Inte så pjåkigt ändå

"Girls singing on the bus
Fellas kicking up a fuss
Crying out sighs but they’re still looking dangerous
Oh this is definitely all for you"

Gårdagens "sådär" blev till slut en rätt ok dag. Mest tack vare tjejerna som efter att ha fått ett måls underläge skärpte till sig och satte i gång att spela den fotboll som de kan. Matchen slutade 1-4 efter en bra laginsats. Det är andra eller tredje gången de vaknar till efter att motståndarna gjort mål och vänder och vinner matchen. Både föräldrar och vi ledare sken i kapp med solen av stolthet.

Att sen torska i veteranmatchen gjorde inte så mycket. Även om det för stunden sved över lagets alla sumpade chanser att stänka in både ett och fem mål. Motståndarna spelade en enkel fotboll, de hade två gubbar på topp en liten fet tekniker som kunde ta emot och skicka bollen vidare till deras vindsnabbe 9:a. Alternativt kom en snabb boll från mitten upp mellan våra backar och det var så deras mål kom till. Efteråt var det många sura miner i laget eftersom att de flesta visste att förlusten till stor del var självförvållad. Slutar man ta löpningar och tittar på i stället för att gå in i närkamper, ja då torskar man. Så enkel är fotbollen. Efter matchen åkte jag och H till Brännkyrka BP och fortsatte med lite kompisboll. Orkade lite mer än en timme innan kroppen sa "enough is enough". Avslutade dagen med att skölja ned allt damm med tre Urquell på 3v. Det var jag värd.