Makten och härligheten

"si yo fuera Maradona
saldría en mondovision
para gritarle a la FIFA
¡Que ellos son el gran ladrón!"

Det är nåt särskilt med matchdagarna. När dottern och jag kommer till skolan och träffar hennes skol/lagkamrater så är det som om vi ingick i ett utvalt sällskap; vi hälsar på varandra på ett annat sätt än alla andra dagar; det finns en liten nerv i luften som inte finns där annars; tjejerna kommer fram och hälsar och pratar fotboll, vilket de sällan gör i vanliga fall. En alldeles vanlig dag är jag bara en av de stora, förvisso deras tränare, men sekundär, om man inte har slagit sig eller blivit ledsen av nåt annat skäl, nån som befinner sig i en annan dimension. Barns förmåga att leva i olika dimensioner är ofta förbluffande. I ena sekunden är du inte viktigare än en fluga och ditt prat lika intressant som flugors surr, för att i nästa sekund vara den vars famn och vars röst är livsavgörande. Idag är en sån dag då jag helt plötsligt får vara en i gänget, fast ändå inte eftersom jag har makten. Och den som har makten är aldrig nånsin en i gänget. Även om vi låtsas att han eller hon är det.

***

Undrar ni också vad Manu sjunger för nåt om Maradona? Enligt Babelfish är översättningen till engelska:

"if I were Maradona
I would leave in mondovision
to shout to him to the FIFA
That they are the great thief!"

Eh? Ok.