Nothing but a Dreamer

"Shot through the heart
And youre to blame
You give love a bad name"

Känner ni igen texten? Hör ni melodin? Dåså. De flesta av er som läser det jag skriver förstår att den morgonen var traumatisk. Vi snackar samma klass som The Ark och Basshunter. Nej förresten, det är värre, det är nåt Tomas Ledinskt över Bon Jovi.

***

Jag läste precis intervjun med Manu Chao i DN och berördes av ett par saker han sa.

Om murarna mellan generationerna: - Man kunde se en gammal fiskare dricka med en punkare och verkligen umgås. Vi har förlorat det och det är ett stort problem som gör mig väldigt ledsen.

Om text, musik och energi: -Cynism är enkelt, men inte så modigt.

Jag har länge drömt om en 'Club Social' för mina vänner och våra barn, en plats som står öppen dagligen dit man kan gå och laga och äta middag tillsammans sitta kvar och umgås, titta på tv, lyssna på musik eller gå hem när man käkat. Ett avslappnat rum för likasinnade. Problemet med den här stan är att alla bor så jävla långt ifrån varandra så att det inte skulle funka. För att ett sånt här rum ska kunna leva gäller närhetsprincipen. Det ska inte upplevas som ett projekt att gå dit. Men kanske när vi blir pensionärer att vi kan samlas i nån by i Frankrike eller Spanien, diskutera vilket band som var bäst; Pistols eller Clash.