"Vi dansade i samma takt
Likadana hjärnor som redan tänkt på allting innan nånting hade hänt"
T. Jag tänker på dig nästan dagligen. Varje dag jag passerar tågbron mellan Gamla Stan och Slussen tittar jag upp mot ditt fönster och undrar vad du gör nu. Vi sa att vi skulle käka tillsammans du, din mor och jag efter Hattes begravning. Jag vill inte ligga på. Jag fattar om det varit för mycket och att du inte orkar planera. Fattar om du behöver distans för att komma vidare, komma upp ur sorgen och tillbaka till livet. Sånt tar tid. Och jag förstår om du känner att du inte pallar möta mig nu, eftersom att jag för alltid är förknippad med den där natten då J gick över berget. Jag vet inte om du känner dåligt samvete för att du inte ringt. För att den där middagen inte blivit av. Men du, ha inte det. Vi människor har en konstig förmåga att samla dåliga samveten i onödan. Och du vet nog att du alltid kan ringa mig. När du orkar och på dina villkor. Tills dess kommer jag titta upp mot dina fönster och undra: Vad gör du nu? Hur mår du?
Kram
Häsningar från
Mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag deciffrerade just textraderna du har under namnet på din blogg: Stiff Little Fingers, Gotta Get Away.
Inflammable Material är nog den punkplatta jag håller högst, högre än Never Mind The Bollocks och alla de andra.
Märkligt nog köpte jag inte någon mer platta med SLF. Det räckte liksom med den.
Några år efter den såg jag dom spela i en sporthall i Hultsfred. Dom var nog lite i utförsbacken då, kändes det som (ja, dom lade av kort senare), och dom spelade högt utav helvete.
Men jag fick träffa Jake Burns och Co efteråt och snacka med dom eftersom jag skulle skriva om bandet och konserten i en lokaltidning.
Det var väl inte så svårt? Jag håller med om att SLFs etta är bäst, men att gå så långt som bättre än Never mind, nja...
Nej, det var första försöket.
Jo. Med risk för att svära i kyrkan: Jag tycker Never Mind The Bollocks är något överskattad, rent musikaliskt.
Jag kan räkna upp fler plattor från punkens begynnelse som är bättre.
Åhnä, hörru! Försök inte lura mig till en evighetsdiskussion om vilken punkplatta från 77-79 som är bäst. Den går jag inte på. Kan bara konstatera att olika plattor fyller olika syfte.
Det är inte någon diskussion. Eftersom det självklara svaret på frågan är "We´re only in it for the drugs".
Det kan vara en av de bästa lp-skivorna någonsin, alla kategorier.
Idag någonsin, eller just nu någonsin?
sånger...: Just precis! Ett-Kryss-Två, alltså. Jag har nog tyckt annorlunda, och kommer kanske att tycka annorlunda.
Neander, jag tänkte väl det. Det var därför jag stoppade Jah, för idag skulle jag säkert säga Generation X 1:a, men inte i morgon. Å då blir det liksom lite meningslöst.
Tyvärr var väl SLF inte så där jättefantastiska så här i efterhand.
Jag var i Helsingfors 1979 och kollade in SLF och Members, sov på scenen och väcktes av roddarna.
Sen hängde vi med Members och drack Pernod och blev räddade av Bosse "EMA" Johansson in i turnebussen från att bli spöade av finska rockers.
SLF blev väldigt imponerade av att jag kunde bita upp finska olut-flaskor med tänderna.
Kul grabbar, men dom hade egentligen ingen clue. Dom ville bara bli rockstars och gjorde vad deras manager sade till dom. Sen tog vi tåg till Åbo och färjan hem, med en deppig Tåberg som trodde att hans flicka övergivit honom för att bli groupie.
Nåja, han langade Smirnoff åt mig på hemvägen.
När vi stod i gryningen och såg Vaxholm dyka upp så lovade vi varandra att aldrig mer åka till Finland. Det enda undantag vi kunde tänka oss var ifall Clash skulle uppträda. 14 dagar senare uppträdde Clash på Ruisrock i Åbo...
Markus, det är du som är skälet till underliggaren på den här bloggen, det var du som hade Gotta Gettaway på singel sommaren i Hässelby. Den sa nåt till mig då och det gör andemeningen med den fortfarande. SLF klarade att göra två plattor som håller, men sen blev de lika skoj som Ramones efter deras tredje. Det vill säga inte alls.
Om Clash i Åbo skulle jag kunna skriva en novell...
..eller bara nynna med Ian Durys Sex & Drugs & Rock 'n' Roll med ett fåningt flin på läpparna.
Skicka en kommentar