"The downtown trains are full with all those Brooklyn girls
They try so hard to break out of their little worlds"
Igår var jag på begravning, igen. I samma kapell på Skogskykogården. Skillnaden var att det här var en 'halvkatolsk' begravning. Prästen hade tydligen fått berättat för sig att J lämnat katolska kyrkan och inte var särskilt religiös av sig. Det blev en märklig tillställning. Minst sju gånger nämner prästen att vi nu lämnar över J i hans, Guds - Skaparens, händer, lika många gånger försöker han inkludera oss icketroende genom att tilltala oss som sökare och säga att J återlämnas till skapelsen. Om man vill vara snäll kan man säga att prästen misslyckades. På de begravningar jag varit på har prästen eller officianten försökt ge en bild av den döde. Här var J fullständigt frånvarande. Det handlade om Gud, livet och döden, de efterlevande och den katolska kyrkan. Ett tag försökte jag verkligen att lyssna och ta till mig vad prästen talade om, men det gick inte. Jag väntade på att J skulle bli närvarande i svamlet, men jag väntade förgäves. Det närmsta vi kom J igår var under Nick Caves 'Into My Arms' som inledde begravningen. För de flesta av oss var det skönt att komma ut i solskenet efter ceremonin. Till och med processionen till graven gav en befriande känsla. När jag såg hur den svartklädda raden efter likbilen börja röra sig fick jag, föga förvånande, en låt i huvudet; Bellmans epistel 81 'Märk hur vår skugga':
"Vägen opp till templets griftprydda stad
kantas mellan rosors gulnade blad,
multnande plankor och bårar;
till dess den långa och svartklädda rad
mjukt sig bugar i tårar."
Efteråt var vi ett gäng som gick till Kvarnens uteservering på Medis för att snacka och skölja ner begravningen. Vi kom fram till att det nog är bäst att skriva ned hur man vill ha sin egen begravning så att anhöriga som drabbas av galenskap inte kan förstöra den. På tricken ut till Skogskyrkogården tänkte jag just på det och kom fram till att om det är vår eller tidig sommar när det är dags att ta farväl av mig vill jag nog att 'Den blomstertid nu kommer' spelas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag brukar skämta bort frågor om min begravning med svaret att jag ändå inte kommer att vara med, men jag har gjort tydligt att det inte ska vara ett ord om gudjesus eller nåt sånt.
Sen får man väl hoppas att någon klok person kommer ihåg att spela "Many rivers to cross" med Jimmy Cliff.
Skicka en kommentar