Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
-You know there ain't no street like home To make you feel so all alone-
Om mig
- Sånger från nedre botten
- Stockholm, Sweden
- Jag har en märklig ”sjukdom”, så gott som omedelbart när jag vaknar får jag en låt i skallen. Det är inget jag kan styra över. Vissa mornar kan jag komma på mig själv med att nynna på Snoddas, Boney M eller Dirty Pretty Things.
Musiklänkar
Andras skrik-, sång- och mummellänkar
Vi rullar
Fotbollslänkar
Bloggarkiv
-
▼
2007
(276)
-
▼
maj
(32)
- Thank You For The Music
- Kommentarsfunktioner
- Another One Bites The Dust
- Inte så pjåkigt ändå
- No Fun, my Baby, No Fun
- Frånvarande föräldrar
- Bara dårar rusar in
- MY MY, HEY HEY (OUT OF THE BLUE)
- Nej, det är ingen gimmick
- Återseende
- Järnspikar oxå!
- Abstinens
- Pajasnytt
- Saknad
- En boll med kön
- Trött
- Gråmulet
- Stoppa pressarna!
- En stilla bön
- 30 Years After
- Kallsvett
- Sju låtar som förändrade mitt liv
- Vidga dina vyer
- Seg start
- Off Topic
- Klasslikgiltighet
- SM-GULD
- Bira bira bira - Bärs bärs bärs
- En man utan svar och ansvar
- Minken
- Nästan ett mirakel
- 1 maj
-
▼
maj
(32)
2 kommentarer:
Jag var där! :-)
Lucky bastard! Som Ian Dury skulle ha sagt.
Skicka en kommentar