Ett nattligt samtal med Bodil Malmsten

"1000 people did what they could
they found a steeple,
tore up the wood
500 pieces means 500 float
1000 people means 500 don't"

Jag sov oroligt i natt igen. Vaknade flera gånger. Min dotter ville inte sova i sin egen säng. Jag undrar om hon känner av att pappa inte är helt ok och därför vill vara mig nära. Nån gång mellan fyra och fem vaknade jag av en märklig dröm: Jag hade precis haft ett långt telefonsamtal med Bodil Malmsten. Telefonen var ingen mobil eller nån annan vanlig telefon utan en sån där juste drömtelefon som bara finns i huvudet och som man slipper gå och trycka mot örat. Jag promenerade längs nån gata som påminde om Hornsgatan och Personnevägen, fast kantad av sydeuropeiskt modernistiska hus. Bodil och jag talade om livet och en hel del om döden. Jag minns inte vad hon sa, men hennes ord och ton ingav en lugnande känsla. På samma sätt som de gör när jag hör henne på tv eller radio. Jag vågade inte fråga om vi kunde ta en fika, samtidigt behövdes det inte, jag var glad när jag vi lagt på.

Jag vaknade och tänkte ett tag på drömmen, log åt klockan på dvd:n och somnade om.

Jag har alltid gillat Bodil, även om jag aldrig läst nån av hennes böcker. Men av nån anledning läser jag gärna intervjuer med henne, fastnar framför radion eller tv:n när hon är med. Hon har en allvarlig humor eller ett humoristiskt allvar som jag fastnat för. Dessutom har hon integritet. Att jag drömde om henne har säkert sin förklaring i att jag läste hennes blogg igår och fastnade vid hennes text om självmord. Utan att orda för mycket om den slog den an en sträng i mig.

***

Jag kom på vilken låt det var igår, det var Swan Lakes All Fires. Melodin stämde, men textstrofen var fel. Efter många om och men hittade jag låttexten. Lite typiskt amerikanskt (fast dom är från Kanada) med gammeltestamentliga referenser. Är det nån mer än jag som känner igen sångmelodin?