllningslåt till jazztobak från samma platta:
***
I morgon bitti ringer väckarklockan 05.30 för att jag ska hinna käka frukost innan jag hoppar upp på Surlyn och ger mig iväg till Kransen där vi ska samlas för transport upp till Uppsala. Det blir mitt första motionslopp någonsin. Jag är lite orolig för om ryggen ska palla. Problemen med min rygg är att musklerna längs med ryggraden stelnar och börjar krampa. Jag kan känna av det efter två mil lika gärna som efter sex. Ofta går det bra om jag tar en kort paus och stretchar. Ibland går det inte bort och då är det bara att bita ihop och tänka hundra meter fram. Som jag har skrivit tidigare ligger min nuvarande maxdistans strax över sex mil. I morgon ska gränsen flyttas till åtta och en halv. Om ytterligare två veckor ska den upp till tio mil (obs pdf).
fredag 15 augusti 2008
Goddag yxskaft
"Ho-chi-ka-ka-ho Co-Co
Ho-chi-ka-ka-ho Co-Co"
Jag kanske är gnällig, men jag tycker inte att frågorna jag ställde SJ över nätet var så där jättesvåra. Jag undrade bara om plats och hur många cyklar de accepterar på 07.11 tåget till Uppsala på söndag morgon och kostnad, allt med tanke på välgörenhetsloppet Ride of Hope. Nu, en vecka senare, svarar de på SJ kundtjänst:
"Tack för ditt mejl.
Från den 4 juni till och med 17 augusti kan vi erbjuda våra kunder att ta med sig cykeln på flera av SJs tåg. Priset för en cykelbiljett per sträcka är 112 kronor.
Mer information om vilka tåg samt sträckor som vi kan erbjuda cykelplats finns på vår hemsida under Resa med SJ/ På tåget/ Cykel på tåg
Du är även välkommen att kontakta SJ Inrikesavdelning på telefonnummer 0771-75 75 75, tonval 1.
Öppet M-F 06:00 22:00. L-S 08:00-22:00.
Med vänlig hälsning
SJ AB
L.W
Obs! Det går inte att svara på detta mejl om ärendenumret i ämnesraden ändras Obs!"
Vad säger man? Goddag yxskaft?
***
Dagens första yxskaft presenterade sig på Svenskans förstasida redan vid frukost; Jan Majlard, vem annars? I en upprörd krönika skriver han om Ara Abrahamians protest att: "33-åringens barnsliga gest vid prisceremonin var en ovärdig demonstration". Vad som dessutom i Majlards text blir viktigt, även om det bara är i en bisats, är var Abrahamian är född. Såna saker är ofta viktiga för Majlard. Som att Zlatan är jugge. Och att de är på ett visst sätt. Ofta har de något väldigt tydligt karaktärsdrag som det går att klanka ner på, som inte är lika fint som våra svenska karaktärsdrag. Såvida inte Zlatan hjular in bollen i mål, för då är det typiskt sydländskt artisteri! Det är så Majlards klocka tickar, som ett eget litet rasbiologiskt institut. I sin text om Abrahamian fastslår han slutligen: "Men de neutrala betraktare jag lyssnade med efteråt gav inte uttryck för att någon hårresande oförrätt hade ägt rum framför ögonen på den svenske förbundskaptenen Leo Mylläri." Vad han inte tar upp i sin text är hur Abrahamian förvägrades en videogranskning av situationen. Inte heller de vitt skilda skäl som domarna har angett till Abrahamians förlust. Det är inte utan att jag funderar på om de neutrala bedömare han hittade råkade vara de samlade matchdomarna. Alldeles oavsett går det att fråga sig vilket som är värst: Att "barnsligt" protestera mot en upplevd oförrätt eller att i sin okunnighet svartmåla någon annan offentligt.
Ho-chi-ka-ka-ho Co-Co"
Jag kanske är gnällig, men jag tycker inte att frågorna jag ställde SJ över nätet var så där jättesvåra. Jag undrade bara om plats och hur många cyklar de accepterar på 07.11 tåget till Uppsala på söndag morgon och kostnad, allt med tanke på välgörenhetsloppet Ride of Hope. Nu, en vecka senare, svarar de på SJ kundtjänst:
"Tack för ditt mejl.
Från den 4 juni till och med 17 augusti kan vi erbjuda våra kunder att ta med sig cykeln på flera av SJs tåg. Priset för en cykelbiljett per sträcka är 112 kronor.
Mer information om vilka tåg samt sträckor som vi kan erbjuda cykelplats finns på vår hemsida under Resa med SJ/ På tåget/ Cykel på tåg
Du är även välkommen att kontakta SJ Inrikesavdelning på telefonnummer 0771-75 75 75, tonval 1.
Öppet M-F 06:00 22:00. L-S 08:00-22:00.
Med vänlig hälsning
SJ AB
L.W
Obs! Det går inte att svara på detta mejl om ärendenumret i ämnesraden ändras Obs!"
Vad säger man? Goddag yxskaft?
