"Jag tar några danssteg ut
Det här kan vara min natt
Inte en plats är tom
på tåget in till stan"
Bakis. Tvättstuga. Idioter som inte kan städa efter sig. Tvi. Picnic i Tanto klockan ett. Laddad. Inte mycket. Nej, jag orkar inte hitta på nåt nytt, utan jag får delge er mina sparade tankar från igår eftermiddag:
Jag närmar mig inlägg 100. Det gör mig lite nervös. Jag har nämligen tänkt sammanställa mina morgonlåtar efter nån sorts statistik. Jag bävar. Redan nu vet jag att den till minst 75 procent består av män. Av dessa är en majoritet vita. Det vet jag instinktivt utan att ha räknat. Det enda som jag kan glädja mig åt är att en försvinnande liten del av låtarna är sånt som jag inte skulle digga loss till om jag fick lägga vaxen på skivtalriken. Alltid något.
Sen leker jag med tanken att förändra idén bakom den här bloggen för att ge mig själv mer frihet. Det är ju inte så att jag bara får musik i skallen när jag vaknar. Musik är snarare nåt som är ständigt närvarande i mitt liv. Jag går mer än ofta omkring och smågnolar, visslar eller blygsjunger på saker som poppar upp i huvudet. Det kanske är dags att kolla vad det är för låtar som flyger förbi under vaket tillstånd. Det ger mig en ursäkt att skriva fler än ett inlägg om dan. Samtidigt kan jag känna att det ökar en press som jag inte är säker på om jag vill känna, just nu. Hmm. Krångliga saker de där lyxproblemen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag kommer inte ihåg vart, men det var nån annan bloggare som beklagade sig över att den mest lyssnade på män. Är det så illa då? Att de är män och att de är vita? Jag menar, bra musik är bra musik, vilket kön, färg eller ursprung den än må ha.
Det var ett tag sedan jag var här och läste. Men nu är jag uppdaterad! Heja du. Trots den patriarkalt-supernormativa jukeboxen i ditt huvud :)
Ankan, jag är just nu alldeles för packad för att säga nåt klokt. Men tyvärr är det inte så enkelt, nåt jag kommit på på senare tid, ju äldre min dotter blir. Genom hennes oseende ögon granskar jag min värlrd. och då blir inte min värld nåt som kan kategoriseras hur som helst. vare sig genom hudfärg eller kön. Men om musikindustrin sen jag var bebis kört samma rejs såå är det väl inte jätteförvånande om jag och du är torsk? Eller?
Skicka en kommentar