Det är något med allsvenska premiärer som påminner om ett första samlag. Det är för fumligt, för mycket vilja och för lite kunnande och alldeles för spänt för att det ska bli något riktigt skönt av det hela.
Kort sagt; skönast är det när det är över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar