En mellandag

"I've said it before
and I'll say it again
all fires have to burn alive"

Hattes begravning var nästan som en stor klassträff. En del av dem som var där har jag inte sett på nästan tjugo år. Hårfästena var högre, hullet slappare, håren gråare och ansiktena rynkigare. Men det gladde mig att se så många som såg ut att leva någorlunda hyfsade liv. Några har lämnat stan och bosatt sig i Skåne. Medan de flesta kämpar på med sina liv i stan, var och en uppfylld av sin vardag. Vi borde träffas oftare! Men hur skulle det hinnas med mellan disk och städning och ungarnas fritidssysselsättningar?

Begravningsritualen hölls av jazzprästen "Sumpen" vilket gjorde att den inte blev till nån stel historia, utan det fanns till och med plats för improvisationer. Trots Sumpen har jag svårt för kyrkliga begravningar, som icke-troende blir Gud och Jesus till störande moment i ceremonin som tar fokus från minnet av den döde och de existensiella frågorna. Hursomhelst blev det en lång eftermiddag och kväll med mycket snack, tårar, skratt och vin. Känner mig fortfarande svullen runt ögonen. Bakfyllan har kämpats ned med en god pizza och två Trocadero på Pizzeria Midsommar.

***

Årets uppställning på Accelerator låter faktiskt rätt spännande. Att återse Jamie T blir kul. Är otroligt nyfiken på The Maccabees, jag gillar det dom lagt ut på sin hemsida. I övrig är det hel massa band som jag inte har en susning om, men det finns inget roligare än att bli överkörd av ett gäng snorungar som är övertygade om att de är världens bästa band.

***

Jag kan inte riktigt släppa att jag häromdan hamnade på Elliott Smith när jag försökte utröna vilken låt det var jag hade i huvudet. Elliott Smith tog livet av sig...