"Livet det börjar här, livet det börjar här
Livet det börjar här för dig och mig"
"Jag trodde att det bara var en gimmick, nåt du hittat på", sa L till mig i söndags om min 'sjukdom'; att jag får musik i huvudet så fort jag vaknar. När jag försäkrade att det inte var så, utan att jukeboxen verkligen drar igång innan jag slagit upp ögonen skrattade han och sa att jag var skadad. Och visst, det är fullt möjligt, men jag skulle bara undantagsvis vilja ha det på nåt annat vis. Att få vakna med huvudet fullt av melodier och textsnuttar anser jag faktiskt vara en ynnest. På samma sätt refererar jag under dagarna till låtar; exempelvis i tricken när jag har nån framför mig som inte vet åt vilket håll den ska gå och på nåt märkligt sätt alltid tar steg åt det håll jag tänker tränga mig förbi så får jag alltid Big Audio Dynamite i huvudet: "If you don't know where you goin, stay clear of my trail". Obönhörligen. Varenda gång. För den sammanfattar alltid i det läget precis vad jag tänker. Och på det viset är det i en mängd sammanhang, låtarna ligger och lurar i det undermedvetna och beroende på situation väljer min Hjärn-Dj en ny och passande låt till den. Ibland kan jag inte låta bli att börja sjunga på den. Men det är bara ibland.
***
Bilden är från Gyllene Ratten.
***
Om L. Han fick till slut sin älskade R. Nåt han nog aldrig trodde från början. I många år varade deras relation i hemlighet för hennes familj. Men i fjol gifte de sig i moskén på Södermalm. Refrängen ovan tillägnar jag dem. Varje dag. Hela livet.
7 kommentarer:
Själv vaknade man av att någon i mitt lyhörda sjuvånings-hyreshus gallskrek på hjälp klockan 6:10 på morgonen.
Min mentala jukebox, som brukar gå på efter uppvaknande men innan kontakt med vätska (oavsett om det är en dusch, kopp kaffe, eller vad det kan vara..), gjorde uppror - Accepts "Fast as a shark".
Jag minns fortfarande hur jag som barn hoppade tio meter rakt upp i luften av chockad skräck, när upplösningen på introt till den låten fick sin upplösning...
Traumatiskt.
Hmm, intressant. Blir det kortslutning när systemet utsätts för vätska? Vad händer då, blir det tyst? Det blir tack och lov inte för mig, jag fortsätter glatt nynna fram genom tillvaron oavsett hur mycket kaffe jag får i mig eller hur länge jag än står i duschen.
Snarare är det kanske så att musiken är på hela tiden? Jag är iaf inte tillräckligt uppmärksam innan jag kommit i kontakt med vätska.
Men i morse rivstartade systemet utan att ha kommit kontakt med vätska. Så det kan nog knappast vara fråga om några kortslutningar. Jag känner oro i kroppen idag. Det märks på mentala jukeboxen också, kan man säga...
B.A.D.: This is the Universe - big isn´t it?
Mick Jones verkar ha blivit en riktig mysgubbe (jag hittar inget bättre ord) på gamla dar.
Jah, pröva med flumgubbe, jag tror att det är mer passande. Om du går in på Carbon Silicones hemsida kan du ladda ner Micks och James stenade hemmaiköketihopsnickrade musik:
http://www.carbonsiliconinc.com/music/mp3.aspx
Tyvärr är jag inte så där jätteimpad. Men så länge gubbarna har kul är det väl ok.
Det var väl det jag menade på ett ungefär.
Dom sitter hemma i köket och har det mysigt på sitt vis. Han far i alla fall inte runt och spelar gamla Clash-låtar med någon enbent trummis och några gamla dansbandsmusiker som komp.
På tal om allas vår favorit Linda R. Jag stalkade efter dig idag. Hade ett ärende i Miken. Så vi kan ha sett varandra. Ehh?
Skicka en kommentar