***
Dagens första yxskaft presenterade sig på Svenskans förstasida redan vid frukost; Jan Majlard, vem annars? I en upprörd krönika skriver han om Ara Abrahamians protest att: "33-åringens barnsliga gest vid prisceremonin var en ovärdig demonstration". Vad som dessutom i Majlards text blir viktigt, även om det bara är i en bisats, är var Abrahamian är född. Såna saker är ofta viktiga för Majlard. Som att Zlatan är jugge. Och att de är på ett visst sätt. Ofta har de något väldigt tydligt karaktärsdrag som det går att klanka ner på, som inte är lika fint som våra svenska karaktärsdrag. Såvida inte Zlatan hjular in bollen i mål, för då är det typiskt sydländskt artisteri! Det är så Majlards klocka tickar, som ett eget litet rasbiologiskt institut. I sin text om Abrahamian fastslår han slutligen: "Men de neutrala betraktare jag lyssnade med efteråt gav inte uttryck för att någon hårresande oförrätt hade ägt rum framför ögonen på den svenske förbundskaptenen Leo Mylläri." Vad han inte tar upp i sin text är hur Abrahamian förvägrades en videogranskning av situationen. Inte heller de vitt skilda skäl som domarna har angett till Abrahamians förlust. Det är inte utan att jag funderar på om de neutrala bedömare han hittade råkade vara de samlade matchdomarna. Alldeles oavsett går det att fråga sig vilket som är värst: Att "barnsligt" protestera mot en upplevd oförrätt eller att i sin okunnighet svartmåla någon annan offentligt.
torsdag 14 augusti 2008
Too Much Monkey Business
"Va e're som stinker så jävligt"
Det finns de som hävdar att privatiseringar inom vården ökar effektiviseringen. Och det kan säkert ha sin riktighet när det gäller mindre vårdinrättningar. Samtidigt är det minst sagt märkligt att de chefer som ena dan uppenbarligen inte klarade av att effektivisera, nästa dag klarar av det, då stålarna landar i egen ficka. I dag skriver Svenskan om ett minst sagt hårresande exempel, Maria beroendecentrum som förra året hade en aktieutdelning på 84 miljoner kronor. Vd, Lotta Ormarken, säger:
- Vi går med vinst för att vi slimmat organisationen och har en hängiven personal.
Jag tror säkert att de har en hängiven personal. Men det är inte utan att jag frågar mig hur en verksamhet av Maria beroendecentrums slag kan slimmas ned med 84 miljoner. Jag får inte ihop det. Att ett företag som dem på årsbasis kan göra en vinst på 84 miljoner inom vården är faktiskt hårresande. Det handlar trots allt om pengar som du och jag har betalat in via skatt.
Av och till kommer rapporter om hur svårt det är för missbrukare att kunna komma in på vårdinrättningar. De långa kötiderna leder inte sällan till att det är för sent. För att uttrycka saken bildligt: Missbrukaren dog i väntrummet. Hur många fler vårdplatser skulle 84 miljoner kunna ge?
Dessvärre är inte Maria beroendecentrum det enda företaget inom missbruksvården som gör mångmiljonvinster. Jag tror inte ett dugg på att den vård som erbjuds idag är den kostnadseffektivaste eller ens den bästa. Jag tror att missbruksvården behöver en ordentlig genomsyn och därefter ett nationellt program som sätter missbrukar intressen i centrum och inte vårdbolagens.
Sist jag såg min gamle kompis J satt han fortfarande väntrummet. Kanske sitter han där än. Kanske ligger han på Södra kyrkogården.
***
Förresten, är det nån som vet om SJ har gått i konkurs? Jag menar, det har nu gått sex dagar sen jag ställde en fråga via deras webbformulär första gången. I måndags ställde jag samma fråga en gång till. Det enda som har hänt hittills är att jag har fått deras autosvar om att de mottagit frågan. Min fråga gällde hur många cyklar de kommer att acceptera på avgången till Uppsala från Stockholm klockan 07.11, då starten på på välgörenhetsloppet Ride of Hope går klockan 09.00 på söndag morgon. Nu sitter jag inte i skiten, jag har fixat skjuts. Men trots det är jag nyfiken på vad jag får för svar och framför allt NÄR SJ kommer att leverera ett svar. Vad tror du?
Det finns de som hävdar att privatiseringar inom vården ökar effektiviseringen. Och det kan säkert ha sin riktighet när det gäller mindre vårdinrättningar. Samtidigt är det minst sagt märkligt att de chefer som ena dan uppenbarligen inte klarade av att effektivisera, nästa dag klarar av det, då stålarna landar i egen ficka. I dag skriver Svenskan om ett minst sagt hårresande exempel, Maria beroendecentrum som förra året hade en aktieutdelning på 84 miljoner kronor. Vd, Lotta Ormarken, säger:
- Vi går med vinst för att vi slimmat organisationen och har en hängiven personal.
Jag tror säkert att de har en hängiven personal. Men det är inte utan att jag frågar mig hur en verksamhet av Maria beroendecentrums slag kan slimmas ned med 84 miljoner. Jag får inte ihop det. Att ett företag som dem på årsbasis kan göra en vinst på 84 miljoner inom vården är faktiskt hårresande. Det handlar trots allt om pengar som du och jag har betalat in via skatt.
Av och till kommer rapporter om hur svårt det är för missbrukare att kunna komma in på vårdinrättningar. De långa kötiderna leder inte sällan till att det är för sent. För att uttrycka saken bildligt: Missbrukaren dog i väntrummet. Hur många fler vårdplatser skulle 84 miljoner kunna ge?
