"These days I find that you don't listen,
These days I find that we're out of touch"
Jag har verkligen försökt att inte skriva ett dugg om IB-affären. Människor föds och människor dör, vad som händer däremellan är det intressanta. Och jag misstänker att IB fick ett intressant liv. Men hans filmer ger jag inte ett dyft för, de tråkar ut mig. Men nu var det inte hans liv eller filmer som fick mig framför tangentbordet. Utan de häpnadsväckande usla skribenterna och rubriksättare som frossat i IB:s död. Låt oss ta några exempel ur Aftonbladet:
"När Börje Ahlstedt, 68, började som skådespelarelev fick han rykte om sig att ha samarbetssvårigheter."
Johanna, hur gammal är egentligen Börje nu? Det var väl på sextiotalet han var på Dramatens scenskola. Låt oss fortsätta:
"Jag står i kö på mataffären när jag drabbas av nyheten om den svenske filmikonens död."
Kära Anders. Citatet är så tokigt att jag inte vet var jag ska börja. Har de kassorna på taket? Hur drabbas man av att en 89-åring, som man inte är släkt med, dör? Kan en ikon dö? Jag trodde att ikoner redan var döda. IB fick tydligen lite nya vänner på slutet:
"Så minns vännerna Bergman: Woddy Allen, Lena Adelsohn Liljeroth, Henning Mankell,Cissi Elwin, Stellan Skarsgård Carl Bildt, Bibi Andersson, Thommy Berggren, Stig Björkman, Jörn Donner, Lars von Trier och Fredrik Reinfeldt."
Inte visste jag att IB var polare med statsministern och några statsråd, eller med Cissi för den delen. Men man vet så lite nu för tiden.
Och hur var det nu med "Kvinnorna som vakade vid Bergmans dödsbädd", glömde ni att stoppa in artikeln eller var det bara ett bra försäljningsargument?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det med Woody Allen är väl bäst.
Han var tydligen bästis med Ingmar B efter att ha träffat honom en, säger en, gång.
…fast Ingmar var väl 89 när han dog va?
Det kommer alltid med den här typen av fel när man öppnar sin stora käft. Tack för korret!
Jo, det blir ofta fel när man minst av allt vill det. Det värsta är när folk inte ens bryr sig i fall det de skriver blir rätt eller fel och inte ens orkar rätta dom mest uppenbara felen.
Ha ha ha!
Kanske har du en framtid på Aftonbladet? De verkar ju ha rekryteringsbehov.
Jah, jag uppskattar verkligen när nån rättar mig när jag har fel. Jag tycker att det som jag skriver ska vara rätt även om innehållet kanske inte faller alla på läppen.
Studion, jag söker om du ställer upp som referens...
Tragikomiskt. Allvarligt talat, var det inte bättre förr. Eller mindre dåligt i alla fall. Med kvällspressen alltså. Eller är det bara jag som blivit äldre och ser detta tydligare nu (jag ser ibland kvällspressens tokigheter även utan sådan här hjälp från andra)?
Snyggt hittat, typ.
Förr fanns det fler kontrollstationer, tidningarna hade korrekturläsare och sättare som räddade journalisterna.
Hallå läste om kvällen med Linton på mariahissen 1980..det var som du sa inte många där den kvällen men jag var en av dom i trappen bak i lokalen som du beskrev och jag minns att
Linton sa när folk ropade efter låtar..hey mon im not a rockartist im a poet!
tack för ett trevligt minne och ha det
Thomas
Skicka en kommentar