Uppför, nerför och nära döden

Yours Truly

"Keep on crying baby for you
I'm gonna keep sighin baby for you
So come on hurry
Come on and see about me"

Gårdagens cykeltutur var jobbig för att jag var bakis. Dagens cykeltur var jävligare. Jag och H dammade ner genom Kungens kurva och glömstastigen till Huddinge och ner mot Tullinge. Vid Flempan hade jag en sån där filmröst som skrek "Abort", "Abort" i huvudet, ryggen var stel som en lyckstolpe och jag trodde att dagens tur var körd. Men efter lite stretching och äppelmumsande vid Tullinge Gymnasium var det bara att fortsätta söderut på Västerhaningevägen. Planen var att komma ner till Södertäljevägen ta av mot Västerhaninge och ligga på den nån mil innan det var dags att dra norröver igen. Planen gick åt helvete. Avtagsvägen var inte skyltad så innan vi visste ordet av var vi i Tungelsta.

Näe, riktigt så fort gick det inte. Först var det ena långa uppförsbacken följd av en utförslöpa följd av en än jävligare uppförsbacke och mitt upp i alla jävla backar börjar det naturligtvis regna. Stopp och på med en regnjacka som jag lånat av Markus. Upp och på hojen igen. Efter nån timme och mitt i en av de vidrigaste uppförsbackarna känns det som om det börjar snurra i pallet och att jag inte får nån luft. Då kommer jag ihåg att John Lydon skrev i sin biografi om ett gig där han kollapsade efter tre låtar. Han hade nämligen på sig nån plasttröja från Malcolms och Viviennes shop. Kroppen gillar att andas när den arbetar. Det var bara att öppna jacka och genast kändes livet om inte lättare så något skönare. När vi hajade att vi passerat avtagsvägen var det bara att fortsätta. I uppförsbacken mot Västerhaninge frågar Marathonmannen om vi ska cykla hela vägen tillbaka. - Tror du inte att de har en pizzeria med rättigheter i Västerhaninge då, frågar jag H. "Jag trodde att vi skulle cykla tillbaka" svarar han lite smått besviket. Kan du fetglömma, tänker jag för mig själv, samtidigt som jag svarar att; "Näe, jag pallar inte".

Marathonmannen H läskar sig

Vi hittar en krog mitt i centrum som faktiskt är värd ett besök. I taket hänger fotbollshalsdukar från halva Europa. Heineken på tapp och bra pommes med bea. Hur coolt och avslappnat som helst. The locals var också trevliga och undrade var vi cyklat ifrån. "Stan", sa vi. Men ska man dricka bärs när man cyklar, undrade nåt ljushuvud. Innan en annan med ett garv konstaterade "cykling och doping hör ju ihop!". Jajamensan, sa vi och skålade med grabbarna.

Namnam

Sen tog vi pendeln hem.