Dessvärre är inte Maria beroendecentrum det enda företaget inom missbruksvården som gör mångmiljonvinster. Jag tror inte ett dugg på att den vård som erbjuds idag är den kostnadseffektivaste eller ens den bästa. Jag tror att missbruksvården behöver en ordentlig genomsyn och därefter ett nationellt program som sätter missbrukar intressen i centrum och inte vårdbolagens.
Sist jag såg min gamle kompis J satt han fortfarande väntrummet. Kanske sitter han där än. Kanske ligger han på Södra kyrkogården.
***
Förresten, är det nån som vet om SJ har gått i konkurs? Jag menar, det har nu gått sex dagar sen jag ställde en fråga via deras webbformulär första gången. I måndags ställde jag samma fråga en gång till. Det enda som har hänt hittills är att jag har fått deras autosvar om att de mottagit frågan. Min fråga gällde hur många cyklar de kommer att acceptera på avgången till Uppsala från Stockholm klockan 07.11, då starten på på välgörenhetsloppet Ride of Hope går klockan 09.00 på söndag morgon. Nu sitter jag inte i skiten, jag har fixat skjuts. Men trots det är jag nyfiken på vad jag får för svar och framför allt NÄR SJ kommer att leverera ett svar. Vad tror du?
onsdag 13 augusti 2008
Tack, det räcker nu
"If you say there ain't no way that I could know
If you say I aim too high from down below
Well, say you're not 'cause when I'm gone
You'll be callin' but I won't be at the phone"
Jag börjar tröttna. Bra låtar hamnar i reklam. Låtarna hamnar i mitt huvud. I morse var det Lykke Li. I morgon säljer väl Bob Dylan läppstift med The Times They Are A-Changin'. Och jag kommer att nynna med som en duktig idiot. Men jag förstår fortfarande inte hur reklamarna tänker. Borde inte en produkt sälja bättre med Christer Sjögren än med Bob Dylan? Men som jag varit inne på tidigare är det väl reklamarnas egen hiphetsfaktor på Spyan som avgör vilka låtar som landar i reklamen. Inte folkligheten.
If you say I aim too high from down below
Well, say you're not 'cause when I'm gone
You'll be callin' but I won't be at the phone"
Jag börjar tröttna. Bra låtar hamnar i reklam. Låtarna hamnar i mitt huvud. I morse var det Lykke Li. I morgon säljer väl Bob Dylan läppstift med The Times They Are A-Changin'. Och jag kommer att nynna med som en duktig idiot. Men jag förstår fortfarande inte hur reklamarna tänker. Borde inte en produkt sälja bättre med Christer Sjögren än med Bob Dylan? Men som jag varit inne på tidigare är det väl reklamarnas egen hiphetsfaktor på Spyan som avgör vilka låtar som landar i reklamen. Inte folkligheten.
***
Jag har haft lite mycket att göra så jag har inte hunnit berätta om det vackra sommarskyfallet vi hade i tio minuter i måndags. Så här såg det ut:
You gotta run, run, run
Många bäckar små...
***
Apropå kommunikation, tror ni SJ har svarat än?
tisdag 12 augusti 2008
SJ, SJ gamle vän konstigt att du lever än
Det går inte. Jag kan inte avhålla mig från att fortsätta raljera över SJ som ett döende serviceföretag. Det har nu gått 24 timmar sedan min påminnelse om min resefråga. 96 timmar sedan jag skickade frågan första gången. Fortfarande inget annat svar än att de har tagit emot mitt ärende. Björn Rosenberg trampade i klaveret genom att säga att Norge var den sista sovjetstaten när han trodde att bandspelaren var avstängd. Jag vet inte om han hade rätt. Däremot börjar jag misstänka att SJ, trots sina fåfänga och alltigenom urusla försök att leka privat kommunikationsföretag, nog är det sista sovjetföretaget. För att göra komiken total sitter den gamle moderatledaren Ulf Adelsohn ordförande för styrelsen. Det kan förvisso förklara bristande miljöhänsyn och en del tossigheter när det gäller att planera en resa med tåg från plats a till plats b i dessa avregleringarnas tidevarv. Men kommunikation brukar ju moderaterna vara rätt bra på. Även om den är enkelspårig. När det gäller SJ tycks den numera vara totalt obefintlig.
***
Förresten är det nån som vet var man köper en vanlig mobiltelefon, ni vet en sån man pratar och sms:ar i, utan en massa andra onödiga saker som video, kamera, dator, gps, fotboja, wap, swat, nhl och allt vad de nu innehåller. Min alldeles helt vanliga, fast i butikerna högst ovanliga, mobil gick nämligen sönder i går när jag gjorde en liten vurpa på cykeln.
UPPDATERING:
Tänka sig! Jag hittade en vanlig mobil. På Clas Ohlson. För 398 pengar.
***
Förresten är det nån som vet var man köper en vanlig mobiltelefon, ni vet en sån man pratar och sms:ar i, utan en massa andra onödiga saker som video, kamera, dator, gps, fotboja, wap, swat, nhl och allt vad de nu innehåller. Min alldeles helt vanliga, fast i butikerna högst ovanliga, mobil gick nämligen sönder i går när jag gjorde en liten vurpa på cykeln.
