"You get under my skin
I don't find it irritating
You always play to win
I don't need rehabilitating"
Jaha, så har man kapitulerat. Dottern och jag ska gå och se Armhålan Salo på fredag. Och ska sanningen fram, så är jag nog lite road. Jo det är jag. Jag har nåt avlägset minne från min egen barndom då jag var i Östersunds folkets park och såg Abba, eller om det var Rockfolket, hur imponerad jag blev av ljuset, ljudet och kläderna. Det räckte ju med att titta sig omkring för att förstå att det som var på scen var löftet om nåt roligare än ett liv med gällivarehäng, jeansjacka och träskor i all evighet. Och hur mycket Salo tjuvar från det tidiga 1970-talet så måste jag ändå ge honom cred för att han vågar gå hela vägen, sen förefaller han av de intervjuer jag ha hört med honom ha huvudet någorlunda på skaft. Så sämre idoler än The Ark kan nog en åttaårig tjej ha.
***
Jag är som bekant ingen stor fan av att gå på bio, men nu tror jag nog att jag kommer pallra mig iväg för att se This is England. Av de intervjuer med regissören, Shane Meadows, jag läst blir jag inte mindre nyfiken. Historien är till stora delar självbiografisk och inspelad utan manus, men med en tydlig idé tyder på en hel del mod eller dumdristighet. Det kan bära eller brista. Men jag minns ju själv när skinheadkulturen kom till Sverige och ska villigt erkänna att det inte är några trevligare minnen. Jag minns hur besviken jag blev på Peppe (R.I.P) efter att jag fått spö av hans polare för att han inte vågade gå i mellan eller ta snacket med polarna om hur de borde bete sig, utan kapitulerade för våldet.
***
Jag hörde på Radio Stockholm i morse att utförsäljningen av allmännyttan på Järvafältet inte riktigt går som borgarrådet tänkt sig. Däremot finns det snart inte en enda kommunal lägenhet i Stockholms innerstad. Något hon naturligvis försökte tona ned. För i retoriken har det alltid hetat att allmännyttans dominerande ställning ska minska. De har aldrig sagt att allmännyttan ska utplånas, vilket nu är effekten i innerstan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
En åttaårig tjej kan ha mycket sämre idoler än The Ark, definitivt. Dom är dessutom ett band som kämpat för att få den position dom har, inga prefabricerade Idolnissar. Själv tycker jag det var ett nerköp av dom att hoppa på Melodifestivalen, men det bryr sig nog inte din dotter om. Ha det så kul tillsammans. (Å så får vi väl räkna dom som ett Malmöband).
Jag som trodde de var smålänningar, det låter åtminstone så...
Jo, dom kommer från metropolen Rottne utanför Växjö.
sv.wikipedia.org/wiki/Rottne
Men liksom Cardigans fick lämna Jönköping och flytta till Malmö för att få igång karriären, fick några av medlemmarna i Ark dra till Malmö för att starta ett riktigt band. Creeps flyttade från Älmhult till Malmö och fick lite hittar. Så vi brukar räkna alla dom här som Malmöband.
Peppe ja,var det Cellskräck han sjöng i? eller sviker punkminnet.
Jah, du tycker inte att din historieskrivning är lite stalinistisk? Bara för att nåt band flyttar till nån X-stad innebär det inte att det är ett X-stadsband.
Sidekick, jo Peppe lirade med Cellskräck. Han var en skitbra frontfigur, total inlevelse. Micke Rip och Duken var två andra personligheter som var med i bandet.
Nej!
The Ark presenterar sig själva (på My space) som ett Malmöband och jag tror att bandet de facto bildades först i Malmö.
Vad gäller de övriga hade det inte blivit något av dem om de inte flyttat från sina ursprungsstäder. Nina Persson har själv sagt att Cardigans är ett Malmöband.
Så det så!
Vad de själva kallar sig är väl kattskit. De är ju ett Rottneband! Var är den småländska stoltheten nu för tiden?
Jag kommer från kusten, från Kalmar län. Jag har aldrig känt någon större samhörighet med dom där skogssmålänningarna.
Fight! Fight! Fight!
;)
Och i mina ögon är Cardigans från Jönköping vad än Nina må hävda.
Ja just det. Jag har sett den. This is... Mycket bra.
Cardigans fanns som band när de drog till Malmö. Så de är väl kanske ett Jönköpingsband som inte varit i Jönköping på väldigt länge. Vi har givit dom asyl i Malmö.
Cellskräck, himla träffsäkert namn på ett punkband. I mina gamla hemtrakter fanns det ett som hette Instabil frekvens.
Dom gjorde verkligen skäl för namnet.
Å Arkarna fanns tydligen också innan de hamnade i Malmoe, allt enligt länken du skickade.
Man är tydligen lite finare vid invid havet, om jag förstår din upphöjda näsa rätt. ;-)
Instabil frekvens. Hmm, hade de svårt att komma ihåg låtarna, så de gick in och ur dem som de behagade själva?
Cellskräck. Vendelsömalmsgården september 78.Skitbra.
Angående "This is England" så har jag en kopia på gång.
Bra, då slipper vi se den på bio!
Vi ska också till Gröna Lund ikväll. The Ark är bra! (och det är klart att de är ett Rottne-band. Om alla band som flyttade till Stockholm skulle räknas som stockholmsband skulle det bli sjukt många stockholmsband...däribland band som garanterat inte ser sig som stockholmare, även om de är inflyttade).
Ola Salo, då under namnet Ola Svensson, var inhoppare till Peter Jöback i "Kristina från Duvemåla" i Malmö.
Han lär ha gjort två föreställningar.
Fler än jag som tippar på att "Guldet blev till sand" aldrig låtit bättre?
Ola Svensson var även med i Spelman på taket där han lyckades reta upp huvudrollsinnehavaren Jan Malmsjö så att den senare krävde att Ola Svensson skulle få kicken.
Men det blev Jan Malmsjö som fick lämna skutan.
OK, låt oss säga att The Ark och Cardigans är Malmö-baserade band då. Nöjda?
Annars kan vi komplicera det hela med att basisten i Ark är född i Stockholm.
Vilket gör honom till...
Jag tror att vi har en Ola-fan club på gång. Lycka till!
Skicka en kommentar