"I get up in the evening, and I aint got nothing to say
I come home in the morning, I go to bed feeling the same way
I aint nothing but tired, man Im just tired and bored with myself
Hey there baby, I could use just a little help"
Näe, jag vaknade inte med Springsteen i skallen. Men jag har redan hunnit nynna den minst ett dussin gånger idag. De raderna känns som höstens tema. De kan med fördel puzzlas ihop med Iggy: "I'm Bored, I'm the chairman of the bored, I'm a lengthy monologue. I'm livin' like a dog".
***
En polare uppmanade mig att sajna upp mig på fejsboken. Ok, kan jag väl göra, tänkte jag. Så de senaste två dagarna har jag regrederat till min dotters nivå; sitter och samlar vänner digitalt. Wow! Näe, inte det minsta. Det enda som var lite kul var att få kontakt med ett par gamla flörtar och se att de var vid liv. I övrigt, förbannat överreklamerat. Eller som en annan gammal polare skrev:
"På nåt sätt känns det lite tragiskt att det är så man ska träffa sina gamla polare och inte i verkliga livet.Men om man, som jag, sitter fast hemma så kan det ju vara ett schysst sätt att hålla koll på folk."
Och så kan man också se det.
***
Gårdagens medietavla stod Aktuellt för i inslaget om överklassgrabbarna som stampade ihjäl en jämnårig. I inslaget om att de redan dömts på nätet filmades nån sajt och det var inte svårt att se ett namn där. Lägger man ihop att det i andra medier framgått att grabben tillhör en inflytelserik familj var det spot on. En snabb googling och jag fick fram samtliga namn. Ganska osmakligt av Aktuelltredaktionen om ni frågar mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag har ännu inte sett den stora charmen med Facebook. Skulle precis lägga ner rubbet när det dök upp en massa gamla polare. Bra för all del, för då slipper jag leta. Har ingen aning om hur man gör det... :-)
För övrigt vill jag säga att jag tänker anta din utmaning. Och du: skulle du ramla in till Grönvitasidan upp lär du märka att det nu dykt upp ett antal anonyma pajsare som inte bara skitar ner utan även använder mitt nick för att verka roliga. Nog för att jag inte är bajare, men jag har ingen lust att agera troll...
Du är länkad.
En polare anslöt sig till Ansiktsboken redan före sommaren och skickade något mejl om att jag var välkommen dit som hans vän.
Det är inte länge sedan, men då var det ett närmast okänt begrepp och han förutspådde att det skulle bli en stor grej.
Han fick ju rätt, men jag har ännu inte fattat riktigt vad det skulle ge att ansluta sig där.
Dom jag känner som är med och har varandra som vänner på Ansiktsboken hänger ju ändå på utsidan eller insidan av bardisken på stampuben.
För övrigt funderar jag fortfarande på de där Sju skivorna. De kommer.
S-Mannen, jag har aldrig misstänkt för att vara Bajare, nånsin. ;-)
Men tack för länken.
Grabbar, när det gäller fejsboken så är det väl så att behållningen ligger i att man kanske kan få kontakt med en eller annan gammal polare. Och i det ligger det inget ont.
Och när det gäller utmaningen; är ni sniglar eller? Så svår var den väl ändå inte?
Jo. Så svår e den! Jag funderar fortfarande över 6 & 7 på listan. Det kommer, det kommer. Var bara lugn.
:)
Jo, jo, jo. Men när man hör quizgänget stå och snacka om vad dom gjort på Ansiktsboken, när dom ändå skulle träffas och diskutera vad dom gjort i veckan. Det känns som en omväg.
Och vi är inga sniglar. Edwyn Collins svarade i senaste Uncut tror jag det var på frågan: Vilken skiva kan du inte leva utan? En skiva!
Han svarade Blonde on Blonde.
Jag ber om en stunds respit.
Ankan, bara två låtar kvar. Ah, då är du klar efter lunch.
Jah, i det läget håller jag med. Då är det dubbelt överreklamerat. Då har du också en platta klar. Ta itu med resten då! Jag vet att du vet vilka de är. Jag lovar.
Jag vill inte klaga på nåt sätt men... det var ett väldigt kort blogguppehåll!
Jag måste rätta mig lite här. Edwyn Collins gick faktiskt ner på en enda låt han inte kunde leva utan. I want You från Blonde on Blonde.
Förlåt, men googlade Edwyn Collins efter att ha läst den finaste intervjun på år och dar - den i nya Sonic (av Lokko). jävlar va gripande ropckjournalistik KAN vara när den pallar/måste!
Skicka en kommentar