UPPDATERING:
Tänka sig! Jag hittade en vanlig mobil. På Clas Ohlson. För 398 pengar.
måndag 11 augusti 2008
Train in Vain
"the sun won't shine my way again
lucky moon was on the wane
oh I'll never see a star again
in the pouring pouring rain"
Jag vaknade klockan 05.23 i morse av att regnet slog mot fönsterbläcken. Nästan omedelbart hörde jag i mitt huvud Joe Strummer nynna på Pouring Rain. Satte på tv:n och såg hur Michael Phelps och det amerikanska simlaget krossade ytterligare ett världsrekord. Det är lite läskigt med hur mycket som världsrekorden krossas i simbassängerna borta i Peking. Jag har lite svårt att ta till mig att ett material kan betyda så mycket.
***
SJ går från klarhet till klarhet. I fredags morse skickade jag en fråga via deras webbformulär till dem. Tror ni att jag hann få nåt svar innan jag gick hem från jobbet? I min enfald tänkte jag att de kanske hade fått tummen ur röven över helgen. Icke då. Skickade en liten syrlig påminnelse för en och en halv timme sen. Men inget händer. Tanken bakom webbformulär är väl ändå att det ska gå fort och att kunderna ska slippa sitta och vänta i nån kö med en lur i handen. Men frågan är om inte det är att föredra framför obefintlig service över nätet. Kan inte riksdagen göra nåt åt eländet? Lite tydliga gröna ägardirektiv om jag får be. Använd miljöaspekten till att reducera biljettpriserna. Cyklar välkomna på alla linjer. Alltid. Kräv av SJ att de ska hålla en klar och tydlig prissättning. Utan auktionstrams. Kräv att SJ:s informationsavdelning utbildas till att bli världen mest serviceinriktade. Helst innan söndag.
***
I kväll lirar Bajen borta mot Sundsvall. Jag kommer fortfarande ihåg hamburgarna jag glufsade i mig under en fullständigt ointressant match hösten 2001. I kväll hoppas jag dock på att norrlandsfönstret spikas igen.
lucky moon was on the wane
oh I'll never see a star again
in the pouring pouring rain"
Jag vaknade klockan 05.23 i morse av att regnet slog mot fönsterbläcken. Nästan omedelbart hörde jag i mitt huvud Joe Strummer nynna på Pouring Rain. Satte på tv:n och såg hur Michael Phelps och det amerikanska simlaget krossade ytterligare ett världsrekord. Det är lite läskigt med hur mycket som världsrekorden krossas i simbassängerna borta i Peking. Jag har lite svårt att ta till mig att ett material kan betyda så mycket.
***
SJ går från klarhet till klarhet. I fredags morse skickade jag en fråga via deras webbformulär till dem. Tror ni att jag hann få nåt svar innan jag gick hem från jobbet? I min enfald tänkte jag att de kanske hade fått tummen ur röven över helgen. Icke då. Skickade en liten syrlig påminnelse för en och en halv timme sen. Men inget händer. Tanken bakom webbformulär är väl ändå att det ska gå fort och att kunderna ska slippa sitta och vänta i nån kö med en lur i handen. Men frågan är om inte det är att föredra framför obefintlig service över nätet. Kan inte riksdagen göra nåt åt eländet? Lite tydliga gröna ägardirektiv om jag får be. Använd miljöaspekten till att reducera biljettpriserna. Cyklar välkomna på alla linjer. Alltid. Kräv av SJ att de ska hålla en klar och tydlig prissättning. Utan auktionstrams. Kräv att SJ:s informationsavdelning utbildas till att bli världen mest serviceinriktade. Helst innan söndag.
***
I kväll lirar Bajen borta mot Sundsvall. Jag kommer fortfarande ihåg hamburgarna jag glufsade i mig under en fullständigt ointressant match hösten 2001. I kväll hoppas jag dock på att norrlandsfönstret spikas igen.
söndag 10 augusti 2008
Seg söndag
"Everynight mi go to sleep mi have wet dreams
Everynight mi go to sleep mi have wet dreams"
Igår var jag, hur ska jag nu uttrycka saken; lätt indisponibel. Först vid halvsextiden på eftermiddagen kom jag upp ur sängen. Endast för att ta mig ned till pizzerian för en kombinerad frukost/lunch/middag. Sen återvände jag raskt till sängen igen. Idag fick jag dyrt betala för fredagens utsvävningar: Efter Pålakvarn vid Södertäljevägen hade jag gelé i benen och spyan i halsen. Då är det kul att veta att man har kommit nästan halvägs. Det vara bara att lägga i en lättare växel, öppna hjälmspännet, andas och tänka hundra meter till, hundra meter till, hundra meter till, hundra meter till. Till slut kom jag fram till Ådran, men idag struntade jag i att sätta mig där och mysa. Pumpade bara framhjulet och fortsatte. Väl hemma tappade jag upp ett grunt bad, slängde i fem petflaskor fyllda med is och satte mig. Det var, kallt. Vad trodde du? Det blev med andra ord inget testande av gränserna den här helgen, utan cirka sex mil idag igen.
***
Buzzcocks var förvånansvärt vitala i fredags. Trots Steve Diggle mot slutet gjorde vad han kunde för att tönta till giget. En hel drös med stadionrockmanér a la PeteTownshend klonad till en glad mupp passar rätt dåligt i ett pop-punkband. Men Pete Shelley, Tony Barber och Danny Farrant höll ihop det hela med en energi som inte många 45-plusiga gubbar klarar av.
