torsdag 23 augusti 2007

Spretigt inlägg

"If I gave you my heart would you love me forever
Would you pick up the pieces if I stumble and fall
If my world falls apart could you keep it together"


Först lite fotboll. Vi kan konstatera att det som såg kul ut på pappret inte var så där jättefestligt; Källström var knappt med i matchen, Elmander påstods vara på plan, men jag såg honom aldrig, Chippen såg ut att sakna matchtempo, Kennedy var lite stiff i första men jobbade sig in bra i andra halvlek och var väl en av de mer konstruktiva spelarna för dagen. Och Zlatan, tja, han gjorde väl det han brukar om än lite mer. I backlinjen känns det alltmer som om Mellberg har tjänat in samtliga sina ATP-poäng och att det är dags för guldklockan. Majstorovic visade sig vara betydligt pålitligare än vad jag trott, även om jänkarna inte var lika på när han var inne, så skötte han sig exemplariskt. Nyckelpositionen som bekymrar är den defensiva mittfältaren; Linderoths terrierbeteende saknades, även om Sidledsdanne gjorde bättre ifrån sig i andra med några pass längs marken uppåt i banan, så är oavsett dessa båda herrar en position som inte till fullo har fyllts ut. Jag längtar efter en Makelele/Gattuso-typ som inte bara befinner sig på rätt plats, som aldrig ger sig, utan som också har ett konstruktivt passningsspel. Nåväl, 1-0 får väl ändå ses som ok inför Danmarksmatchen.

Sen spelades det lite annan fotboll igår. Eller näh, det gjorde det inte. Ansvaret för torsken faller hårt på tränartrion som babblade sönder tjejernas förberedelser.

***

Jag har fortfarande inte kommit mig för att (under-)söka ett nytt jobb. Papperen ligger bredvid mig på jobbet. Jag vet inte varför. Eller jo, det vet jag nog; som vanligt taskigt självförtroende. Vilket jag inte borde ha. Utan att vara förmäten skulle jag vilja påstå att jag är en av stans bästa på en av mina arbetsuppgifter. Trots det är det nånting inom mig som håller mig på mattan, som är rädd för att få ett nej, rädd för att få ett ja och tvingas bevisa och livrädd för att misslyckas. Även om jobbet jag borde (under-)söka inte är drömjobbet vore det rätt kul att söka det och ange han som dummade sig som referens. Jag tror att signalen skulle uppfattas.

***

Låttexten kommer från Little Steven & the Disciples of Souls låt 'Forever' från debutplattan Men Whitout Women som kom 1982. Den var rätt kul då, en form av power-soul med catschiga refränger. Och visst finns det spår på plattan som håller fortfarande, bland dem 'Forever' som nu dök upp i skallen.

***

Jag slogs av ett citat i boken England's Dreaming, skriven av Jon Savage och som handlar om Sex Pistols och punken. Citatet säger nåt om tiden i kalla krigets skugga:

"We had been promised the end of the world as children, and we weren't getting it."

Samtidigt som jag skriver det här går en kille förbi mitt fönster med de typiska punk-solbrillorna, de där lite fyrkantiga med tjocka vita plastbågar och svart glas. I övrigt ser han ut som vem som helst.

2 kommentarer:

Jah Hollis sa...

Bara gör det!
Annars kommer du att ångra att du inte gjorde det.
Oavsett hur utfallet blir/skulle blivit.

Sånger från nedre botten sa...

Fanx, I-Jah-Man! Men jag tror inte jag vill jobba åt liberala pensionärer...