Put It On the Line

"It's My Life
It's My Life
It's My Life
It's My Life"

Jo ni läser alldeles rätt. Förmodligen börjar ni nynna med och sen är er dag också förstörd. Egentligen vaknade jag med en annan låt i skallen, men den var flyktigare än flyktsoda - en sån där låt som svischar förbi och som man knappt hinner uppfatta och sen frenetiskt försöker komma på vilken det är. Lönlöst. När Il Dotore marcherar in med eurotechnon så är det kört. Det är bara att lalla med, tills att man kan dra på stereon och blåsa ut eländet.

***

Idag är det sista dan på fotbollsskolan. Trots gnälliga ungar, bråk och kiv så har det varit kanon. För trots allt är majoriteten av ungarna där för att joxa med trasan och ha kul. Jag har jobbat som tränare mer än jag hade tänkt från början och det har varit en utmaning. Framför allt igår när jag hade sovit så lite på natten. Är det nån som läser det här som har en unge som lirar fotboll och vill gå på fotbollsskola, låt den göra det. Och du, ta ledigt, erbjud klubben dina tjänster det finns alltid plats för fler vuxna. För du, det är värt det. Varenda minut. Nästan.

***

Derbydag. Lite jobbigt känns det. Men en sak är numera säker. Inga matcher kan mäta sig med dem min dotter spelar, då är farsgubben nervis. Bajen - Djyrgårn? Det är blaha, blaha det.

***

Såg BBC-dokumentären om soulens historia igår på 24:an. Den hade kommit till funken. Trots att den är välgjord kom jag på vad som är fel. Tid. För jävla lite tid har det lagt ned på varje avsnitt. Att klämma in all funk, eller som i förra avsnittet Stax, på 50 minuter låter sig inte göras. Det blir fokus på James, Bootsy och George, det vill säga det vi redan visste. Inga överraskningar här inte. Ovanligt trist för att vara BBC.