***
Emma Johansson tog OS-silver! Vad var oddsen på det?
Everynight mi go to sleep mi have wet dreams"
Igår var jag, hur ska jag nu uttrycka saken; lätt indisponibel. Först vid halvsextiden på eftermiddagen kom jag upp ur sängen. Endast för att ta mig ned till pizzerian för en kombinerad frukost/lunch/middag. Sen återvände jag raskt till sängen igen. Idag fick jag dyrt betala för fredagens utsvävningar: Efter Pålakvarn vid Södertäljevägen hade jag gelé i benen och spyan i halsen. Då är det kul att veta att man har kommit nästan halvägs. Det vara bara att lägga i en lättare växel, öppna hjälmspännet, andas och tänka hundra meter till, hundra meter till, hundra meter till, hundra meter till. Till slut kom jag fram till Ådran, men idag struntade jag i att sätta mig där och mysa. Pumpade bara framhjulet och fortsatte. Väl hemma tappade jag upp ett grunt bad, slängde i fem petflaskor fyllda med is och satte mig. Det var, kallt. Vad trodde du? Det blev med andra ord inget testande av gränserna den här helgen, utan cirka sex mil idag igen.
***
Buzzcocks var förvånansvärt vitala i fredags. Trots Steve Diggle mot slutet gjorde vad han kunde för att tönta till giget. En hel drös med stadionrockmanér a la PeteTownshend klonad till en glad mupp passar rätt dåligt i ett pop-punkband. Men Pete Shelley, Tony Barber och Danny Farrant höll ihop det hela med en energi som inte många 45-plusiga gubbar klarar av.
***
Emma Johansson tog OS-silver! Vad var oddsen på det?
fredag 8 augusti 2008
What Do I Get?
"Why must you record my phone calls?
are you planing a bootleg LP?
Said you've been threatened by gangsters
Now it's you, that's threatening me"*
Ikväll spelar Buzzcocks på Medis och det är ju klart att jag går dit. Buzzcocks var ju det där stora lilla bandet, du vet. Ett band vars storhet jag begripit först långt senare. Då, när det begav sig, fastnade jag föga förvånande för 'Ever Fallin In Love' och 'Orgasm Adict', men inte så mycket mer. Idag när jag ibland stoppar in en samling-cd med dem förvånas jag ofta över hur modernt det låter. Men så är det ju med en del band; de kan flyga iväg på en "ny" våg och när vågen har strandat och all bråte som följt med ligger där på stranden är det ytterst lite som har nån glans kvar. Buzzcoks är ett av banden från punken med vars låtar du fortfarande kan trä ett vackert pärlhalsband.
Var förbi cykelmeken igår. Det lär inte bli nån nyrenoverad Surly till Ride Of Hope. Höll på att komma ur affären med en Nishiki Criterium i stället. Men jag är verkligen inte säker på att det är en cykel till jag behöver mest. Fast då skulle jag kunna sätta på lite fetare svålar på Surlyn och göra den till en bruks- och grusvägsjonne. Ah, vilket lyxproblem...
* Tillägnas regeringen och de borgerliga partierna. Tack till Pinch som gjorde kopplingen först.
are you planing a bootleg LP?
Said you've been threatened by gangsters
Now it's you, that's threatening me"*
Ikväll spelar Buzzcocks på Medis och det är ju klart att jag går dit. Buzzcocks var ju det där stora lilla bandet, du vet. Ett band vars storhet jag begripit först långt senare. Då, när det begav sig, fastnade jag föga förvånande för 'Ever Fallin In Love' och 'Orgasm Adict', men inte så mycket mer. Idag när jag ibland stoppar in en samling-cd med dem förvånas jag ofta över hur modernt det låter. Men så är det ju med en del band; de kan flyga iväg på en "ny" våg och när vågen har strandat och all bråte som följt med ligger där på stranden är det ytterst lite som har nån glans kvar. Buzzcoks är ett av banden från punken med vars låtar du fortfarande kan trä ett vackert pärlhalsband.
Var förbi cykelmeken igår. Det lär inte bli nån nyrenoverad Surly till Ride Of Hope. Höll på att komma ur affären med en Nishiki Criterium i stället. Men jag är verkligen inte säker på att det är en cykel till jag behöver mest. Fast då skulle jag kunna sätta på lite fetare svålar på Surlyn och göra den till en bruks- och grusvägsjonne. Ah, vilket lyxproblem...
* Tillägnas regeringen och de borgerliga partierna. Tack till Pinch som gjorde kopplingen först.
torsdag 7 augusti 2008
Dags att testa gränserna?
"Isn't it rich, isn't it queer
Losing my timing this late in my career
But where are the clowns - send in the clowns (there ought to be clowns)
Well maybe next year"
Grå, grå, grå. Inte de bästa förutsättningarna för att "göra nåt somrigt". Det känns som projektet börjar bli otursförföljt. Antalet soldagar under produktionsdagarna kan räknas på ena handens fingrar. Och när de väl inträffat har intervjuobjekten lyst med sin frånvaro. Hade semestern varit lika grå skulle jag anat en personlig konspiration mot mig från Guds sida. Sätter allt hopp till nästa vecka.
