"Jag delar ståplats med tonårsgängen
Dom står och drömmer, det gör jag med
Det är det enda vi har gemensamt
Dom vill ha allt som natten kan ge
Men jag vill bara att du ser mig"
Vi var trötta och hungriga igår när vi kom hem, dottern och jag. Vi hade fotbollsträning. Vi försöker nöta att de inte ska hamna i den berömda klungan, att en ska få ut bollen och snabbt passa sig ur situationen. För att unvika klungan har vi infört en ny paragraf i SvFF:s knatteregler: § 1 a) Klungspel är absolut förbjudet.
Tio tjejer körde passningsspel och fem övade skott. I laget har vi kanske tre som kan få till riktigt bra skott, det är på tok för få. Så igår försökte vi få in skotteknik, var stödjefoten ska stå i skottögonblicket. Det blev en hel del strumprullare, många skratt, men även några som helt plötsligt fick till riktiga skott.
Nästan alla tjejerna går i samma skola och skolan ligger alldeles bredvid en stor konstgräsplan. På rasterna tar grabbarna bollarna snabbare än nån hinner säga Zlatan och försvinner ut på plan. Jag tror inte att det är nåt unikt för just den här skolan. För ett och ett halvt år sen påtalade jag det för en av fritidsfröknarna, hon såg lite förorättad ut för att jag, en kille, kom och påpekade det snedvridna. Hon skulle ta upp det, sa hon. Igår under skottövningen förstod jag att inget hänt. När vi pratade med tjejerna och sa att det här är lätt att öva på på rasterna kom det: På rasterna har bollen blivit grabbarnas självklara egendom, såvida tjejerna inte har snackat med fröknarna om det innan. Jag blir så jävla trött. Snacka om att föra sterotypa könsbilder vidare. Killar spelar fotboll, tjejer klär ut/upp sig och ska leka stillsamma lekar. Tack det räcker nu. Fotboll är en lek. Och jag har då aldrig sett en snopp på någon boll. I helgen ska jag att köpa en boll till skolan, märka upp den med två ord: TJEJERNAS BOLL. Så blir det tydligt att EN boll är könsbestämd på riktigt och inte underförstått.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Bra tänkt! Hammarby behöver all framtida förstärkning de kan få. Jag tänker i första hand på damlaget alltså.
Det är en gåta att de alltid blir av med de starka spelarna, att de aldrig lyckas hålla kvar dem i laget och bygga nåt slagfärdigt runt dem. Dags för en gammal klyscha: Avgå!
Det sorgliga är ju att på alla nivåer, från bollen på rasten till landslagen, så måste man göra sådär: tjejmärka bollen för att den ena halvan av befolkningen ska få spela med den. Det är alltid ett nederlag, men antagligen ofta nödvändigt.
Malena, så är det dessvärre helt klart. Tror någon att tv-bolagen verkligen skulle ignorera en em-kvalmatch om det var herrlandslaget som spelade? Det samma mekanism som tjejerna på sexårs och i ettan utsätts för. Och det gör mig spyfärdig.
Vi har samma problem i vår skola, och inte bara vad gäller fotboll. Killarna leker i byggrummet, tjejerna leker i dockrummet eller pysslar. Vi är flera föräldrar - mammor och pappor - som har påpekat att skolan borde arbeta mer aktivt med att blanda killar och tjejer (när jag tänker efter så är det faktiskt bara killarnas föräldrar jag har hört ta upp det här, det kanske beror på att det är de jag har haft mest kontakt med), och personalen är helt oförstående.
Thbfkaem, jag är inte förvånad. Jag tror dessutom att jag vet varför det inget händer. Det innebär för varje enskild individ ett stort ansvarstagande att försöka förändra könsroller. Det är jobbigt. Du möter motstånd, inte bara från barnen och föräldrarna, utan av hela mediavärlden riktad mot barn och hela leksaks- och klädmarknaden. Överallt och hela tiden reproduceras bilder på vad tjejer och killar "är" och "ska" vara. Det är inga små väderkvarnar att ta fajt mot. Då är det lättare att kisa med blicken och låtsas som att inget är fel. Gå till lärarrummet och ta en kaka till.
Ja vad fan ska man säga? Tyvärr tror jag att din metod (med att köpa en boll enbart för tjejer) är den enda som funkar. Men det måste vara en pappa som gör det. Ingen lyssnar på mammor.
Skicka en kommentar