I min trädgård

"Dans mon jardin, il y a la poste, y'a mes copains, la caissière du Félix Potain,
Dans mon jardin, il y a mon chien, il y a sa niche, il y a son vin,
Dans mon jardin, il y a les julots des pas-noyaux , y'a des usines, y'a des poubelles, y'a les escrocs de la rue de Courcelle"

- Det kommer alltid att finnas hat i engelsmännen eftersom det är en nation av hat. Det är problemet med arbetarklassen runt hela jorden. De sporrar alltid hatet mot dem som är längre ner på skalan, hellre än att ge sig på den förbannade pulsådern på över- och medelklassjävlarna som håller dem nere från början. Vi var det irländska slöddret. Men det är kul att var slödder också. Orden är John Lydons och kommer från självbiografin Rotten (No Irish, No Blacks, No Dogs).

Kanske är Sverige också på väg att bli en 'en nation av hat' när samhällskontraktet mellan överhet och arbetarklass urholkas allt mer. Det är inget som började för ett år sedan bara för att Fredrik af Täby lyckades bli statsminister. Nej, samhällskontraktet har rivits bit för bit under och efter krisåren på 1990-talet. När människor sparkades från sina jobb för att sedan komma att göra dem igen i nåt arbetslöshetsprojekt, men till a-kassestålar. När bekämpandet av inflation blev viktigare än bekämpandet av arbetslöshet. När man inte längre hade råd att gå till tandläkaren och klasstillhörigheten gapade ur käften på en. I senaste valet i Landskrona blev islamofoberna i sd kommunens tredje största parti. Varför? Jo, för att samhällskontraktet är brutet och det skamlösa roffandet har blivit legitimt. Bilderna från Stureplan och den pågående snobbfesten stannar inte vid Stureplan, de finns på nätet och i kvällspressen. Vad skapar det? Hat. Vad Fredrik gör nu är att han river resterna av kontraktet. Innebörden kommer att bli än tydligare i nästa val; jag tror dessvärre att bara sd själva är förmögna att slarva bort att bli invalda i Sveriges riksdag.

I Hässelby Gård, Rågsved, Hammarkullen, Ronna och allt vad områdena heter runt om i landet är man inte pantade, man känner det groende hatet och man ser vad de där uppe kan unna sig. Dygnet runt. Den som föraktas kommer till sist att leva upp till föraktet. Nåt kul måste man ju ha.