***
På tal om otursförföljd, cykelmeken har inte ringt än vilket innebär att hoppet om att få cykla en nyrenoverad Surly den 17 augusti tynar bort i takt med varje timmes uteblivet samtal. Egentligen är det ingen större fara på taket, men det vore skönt om växlarna skötte sig klanderfritt och kedjan roterade där den ska rotera i stället för vid sidan av. Petitesser! Se positivt på det hela. Idag inleds cykelreorna...
Satt framför datorn och letade efter en ny Södertörnsrunda igår. Hittade en som jag tror kan bli hur bra som helst. Jag har redan cyklat så gott som hela vägen, fast på andra rundor. Problemet är att jag inte vet om ryggen pallar cirka 10 mil än. Hittills klarar den omkring sex mil. Vilket är tre mer än för ett år sedan, då Västerhaninge - Ösmo gjorde ryggen så stel att jag nästan skrek i de sista backarna. Idag tror jag att ryggen klarar längre turer än sex mil, men då handlar det om att verkligen hitta mitt eget tempo och inte jaga nån annans. Nästa söndag lär jag bli varse. Men det vore skönt att testa gränserna redan i helgen.
***
Och när vi ändå är inne på otur, vad ska man säga om damlandslaget i fotboll? Inte en premiärseger på jag vet inte hur länge, var det tio bast? Det kan man kalla otur!
Losing my timing this late in my career
But where are the clowns - send in the clowns (there ought to be clowns)
Well maybe next year"
Grå, grå, grå. Inte de bästa förutsättningarna för att "göra nåt somrigt". Det känns som projektet börjar bli otursförföljt. Antalet soldagar under produktionsdagarna kan räknas på ena handens fingrar. Och när de väl inträffat har intervjuobjekten lyst med sin frånvaro. Hade semestern varit lika grå skulle jag anat en personlig konspiration mot mig från Guds sida. Sätter allt hopp till nästa vecka.
***
På tal om otursförföljd, cykelmeken har inte ringt än vilket innebär att hoppet om att få cykla en nyrenoverad Surly den 17 augusti tynar bort i takt med varje timmes uteblivet samtal. Egentligen är det ingen större fara på taket, men det vore skönt om växlarna skötte sig klanderfritt och kedjan roterade där den ska rotera i stället för vid sidan av. Petitesser! Se positivt på det hela. Idag inleds cykelreorna...
Satt framför datorn och letade efter en ny Södertörnsrunda igår. Hittade en som jag tror kan bli hur bra som helst. Jag har redan cyklat så gott som hela vägen, fast på andra rundor. Problemet är att jag inte vet om ryggen pallar cirka 10 mil än. Hittills klarar den omkring sex mil. Vilket är tre mer än för ett år sedan, då Västerhaninge - Ösmo gjorde ryggen så stel att jag nästan skrek i de sista backarna. Idag tror jag att ryggen klarar längre turer än sex mil, men då handlar det om att verkligen hitta mitt eget tempo och inte jaga nån annans. Nästa söndag lär jag bli varse. Men det vore skönt att testa gränserna redan i helgen.
***
Och när vi ändå är inne på otur, vad ska man säga om damlandslaget i fotboll? Inte en premiärseger på jag vet inte hur länge, var det tio bast? Det kan man kalla otur!
tisdag 5 augusti 2008
Ride Baby Ride
Semestern är slut. Var på jobbet igår. Jobbade hemma idag. Hur skönt som helst och precis en sådan mjukstart som varenda en kan behöva. Försökte lura några arbetskamrater att vi ska ställa upp på Ride of Hope och lyckades ganska bra. En är på och två har sagt kanske. Ride of Hope är ett välgörenhetslopp där anmälningsavgifter samt pengagåvor går till Barncancerfonden. Cykelloppet startar i Lund och går i mål i Stockholm. Man kan välja att cykla hela loppet eller ta deletapper. I vårt fall blir det Uppsala - Stockholm.
Har jag lite tur hinner jag få Surlyn servad innan dess. Jag har bestämt mig för att ta kostnaden för nytt Campagnolo vevparti och ny bakväxel i stället för att köpa en ny hoj. Anledningen är enkel. Jag kommer aldrig att göra mig av med Surlyn och då är det lika bra att fixa till alla skavanker så att den funkar som den ska. Det är den värd.
Jag har även lagt upp två nya länkar under rubriken Vi rullar. Den första går till Johan som gillar att ställa upp på långlopp och den andra till Tant Augusta som också cyklar långt, till exempel till Dorotea från Stockholm. Att läsa deras bloggar är för mig ren och skär inspiration.
Har jag lite tur hinner jag få Surlyn servad innan dess. Jag har bestämt mig för att ta kostnaden för nytt Campagnolo vevparti och ny bakväxel i stället för att köpa en ny hoj. Anledningen är enkel. Jag kommer aldrig att göra mig av med Surlyn och då är det lika bra att fixa till alla skavanker så att den funkar som den ska. Det är den värd.
