"Gimme a ticket for an aeroplane,
Ain't got time to take a fast train.
Lonely days are gone, I'm a-goin' home,
'Cause my baby just a-wrote me a letter."
Minns du vilken kärlekslåt som var din första, den som förklarade allt, som visste vad du kände, som du kunde lyssna på om och om och om igen, tills dess att spåren eller nålen var utplånad, minns du det? Jag kom på min i morse. Det var The Box Tops 'The Letter'. Å var i Grekland med en kompis och jag var så nykär att det gjorde ont att skiljas från henne långt innan hon åkte. Jag bodde i Tensta tillsammans med två kompisar. Om det var nån av dom som hade 'The Letter' eller om jag hade den på band kommer jag inte ihåg. Men jag minns hur jag spelade den igen och igen. Och längtade. Ibland varvades den med The Jams 'Monday', vilken var passande eftesom hon skulle komma hem på en måndag. Musiken som redan betydde så mycket för mig fick en dimension till.
En kväll när jag var på väg hem från jobbet tittade jag upp mot himlen, månen var uppe och den var alldeles röd. Precis i det ögonblicket drabbas jag av insikten att Å är med nån annan. Jag går hem med tårarna rinnande nerför kinderna. Låser in mig på rummet och spelar Bob Dylans 'Idiot Wind' i hörlurarna ett par gånger innan jag inser att min längtan fortfarande är som ett stort hål, varpå jag sätter på 'Monday' igen. När Å kommer hem visar det sig mycket riktigt att hon hade fallit för nån strandraggare på Kreta. Men vaddå, vi hade ju ett "fritt förhållande" och det var inte den sista gången hon skulle såra mig. Jag skulle komma att såra henne med, många gånger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Dum fråga kanske efter det du skrivit, men vad säger du om att ha ett öppet förhållande, du som har testat. Övervägande positivt eller negativt?
Du, den är fan inte lätt att svara på. Men jag ska försöka. Till att börja med tror jag inte längre på helt fria förhållanden, av det enkla skälet att det sårar en något alldeles förbannat när ens partner hoppar i säng med ens bästa vän. Så där rök friheten. Samtidigt tror jag fortfarande inte på monogami, även om jag försöker praktisera det, för att förr eller senare tar de naturliga drifterna ändå överhanden. Om det sen är för en natt eller ett litet tag spelar ingen roll. Ibland faller man bara pladask för någon och att inte utforska det är att begå våld på sig själv. Med andra ord; dumt. Om det bara handlar om attraktion och kåthet, men inte kärlek, tror jag också att man kan vara förlåtande mot sin partner. Kan man inte det, så ska man inte acceptera ett "fritt" förhållande.
Så om det är positivt eller inte, tja, den frågan kan bara de inblandade svara på.
Skicka en kommentar