Den levande jojon

"In Bagdad theres no democracy
That's because it's a US country
In Fallujah, too much calamity
This world go crazy, it's no fatality"

Igår tog Markus med mig och Marathonmannen ut på en liten runda till stans södra utkanter. Marathonmannen fick låna Markus museiräser och försvann som en avlöning. Själv låg jag och fiskade upp Markus, som fortfarande är i risigt skick efter sin lunginflamation, för att i nästa ögonblick sticka iväg och försöka få marathonmannen att dra ned på tempot. En klart intressant upplevelse. När vi började närma oss civiliserade trakter, var jag lite frustrerad över att inte ha kunnat dra på, så de sista kilometrarna ryckte jag några gånger för att få röra lite på benen och bli så pass svettig att jag förtjänade de obligatoriska ölen efteråt. Eftersom Hjälmaren bara har Åbro på tapp, uteslutet av ideologiska skäl, blev det tre Samuel Adams Boston Lager i solskenet vid Årsta torg. Efter en matig omelett hos Markus bar det av hem. Vinden låg på så att jag misstänkte att den ville att jag skulle cykla till Ryssland i stället. Väl hemma la jag mig på sängen och dunade in i tjugo minuter sen var det bara att leta upp fotbollskläderna bege mig upp till Brännkyrka och stå i vägen för bollen. Jag pallade i en timme sen var det nog. Marathonmannen lekte glatt vidare som den värsta duracellkaninen. Ölen på 3V efteråt orkade jag knappt dricka upp. Jag var helt enkelt färdig som artist.

***

UPPDATERING:

Nix, jag tänker inte bege mig till Nedre norrland i kväll (klubbemblemen som får vara med säger en del om var SvFFs prioriteringar ligger). Kommunikationerna därifrån är allt för usla för att orkas med. Det får antingen bli radions websändning eller tv-sändningen på Stabil. Fast egentligen känner jag inte för att gå på puben heller. Hmm, jag undrar om jag är på väg att bli sjuk?