Jag har även lagt upp två nya länkar under rubriken Vi rullar. Den första går till Johan som gillar att ställa upp på långlopp och den andra till Tant Augusta som också cyklar långt, till exempel till Dorotea från Stockholm. Att läsa deras bloggar är för mig ren och skär inspiration.
söndag 3 augusti 2008
The Street Parade
"Wanna Die In Beat City And Go, Go, Go
You Can't Come With Me Cause You're Just Too Slow
Inject The Stars Make Them Glow
Put Up A Fight And Put On A Show"
Det privata är det mest politiska. Pride-paraden samlade 45 000 igår. Senast en demonstration var i närheten av de siffrorna var väl dagarna innan Bush och Blair anföll Irak. Sossarnas och vänsterns demonstrationståg, här i stan, samlar i bästa fall mellan 10-15 000 var. Och då menar jag verkligen i bästa fall. Sanningen är nog att de ligger mellan 5-10 000 var. Protesttågen mot försämringarna i a-kassan fick väl knappt ihop 10 000 första året och den senaste i november 2 500. I början av sommaren var det ett protestmöte mot försämringar i sjukförsäkringen. Var det 2 000 samlade på Mynttorget? Så går det att forsätta listan. Nånstans stämmer det till eftertanke. Det är inte så att jag ogillar Pride-paraden. Inte alls. Jag är så pass "PK" att jag gillar den och tycker att den är viktig. Jag ser på Pride-paraden som i första hand en medborgarrättsmarsch, i andra hand som det privata ställningstagandet att "komma ut" och i tredje hand har det blivit ett sätt för oss hetros att visa vår sympati. Och så länge "bög" används som skälsord på skolgårdarna och så länge som homosexualitet tydligen provocerar så mycket att en del unga män måste slå ned nån för att de flirtar eller visar känslor offentligt är Pride skitviktigt.
Men som sagt, det stämmer till eftertanke att Pride-paraden samlar fler människor än vilka andra protesttåg som helst. Rätten till sin sexuella läggning är viktig, men är det den absolut viktigaste politiska frågan? Eller kanske är det så enkelt att arbetarrörelsen har nåt att lära av Pride?
You Can't Come With Me Cause You're Just Too Slow
Inject The Stars Make Them Glow
Put Up A Fight And Put On A Show"
Det privata är det mest politiska. Pride-paraden samlade 45 000 igår. Senast en demonstration var i närheten av de siffrorna var väl dagarna innan Bush och Blair anföll Irak. Sossarnas och vänsterns demonstrationståg, här i stan, samlar i bästa fall mellan 10-15 000 var. Och då menar jag verkligen i bästa fall. Sanningen är nog att de ligger mellan 5-10 000 var. Protesttågen mot försämringarna i a-kassan fick väl knappt ihop 10 000 första året och den senaste i november 2 500. I början av sommaren var det ett protestmöte mot försämringar i sjukförsäkringen. Var det 2 000 samlade på Mynttorget? Så går det att forsätta listan. Nånstans stämmer det till eftertanke. Det är inte så att jag ogillar Pride-paraden. Inte alls. Jag är så pass "PK" att jag gillar den och tycker att den är viktig. Jag ser på Pride-paraden som i första hand en medborgarrättsmarsch, i andra hand som det privata ställningstagandet att "komma ut" och i tredje hand har det blivit ett sätt för oss hetros att visa vår sympati. Och så länge "bög" används som skälsord på skolgårdarna och så länge som homosexualitet tydligen provocerar så mycket att en del unga män måste slå ned nån för att de flirtar eller visar känslor offentligt är Pride skitviktigt.
Men som sagt, det stämmer till eftertanke att Pride-paraden samlar fler människor än vilka andra protesttåg som helst. Rätten till sin sexuella läggning är viktig, men är det den absolut viktigaste politiska frågan? Eller kanske är det så enkelt att arbetarrörelsen har nåt att lära av Pride?
lördag 2 augusti 2008
What The Hell Is Wrong With Me?
Det här var märkligt. Jag har ju den egna bloggen som startsida på Explorern. Och nu när jag tänkte ljuga ihop nåt oinspirerat inlägg poppade följande meddelande upp:
Bakom det lilla felmeddelandet ser jag min blogg hur klart som helst. Klickar jag OK eller stäng försvinner både meddelande och blogg. Tänkte att det kanske är fel på Blogger, men inte då. Hos Clive kan jag hälsa på. Även hos Jah, Slow Motion och hos de Smutsiga detaljerna som också har Blogger. Det är bara min egen blogg som nekas mig. Hos Explorer. När jag tar mig ut med Firefoxen och uppsöker min hemadress får jag inget felmeddelande alls och kan skriva det här inlägget. Förklara det om du kan. För jag begriper inte ett jota.
Det gick inte att öppna Internet-platsen http://sangerfrannedrebotten.blogspot.com
Åtgärden avbröts.
Åtgärden avbröts.
Bakom det lilla felmeddelandet ser jag min blogg hur klart som helst. Klickar jag OK eller stäng försvinner både meddelande och blogg. Tänkte att det kanske är fel på Blogger, men inte då. Hos Clive kan jag hälsa på. Även hos Jah, Slow Motion och hos de Smutsiga detaljerna som också har Blogger. Det är bara min egen blogg som nekas mig. Hos Explorer. När jag tar mig ut med Firefoxen och uppsöker min hemadress får jag inget felmeddelande alls och kan skriva det här inlägget. Förklara det om du kan. För jag begriper inte ett jota.
fredag 1 augusti 2008
14-7 i doping
"Hej, hej snubbar fula gubbar, stöter på sin dotters kompisar.
