1 maj

"You didn't know it, you didn't think it could be done,
in the final end he won the wars
After losin' every battle."

I dag är det 1 maj, arbetarnas dag, och jag tänker inte demonstrera. Som hemlös socialist har jag svårt att rätta in mig i ledet, oavsett om det är socialdemokratiskt eller vänsterpartistiskt. Men vad viktigare är, är att tanken på att partierna arrangerar arbetarnas demonstrationer är ett feltänk utifrån att partiet är avantgardet och den fackliga röran, är just en röra vars krav bör hållas tillbaka till förmån för de genomtänkta parollerna som Partiet har tänkt ut. På 1 maj borde det vara tvärtom: Idag borde det vara fackföreningsrörelsens medlemmars dag. Den dag då våra krav hörs och syns. Vill partierna delta i demonstrationerna skulle det vara ok; fyll på bakom bara. Jag tror att 1 maj skulle engagera fler med ett sådant upplägg: Tydligare krav vid en borgerlig regering och förhoppningsvis tuffare krav vid en socialdemokratisk. I Stockholm har Grafiska Fackföreningen motionerat i LO-distriktet om en liknande ordning. Det tycker jag är bra. För då skulle även jag -och troligen många med mig- kunna gå ut och demonstrera.

***

1 maj är för mig alltid intimt förknippad med Åsögatan 180. Där bodde min mormor från 1964 tills att dog för sex år sen. 1 maj var mormors födelsedag. På Åsögatan åts det alltid middag och tårta och småkakor efter demonstrationerna på sjuttio- och åttiotalen. Idag skulle hon ha fyllt 97 år.