Hej, hej snubbar gamla gubbar, flicker akta er för pop-farfar"
Innan OS ens har börjat kommer dopingskandalerna. Och föga förvånande är det inom friidrotten. Sju ryskor har försökt byta ut sina pissprov i hopp om att ingen ska märka nåt. Två rumänskor har torskat med spår av epo i blodet. Tidigare i juli torskade ytterligare en. Alla inom grenen 1500 meter. Så nu har Rumänien inget dam-lag i grenen. Trots att vi nu har tio dopingfall inom en månad - jag kan nog ha missat några - så är kritiken inte alls lika hård som mot cykelsporten. Än så länge har jag inte läst några krönikörer eller sportkommentatorer som tycker att man ska lägga ned friidrotten likt Chris Härenstam förra året:
– Trovärdigheten är borta. Det är fruktansvärt att sporten får så stor uppmärksamhet. Jag tycker inte sporten ska ha någon uppmärksamhet.
Eller Pamela Andersson i Expressen:
"Ok, ni är inte jättemånga (högst 55 000 när jag kollar MMS-mätningarna), men jag måste ändå fråga er som kollar på Tour de France : fattar ni inte att de är dopade? Varje år hör man att "nu är det bättre", "nu är det upprensat" - men ändå blir Tour de France som vanligt Tour de Doping... Nu har fuskarna trampat runt på sina cyklar i en vecka och redan har en hel drös åkt dit. Riccardo Ricco vann etapper två dagar, en tredje dag plockade polisen honom för EPO-doping. "Chockerande", läser jag att cykelpresidenten säger. Haha, säger jag. Cykelsporten är ett skämt." (Pamela Andersson Expressen 2008 07 18. Länk saknas)
Förra året ertappades tre cyklister dopade under Touren av 190 startande. Under samma tre veckor ertappades fyra friidrottare dopade. Utanför tävlan. I år var det fyra cyklister under Touren som togs med brallorna nere. Nu har vi tio friidrottare. 14-7 till friidrotten för att snacka i sporttermer*. Det är inte utan att jag undrar vad Andersson och Härenstam tycker att man ska göra med de olympiska spelen? För det är väl inte så att de tycker att endast vissa sporter ska förbjudas eller tigas ihjäl i fall det förekommer doping i dem?
***
Ja du läste rätt i citat under rubben, Magnus Ugglas 'Fula Gubbar' väckte mig i morse. Nej, den kom inte från nån radio i närheten, utan spelades upp i mitt huvud. Kanske var det en varningsklocka för att jag tittade på en söt tjej i tjugoårsåldern som satt på Landets uteservering i går kväll. Vem vet? Men är det straffet lovar jag att aldrig mer titta åt nån som är yngre än mig själv.
***
*Siffrorna är från juli i år och förra året. Det vill säga under Tour de France-månaden.
Hej, hej snubbar gamla gubbar, flicker akta er för pop-farfar"
Innan OS ens har börjat kommer dopingskandalerna. Och föga förvånande är det inom friidrotten. Sju ryskor har försökt byta ut sina pissprov i hopp om att ingen ska märka nåt. Två rumänskor har torskat med spår av epo i blodet. Tidigare i juli torskade ytterligare en. Alla inom grenen 1500 meter. Så nu har Rumänien inget dam-lag i grenen. Trots att vi nu har tio dopingfall inom en månad - jag kan nog ha missat några - så är kritiken inte alls lika hård som mot cykelsporten. Än så länge har jag inte läst några krönikörer eller sportkommentatorer som tycker att man ska lägga ned friidrotten likt Chris Härenstam förra året:
– Trovärdigheten är borta. Det är fruktansvärt att sporten får så stor uppmärksamhet. Jag tycker inte sporten ska ha någon uppmärksamhet.
Eller Pamela Andersson i Expressen:
"Ok, ni är inte jättemånga (högst 55 000 när jag kollar MMS-mätningarna), men jag måste ändå fråga er som kollar på Tour de France : fattar ni inte att de är dopade? Varje år hör man att "nu är det bättre", "nu är det upprensat" - men ändå blir Tour de France som vanligt Tour de Doping... Nu har fuskarna trampat runt på sina cyklar i en vecka och redan har en hel drös åkt dit. Riccardo Ricco vann etapper två dagar, en tredje dag plockade polisen honom för EPO-doping. "Chockerande", läser jag att cykelpresidenten säger. Haha, säger jag. Cykelsporten är ett skämt." (Pamela Andersson Expressen 2008 07 18. Länk saknas)
Förra året ertappades tre cyklister dopade under Touren av 190 startande. Under samma tre veckor ertappades fyra friidrottare dopade. Utanför tävlan. I år var det fyra cyklister under Touren som togs med brallorna nere. Nu har vi tio friidrottare. 14-7 till friidrotten för att snacka i sporttermer*. Det är inte utan att jag undrar vad Andersson och Härenstam tycker att man ska göra med de olympiska spelen? För det är väl inte så att de tycker att endast vissa sporter ska förbjudas eller tigas ihjäl i fall det förekommer doping i dem?
***
Ja du läste rätt i citat under rubben, Magnus Ugglas 'Fula Gubbar' väckte mig i morse. Nej, den kom inte från nån radio i närheten, utan spelades upp i mitt huvud. Kanske var det en varningsklocka för att jag tittade på en söt tjej i tjugoårsåldern som satt på Landets uteservering i går kväll. Vem vet? Men är det straffet lovar jag att aldrig mer titta åt nån som är yngre än mig själv.
***
*Siffrorna är från juli i år och förra året. Det vill säga under Tour de France-månaden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
